Kvinnliga politiker och filter

Tänk dig att du har ett durkslag som du häller ned grus i, oavsett hur varierade storleken på gruskornen är så kommer bara de små gruskorn ramla genom och ned på golvet. Om du inte visste att gruskornen sorterats genom durkslaget och bara tittade på högen på golvet så kunde du luras att tro att alla gruskorn är små. Så är det med mycket i samhället. I alla sammanhang så pressas människor genom durkslag, filtreras, och de som kommer ut är en homogen grupp som inte är särskilt representativt för hela befolkningen. Fram till massinvandringen kunde vi (med vi menar jag primärt den stenhårt indoktrinerade medelklassen) exempelvis vaggas in i föreställningen att invandrare från Mellanöstern är välartade och oproblematiska eftersom olika filtermekanismer hade råkat göra så att de flesta invandrare vi stötte på var högutbildade perser. Nu när filtret är avlägsnat så ser vi att det var en illusion och invandrare från Mellanöstern är i snitt till stor olägenhet för Sverige och inte det minsta lik alla de där artiga perserna vi tidigare förknippat med invandring.

Jag kom att tänka på det här med filter när jag för ett tag sedan hamnade i en synnerligen korkad diskussion där en kvinna hävdade att kvinnliga makthavare är mindre benägna att starta krig (något som faktiskt motsägs av historien ^[1]). Problemet med den tanken är just filtren. Kvinnor och män skiljer sig statistisk sett på många sätt och vis^[2] men det spelar ingen större roll när vi har ett filter. Låt män representeras av en hink med grus som färgats gröna och kvinnor av en annan hink med grus som färgats röda, låt de gröna gruskornen är i snitt vara lite större än de röda men variationen i bägge hinkarna är stora. Häller du båda hinkarnas innehåll genom durkslaget så får du på golvet en blandning av gruskorn som är ungefär lika stora men det är något fler gröna än röda korn som ramlat igenom-

Politik är ett sådant filter. För att bli toppolitiker så måste du ha psykopatiska drag, vara duktig på att ljuga, vara villig att hänsynslöst undanröja alla rivaler inom partiet, skamlöst slicka rent röven på alla ovanför dig osv. Politik är med andra ord som allt annat ett meritokratisk system men de sorterande meriterna är tämligen smaklösa. Det spelar därför knappt någon roll om det är män eller kvinnor som hälls ner i durkslaget, de som tar sig igenom delar alla egenskapen att de är osmakliga individer och sådana finns det gott om bland bägge könen. Det som statistiskt skiljer kvinnor och män filtreras helt enkelt bort och vad som återstår är det politiska. Kvinnliga politiker kommer därmed inte nämnvärt skilja sig från manliga politiker oavsett hur kvinnor i allmänhet skiljer sig från män. Vänstermänniskor som inbillar sig att kvinnliga ledare kommer leda oss in i en era av fred och feminism eller högermänniskor som tror att kvinnor är för mjuka för maktutövande har därmed lika fel^[3]. Det är inte könet som det är fel på, det är filtret bestående av partiväldet som gav oss skräpet som ständigt hunsar oss.

En annan intressant effekt av detta är att vi alla kommer tendera att underskatta skillnaderna mellan könen (eller skillnader mellan människor överhuvudtaget). Under ett liv som präglas av utbildning och arbete så kommer vi främst stöta på andra som gått igenom samma utbildningsfilter som vi själva och skillnaderna har i förväg sållats bort och vi får en väldigt underlig bild av verkligheten. Ur det avseendet kan man faktiskt prisa lumpen eftersom det var ett system där alla unga män tvingades vara i tät kontakt med andra män på ett tämligen ofiltrerat sätt under tillräckligt lång tid för att de skulle förstå hur stora skillnaderna faktiskt är.