Att ta bladet från munnen

Att en vänsteragenda (alldeles oavsett om man vill se det som ett resultat av kulturkriget[1] eller kulturkonformismen[2]) helt dominerar debatten inser man illa kvickt när man sätter sig ner och verkligen börjar fundera på hur invandringsdiskussionen egentligen förs. Mitt egna tidigare inlägg om skillnaderna mellan islam och västvärlden [3] går i precis den fälla som vänsterliberalerna gillrat, nämligen den att skönläget är fri invandring och att vi som inte finner det normalt att importera 2-3 miljoner människor på några få decennier [4] måste förklara varför det är en dålig ide.

En stor del av den sanna högern har spenderat gud vet hur många timmar på att gräva fram fakta och statistik och underlag för att visa att invandring ökar brottslighet, invandring ökar våldtäkter, invandring reducerar det mellanmänskliga förtroendet, att det finns IQ skillnader mellan olika etniska grupper och bla, bla,bla, bla.

Idkar jag lite introspektion så finner jag dock bara en inre Peter Griffin som uttråkat säger:

För det är det som är den sunda åsikten, Vem Fan Bryr Sig? Det spelar ingen roll huruvida invandrare är mer kriminella eller ej, grundproblemet hade varit densamma även om invandringen hade bestått av tre miljoner högutbildade, skötsamma och entreprenöriella Koreaner. Det är nämligen inte upp till oss att bevisa att massinvandringsexperimentet är en dålig ide, det är upp till Annie Lööf, Fredik Reinfeldt, Peter Wolodarski och Stefan Löfven att förklara varför vi ska kasta oss in i ett experiment som äventyrar vår själva existens, det är upp till regeringens mångfaldsutredare Tobias Hübinette att förklara varför det svenska folket förtjänar att “gå under i blod och lidande”[5].  Det sunda skönläget är givetvis att en nation och ett folk har ett existensberättigande och den som påstår något annat ska tamejfan förklara sig, inte tvärtom!

När man väl sliter sig lös från de tankebojor som vänstern fjättrat oss med så infinner sig en inre frid, helt plötsligt så behöver man inte bry sig om huruvida det könsstympas mer i det nya Sverige, man behöver inte försöka få ihop den omöjliga kombinationen med religionsfrihet och intoleranta expansiva religioner, man kan släppa våldtäktsstatistiken och moskébyggena och granatkastande sociala faktorer, man behöver definitivt inte sitta och förklara att man inte är rasist eftersom man trots allt uppskattar den artige turken som driver skomakeriet runt hörnet, våra åsikter behöver inte ett invandraralibi!

Fall helt enkelt inte i fällan att tvingas förklara din ståndpunkt, det är inte du som ska vara på defensiven, det är inte du som ska sitta och försöka samla fakta och statistik, det är inte du som ska tvingas bry dig. Våra ståndpunkter är de fullt naturliga, att se om sitt egna först och främst, och det är vänsterliberalerna som ska förklara varför det är en dålig ide. Det är ok att tycka om att bo i ett land där de flesta är, ser ut som och beter sig som man själv gör och man behöver inte rättfärdiga den attityden.

Acceptera helt enkelt inte vänsterns premisser [6] och spendera några sekunder på att fundera över vilka av deras premisser som du har internaliserat.

  1. Du kan ignorera kulturkriget men kulturkriget ignorerar inte dig
  2. Kasta kulturkriget överbord
  3. Islam är västerlandets antites
  4. Gunnar Sandelin: Den demografiska förändringen fortsätter oförminskat 
  5. Wikiquote Tobias Hübinette
  6. Richard Sörman: Acceptera inte vänsterns outtalade premisser