De kommer aldrig lämna dig ifred

Du kan vara uppfylld av vänlighet och kärlek men du kan inte sova bredvid en galen hund
Ashin Wirathu

Psykologisk projektion¹ är något vi sysslar med hela tiden. Eftersom vi inte har någon direkt insikt i hur andra människors tankevärld ser ut så tar vi för givet att den är ungefär som vår egna. Det är måhända det primära skälet till att högern har en alldeles för generös syn på vänstern och varför högern ständigt förlorar. Högermän antar helt enkelt att vänstermän är som de själva, bara kunskapsmässigt begränsande, det är falskt. Vi har allt för länge inbillat oss att våra motståndare är lika intresserade av dialog och sanningssökande som vi själva är, det är de ej. Vi har alltid trott att vänstern värderar heder, ärlighet, strävsamhet och flit, det gör de ej.

Det vänstern är ute efter är makt till varje pris och ingen strategi är för skamlös för dem, ingen lögn för osmaklig, inget medel för lågt. Högern föreställer sig att politik är ett städat parti schack men för vänstern är det gyttjebrottning i en svinstia och de sticker mer än gärna upp några fingrar, eller hela handen om de får chansen, i chokladgrottan om de tror att det kan få oss att tappa fattningen.

Vi begår dock en ännu värre projektion än att tro att vänstern består av civiliserade och hederliga människor. Värre är att vi tror att de i grund och botten vill bli lämnade ifred precis så som vi vill, att de skulle lämna oss ifred bara vi ger med oss litegrann, det kommer de aldrig göra.

Det finns ingenting som kan förmå människor som lyder under totalitära ideologier med universella anspråk att någonsin lämna andra ifred. För varje steg vi backar så tappar vi handlingsutrymme, för varje plats vi skänker dem tillträde till så går den oss förlorade. Till slut finns ingen stans att fly, inget utrymme som vi äger, ingen konst som inte skändas, ingen skrift som inte förvandlas till propaganda. Där är vi idag.

Idag är varenda tv-program besudlat av mångkultur eftersom vänstern vill förnedra oss.
Varje hjälte dekonstruerad eftersom vänstern vill demoralisera oss.
Våra barn lurade att hata sin kultur eftersom vänstern vill få dem att avsky oss.
Våra kvinnor bedragna att hatar våra män eftersom vänstern vill krossa våra familjer.

Vi har förlorat nästan allt. Taket sjunker, luften blir allt mer skämd, rummet krymper. Snart finns ingen fristad längre, inget andrum.

Och varför utsätter de oss för allt? Endast för att vi ville vara ifred. Vi ville slippa mångkultur, genusexperiment, prideparader, globalism, menskonst och klimatångest. Vi ville försörja våra familjer, sköta oss själva, njuta av vår kultur, se upp till våra hjältar, vara stolta över vår historia. Inte för att vår kultur, vår historia eller våra hjältar nödvändigtvis är bättre än andras utan för att de är våra och det är viktigt.

Idag har vi reducerats till andra klassens medborgare i våra egna länder. Vi är tvingade att betala jizya till de som hatar oss, tvingade att gå ned på knä inför vänsterkommisarierna som tagit över våra arbetsplatser, tvingade att lämna ifrån oss våra barn till statens indoktrineringsanstalter, tvång… tvång… tvång… Men ändå är inte vänstern nöjd, det räcker inte för dem, nu ska vi även tvingas att kavla upp och injicera vad än globalisterna bestämmer.

När är gränsen nådd?

När når vi en punkt där vi tvingas säga hit men inte längre?

Den förskräckligaste kraften återfinns hos männen som bara vill lämnas ifred. De försöker till sitt yttersta att sköta sig själv och ta hand om sina nära och kära. De står envetet emot varje impuls att slå tillbaka, fullt medvetna om att det permanenta skulle förändra livet. De vet att i det ögonblick de slår tillbaka så är livet som de känner det över. Den stund de tvingas slå tillbaka är en form av självmord, de dödar bokstavligen den som de brukade vara. Det är därför männen som vill vara ifred, när de väl tvingas till våld, slår tillbaka med ett obarmhärtigt vrede mot personerna som tvingade dem att dräpa deras tidigare liv. De uppfylls av ett rått hat som är obegripligt för människorna som bara leker politik. Sann terror kommer anlända till dessa människor hem och de kommer falla ner på sina knän och böna och be om förbarmande… men bönerna faller för de döva öronen hos männen som bara ville lämnas ifred.
– Okänd upphovsman²

Johan Simu

En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.