Olyckliga omständigheter som genom mitt egen svett och möda vändes till bättre gav som resultat att jag innevarande månad kunde plocka ut dubbla löner. Det är värt att påpeka att pengarna inte är ett resultat av spekulationer på börsen eller annat pseudoarbete.
Mina försök att spara och förränta pengar på börsen och olika listiga fonder går det däremot sådär med. Utan att vara särskilt rik, men ändå något sånär stadd vid kassa, kan jag konstatera att sparkapitalet snittar en nedgång på en knapp femtedel per den 25 mars. Vid en första anblick kan det tyckas synnerligen dystert. Å andra sidan ligger det en viss glädje i att det varit värre eftersom värdet är hela 10 procent högre än när det stod som lägst. Eftersom min, som experterna säger, placeringshorisont teoretiskt sett är minst tio år bör jag alltså sitta lugnt i båten.
Fler positiva saker väntar runt hörnet. Jag tänker givetvis på den av statsmakterna årligen utdelade nådegåvan att surt förvärvade skattepengar, som jag själv betalat in. När skatteåterbäringen trillar in på kontot kan vi löneslavar för en stund nästan känna det som att vi lurat systemet!
Många företag inom olika branscher går på knäna. En oväntad vinnare i dessa tider, enligt egna högst ovetenskapliga undersökningar baserade på ett dåligt urval, verkar vara en del större hemfixarföretag. När folk är hemma passar de på att ta igen en del eftersatt underhåll. Vem vet, när krisen är över kanske byggföretagen får mycket jobb med att fixa till alla tokigheter som (delvis) karantänsittande mellanchefer lyckats ordna i sina hårt belånade villor?
Någon riktig konsensus kring hur krisen ska hanteras ekonomiskt tycks inte råda. Problemet för den socialistiska staten är givetvis uppenbart, den slits mellan kravet på att minska smittspridningen och faran i att tvärstoppa ekonomin. Oklarheterna, som upplevs, när det gäller virusets dödlighet mellan olika geografiska områden ställer till det än värre. En sak verkar dock rimligt säker att tänka på. Nämligen att detta viruset, precis som alla andra, går att hantera. Situationen i ursprungslandet Kina har lugnat ner sig även om det ur ett ekonomiskt perspektiv kostat både tid och pengar.
Det är värt att betänka ett mycket enkelt faktum. Nämligen att virus har funnits i alla tider, den moderna människans förmåga att smitta ner varandra är i sammanhanget en mycket ny variabel. Vi har helt enkelt skapat förutsättningarna själva för pandemier av det slag vi nu upplever. Givetvis riskerar det att bli en ganska giftig blandning om man kombinerar det med en aktiemarknad som kräver en aldrig sinande ström av högre profiter och maximerade vinstuttag. Lägg till i det närmaste ansvarsbefriande politiker som faller för locktoner om exempelvis värdebaserad vård och osund tilltro till möjligheterna för skatteuttag så står vi där vi står.
Med skattepengar är det nämligen så att de per definition varken är oändliga eller per automatik går till rätt saker. Det finns med andra inget ord inget magiskt rätt med dessa slantar. Man kan t.ex. fråga sig varför vi håller oss med brandkårer om det inte brinner? Svaret är givetvis enkelt. Det finns en inte obetydlig risk att det i en nära framtid kan börja brinna. Samma sak bör ju gälla för sjukvård. Vi ska, med nuvarande politiska system, ha en något överdimensionerad sjukvård eftersom det finns risk för stora utbrott av potentiellt farliga sjukdomar. Regionernas verksamhet får helt enkelt bedrivas för det som kan anses viktigt. Visserligen är sköna konster trevligt, men en huvudsaklig verksamhet är sjukvård och planering för framtida sjukvård.
I en klassiskt liberal värld finns det inte, tycker jag, någon som har något emot en kompetent stat som skyddar sina medborgare och garanterar deras frihet. Vad jag tycker är illa är en statsmakt som pungslår mig på pengar och strösslar dem på oväsentligheter. Politiker som sjunger halvkvädna visor i tv-tal och i oförstånd försvagar krisberedskapen ger mig krupp. EU ska vi inte ens tala om. Kuba har lyckats med en perfekt kupp när de skickar läkare och sjuksköterskor för att hjälpa till i Italien.
Covid-19 visar mer än allt annat att det socialistiska samhällssystemet inte klarar av att hantera en ecoronomi!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
