Fri debatt https://fridebatt.se Frihetlig tidskrift för opinion & kultur Sun, 09 Aug 2020 09:36:42 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.4.2 https://fridebatt.se/wp-content/uploads/2020/08/cropped-fri-debatt-favicon-1-32x32.png Fri debatt https://fridebatt.se 32 32 Upp Till Kamp! https://fridebatt.se/upp-till-kamp/ Sun, 09 Aug 2020 06:37:27 +0000 https://fridebatt.se/?p=3021 Läs mer...]]> Tillvaron i vårt lilla nordeuropeiska randstat synes bistrare än på mången dag. Det anses närmast normalt att 12-åriga flickor får skylla sig själv om de är ute och går nattetid. En skådespelerska med visst medialt genomslag anser att vänstermänniskor per definition är snälla människor.

Som tur är kan den godhetsvurmande skådespelerskan i princip avfärdas som normalt förvirrad. Ett långt och förhoppningsvis inkomstbringande liv på tiljorna har förmodligen korrumperat såväl hennes omvärldsuppfattning som självbild.
Man får betänka hur mycket dessa sköra varelser tvingas skåda ner i olika känslomässiga avgrunder och arbeta med sin egen och andras ångest. Det är med andra ord inte konstigt att de kanske inte har tid att ta del av historiska eller nutida faktum om vilket elände vänsterideologiers utövande orsakar.

Värre är det med åsikterna om att en 12-årig flicka i princip får skylla sig själv, eller att hennes föräldrar har slarvat, för att hon hamnar i skottlinjen när kriminaldårar är i färd med skjuta ihjäl andra kriminaldårar.
Man kan vända på det och ställa frågan om vilken tid på dygnet det är helt i sin ordning att kriminaldårar skjuter ihjäl 12-åringar på allmän plats? Eller, skulle tragedin med att en 12-årig flicka blir skjuten till döds vara större om det skett dagtid?
Jag, en enligt vissa skådespelerskor per definition elak och grym person eftersom jag huserar långt ute i högermörkret, är väl av den uppfattningen att 12-åringar rent generellt ska kunna röra sig utomhus vid vilken tid på dygnet som helst. Inte nog med det, 12-åringar ska kunna röra sig på vilka allmänna platser de behagar. 12-åringar ska framför allt aldrig riskera att hamna i skottlinjen för skjutglada kriminaldårar.

Den som önskar ge mig svar på tal och argumentera mot min uppfattning i denna fråga har givetvis en diger, för att inte säga helt omöjlig uppgift framför sig.
Personen ifråga måste nämligen leda i bevis varför just kriminaldårar av alla det slag och sorter ska kunna leva rövare på allmän plats vid vilken given tidpunkt som helst. Om nu kriminella stolpskott inte ska kunna skjuta ihjäl olyckligt förbipasserande är den givna följdfrågan varför det ändå sker?
Beror det månne på en misslyckad kriminalpolitik? Är det något annat område inom politiken som havererat? Är det kanske systemet som sådant som är fel? Är det värdegrundsarbetet som inte är riktigt implementerat?

Några har till och med dristat sig till att konstatera att det är bra synd om dem som sköt också.
Det är, eftersom jag inte känner till deras bakgrund, mycket möjligt att de växte upp med helt överdjävliga föräldrar under i övrigt bistra förhållanden. Detta ger dem emellertid ingen som helst naturgiven rätt att själva bli stolpskott.
I min egen bekantskapskrets finns det gott om folk som under barndomen, av sina föräldrar och/eller andra, blivit slagna och utsatta för sexuella övergrepp, tvingade till att stjäla och på mången andra sätt misshandlade. Ändå har dessa personer växt upp till ansvarstagande och goda samhällsmedborgare. En god del av dem trots att sociala myndigheter lagt sig i och gjort misslyckade försök att ställa eländet till rätta.

Vi har nu nått den punkt i samhällsutvecklingen då vi måste konstatera att det svenska socialistiska experiment imploderat under tyngden av att vara alla till lags.
Vi måste helt enkelt sätta ner foten och sätta stopp, Sverige som vi känner det kommer annars gå under i en gigantisk godhetsorgasm.

En god början är att ta makten från politikerna på riksnivå och lägga den på lokal nivå där människorna har kunskap och överblick rörande sina livsvillkor. Med allra största sannolikhet är det dessa människor som är bäst skickade att hantera situationen.
Det är människorna i civilsamhället som har att utse de lokala polischefer som med deras förtroende ska sätta åt förmågor som inte respekterar invånarnas rätt att röra sig utomhus vid varje given tidpunkt.

Genom att förflytta makten och beskattningsrätten från riksdag och regering vinner också ömma och goda socialister! Tänk vad mycket av sina egna pengar dessa kan lägga på olika projekt till godhjärtade ändamål. Både här i riket och utomlands.
Om vi exempelvis stänger våra gränser för bidragsmigranter kan socialisterna slippa att kanalisera pengarna genom skattsedeln. Vi ser framför oss hur kulturmänniskor och andra godhjärtade vänsterister kanaliserar ekonomiska resurser, reda pengar och eget arbete, till att hjälpa olyckliga varelser här hemma och utomlands!

Själv ser jag fram mot lugn och ro. Att slippa statlig inblandning i mitt liv är nämligen det högsta ändamålet jag har med min politiska gärning.
Jag ser fram mot ett samhälle där 12-åringar kan röra sig fritt utomhus vid varje given tidpunkt som helst på dygnet utan att riskera liv och lem.
Jag ser fram mot ett samhälle där godhetsonanerande socialister får betala så lite skatt som möjligt. Då kan de nämligen lägga pengarna på sitt godhetsonanerande istället för att säga åt andra människor hur dåliga de är för att de inte tycker lika och älskar alla.

Vad tycker du?

]]>
Superkroppen https://fridebatt.se/superkroppen/ Sun, 02 Aug 2020 06:05:04 +0000 https://fridebatt.se/?p=3006 Läs mer...]]> För den som vågar öppna en kvällstidning, för undertecknad tillhör det en av yrkesplikterna, eller tar del av lättviktstelevisionens utbud så står det klart att den s.k. superkroppen är det nya svarta. För både vanliga människor och de som av omgivningen kallas kändisar har en fettbefriad och av muskler och ådror beklädd exteriör seglat upp som ett absolut måste!

I själva verket ska varken jag eller någon annan låta sig förvånas över detta. Vi lever i ett postintellektuellt tidevarv där historielösheten är av monumentalt slag. Studenter på högskolor och universitet äger i många fall knappt förmåga att formulera sig begripligt i skriven text. Statyvältning är en folksport och människor låter sig uppröras av att man sårar deras känslor.

För många individer med dålig förmåga att hantera verklighetens krav, där verklighetskontakten långsamt glider dem ur händerna, återstår få verktyg för att skaffa sig mål och mening här i livet. Kontrollen över tillvaron återupprättas genom att disciplinera sig med olika självspäkningar. Alternativt kan man med förtjusning ta del av hur andra plågas. I lättviktstelevisionen förevisades för ett tag sedan hur s.k. kändisar genomgick ett träningsprogram som tydligen (i svensk översättning) kallas “16 veckors helvete”.

Det senare är ytterligare ett exempel på hur människor saknar förmåga till att långsiktigt reflektera över sakernas och sitt eget tillstånd. Ingen normalt funtad person som i övrigt är någorlunda fysiskt frisk ska nämligen behöva gå igenom flera veckors helvete för att få en funktionell kropp. Konceptet bygger givetvis på att individen i fråga helt enkelt ska straffas och pinas till lydnad, förmodligen till en ganska betydande ekonomisk kostnad.
För en ekonomiskt starkt, men intellektuellt och själsmässigt svag, medelklass är det givetvis intressant att skaffa sig ytterligare ett projekt att passa in i den så viktiga statusmarkören livspusslet. Jag antar att det är värre för en ensamstående småbarnsförälder med skakigare inkomstbild, kanske är det just dessa som tar del av kändisarnas ansträngningar i lättviktstelevisionen?

Jag bor själv så att jag dagligen passerar ett så kallat gym. Enligt gängse principer som jag förstått är mer eller mindre universella har lokalen god insyn. Sålunda kan den intresserade ta del av besökarnas ansträngningar där de går på band, i konstgjorda trappor och sliter och drar i snören, stänger och handtag som på olika intrikata sätt är kopplade till vikter.
I lokalen finns givetvis stora tv-skärmar strategiskt utplacerade. Sålunda kan de arma stackare som glömt mobiltelefonen hemma ändå konsumera olika nyheter, fördummande såpoperor och (undantagsvis) riktiga sporthändelser medans de själva inte rör sig ur fläcken under det att det springer, sliter och drar.

Förmodligen erbjuds denna service till besökarna eftersom träning i grund och botten betraktas som en tråkig måste. Ett nödvändigt ont i en kamp som ändå kommer förloras och oundvikligen sluta i kroppens förslappning och den oundvikliga döden.
Det synes mig som att besökarna på gymmet aldrig någonsin vill stanna upp och vara härvarande. Ständig distraktion synes nödvändigt för att stå ut med tillvaron.
Jag noterar också att majoriteten av de modigare typerna, de som vågar löpträna utanför gymmet, allt som oftast har lurar i öronen. Men så går det som det går för dem också. Erbarmligt långsamt med en löpteknik som i många fall är en enkelbiljett till ledproblem och besvärliga sjukskrivningar. Dessutom, som lök på laxen, får de aldrig nöjet av att höra fåglars sång eller signalerna från sin egen kropp.

En del av det kroppsindustriella komplexet är mångfalden av olika plastikkirurgiska ingrepp och behandlingar som erbjuds menligheten. I värsta fall blir slutresultatet livslånga komplikationer. Men oftast, åtminstone för de mer frekventa användarna, att deras utseende blir pinsamt lustigt att beskåda. Själv har jag synnerligen svårt att förhålla mig till ytligt bekanta som, numera, är opererade till oigenkännlighet.
I min yrkesutövning händer det också att man träffar på människor som tyvärr råkat ut för riktigt omdömeslösa utövare av de plastikkirurgiska konsterna, eller slaktare som jag föredrar att kalla dem.
Man vill så gärna tro att yrkeslegitimationer borde innebära att man någonstans skulle rekommendera människor att inte utföra ingrepp, av medicinska eller estetiska skäl. Så är tyvärr inte fallet. Och skulle personen få ett nej kan hen ju alltid söka sig till någon annan.

En del av jakten på superkroppen är givetvis födointaget. De flesta människor har ett komplicerat förhållande till detta. Saken är nämligen den att kroppen hatar svält, vi är programmerade att stoppa i oss feta och söta saker. Orsaken härtill är givetvis att det var ett klokt förhållningssätt en gång i forntiden när vi i konkurrens med andra djur ständigt balanserade på svältgränsen. I dagens läge, när de flesta av oss aldrig någonsin behöver riskera att dö svältdöden, är det värre.
Motreaktionen är att folk sitter och petar i sig näringsfattiga sallader på vardagarna för att “unna” sig fetare mat på helgerna. Istället för att äta balanserat ägnar man sig åt ytterligheter också med maten. De stora förlorarna är givetvis en växande underklass av människor som äter fet, söt och relativt billig snabbmat och halvfabrikat mest hela tiden. Senast har detta bevisats i samband med covid-19, överviktiga drabbas hårt av viruset.

Vad man äter, hur man äter det och när man äter har blivit ytterligare en del av hur människan kontrollerar sin tillvaro och markerar sin statustillhörighet.

Utan att förfalla allt för mycket till brandtal om samhällets accelererande förfall och civilisationens undergång går det att konstatera att den moderna människan, åtminstone i det relativt rika västerlandet, i mycket saknar balans i tillvaron. Vi förfaller lätt till ytterligheter, svart eller vitt. Myten om superkroppen är en av dessa myter.
I stället för att vara en balanserad och funktionsduglig enhet att bära omkring livet och själen i har den förvandlats till ett separat projekt att pina och disciplinera. Slutresultatet ska exponeras och bedömas av en begapande omgivning. I en mycket bestämd mening har sålunda den västerländska civilisationen nått vägs ände, eller gått varvet runt. Ytligheten är numera total, djupet lika med noll.
I en värld där kvällspressen publicerar artiklar om superkroppar ska vi inte förvånas över att människor saknar verklighetskontakt!

]]>
Tillståndet i Riket, augusti 2020 https://fridebatt.se/tillstandet-i-riket-augusti-2020/ Sat, 01 Aug 2020 05:16:03 +0000 https://fridebatt.se/?p=2990 Läs mer...]]>

I en av de mer kaxiga morgontidningarna, jag läser bara den ena på regelbunden basis eftersom en prenumeration på den andra ofelbart leder till att partipiskan kommer sveda min av livet redan hårt randade rygg, konstaterar jag att experterna lägger pannorna i djupa veck över den nyligen presenterade arbetslöshetsstatistiken.

Det visar sig, tråkigt nog, att just mitt eget lilla smultronställe på jorden ökar på sin arbetslöshet mest av alla EU-länder under juni månad. Som lök på laxen konstateras att Sverige nu har den tredje största ungdomsarbetslösheten i Europa.
Vi spelar där i samma liga som Spanien och Grekland!
På något sätt upplever jag det som djupt kränkande att haka på sorglösa medelhavsbor när vi själva ser oss som moraliskt överlägsna och lutheranskt stränga nordhen. En viss tröst står dock att finna i artikelns undermening. Nämligen att denna statistiska anomali förmodligen står att finna i att Sverige med all sannolikhet har en sån stenkoll på siffrorna att själva förklaringen är att om de andra länderna haft detsamma skulle vi legat bättre till!

I andra sammanhang, exempelvis vad gäller brottslighet av olika slag och sorter, är det så att vi medvetet avstår att föra statistik. Eljest skulle den svenska självbilden av perfekt integration och total harmoni i vissa områden skadas så allvarligt att utgifterna för vård av gravt traumatiserade socialister och miljöpartister ökade med tiotusental procent!

Vi får kanske nöja oss med att konstatera att vädret är hyffsat fint såhär i början av augusti.
På städernas gator, uteserveringar och shoppingpalats trängs blekfisiga semestersvenskar och tävlar i den ädla konsten att kombinera fånig konsumtionshysteri med optimalt antal soltimmar och lagom sommarfylla. Under sommaren har även inkommit rapporter om trängsel på stränder.
Tänk, för bara ett år sedan bleve man inte hudflängd om man sa att detta var helt normalt och riktigt. Inte blev jag då argt utstirrad, känslig för dofter som jag är, för att man nös och hostade på tåget när någon i vagnen valt att göra sig resfin med hjälp av rakvatten eller andra starkt doftande parfymer. Ett tips från coachen är att tvål, vatten och milda deodoranter räcker gott och länge!

Under juli månad inträffade också den mest otrevliga utvecklingen inom EU sedan Nicefördraget 2003.
Efter utmattande förhandlingar, slutdokumentet var väl resultatet av sömnbrist, vätskebrist och koffeinförgiftning, kom man fram till att EU-länderna går i gemensam borgen för lån av rent ohemul storlek.

Vår älskade ledare, den klippa vi lutar oss mot i stormen och fyren i det stora nordiska vintermörkret, Stefan Löfven, påstår frankt att Sverige gjorde bra ifrån i förhandlingarna.
En sådan syn på sakernas tillstånd bevisar först och främst att regeringens chef förmodligen lever i en sorts parallell verklighet. Matten har han säkert någon som kan förklara för honom på ett enkelt och lättbegripligt sätt. Vad värre är den underliggande principen om den riktning EU tar, mot möjligheten att beskatta sina motvilliga invånare. Värst av allt att han på ett känslomässigt plan verkar tro att hundra procent av EU-länderna inte kommer konstra och slingra sig med borgensåtagandet.

Kanske är det så att den gode Löfven helt enkelt inte bryr sig. Eller än värre, han bryr sig och tänker sig att styra upp verksamheten när han avgått som statsminister och förflyttas ut på den internationella arenan. Då sitter vi verkligen illa till. I Polen, Ungern, Tyskland och Frankrike kommer ledarna att mangla honom platt och använda honom som duk till bordet för förfriskningar!
Jag uppmanar på stående fot det svenska näringslivet att med gemensam ansträngning konstruera en lämplig reträttpost till honom. Önskemålet är en ordentlig lön med en befattning som gör minimalt, helst ingen, skada!

Från krogvärlden, ett för mig sedan många år bortglömt universum, kommer rapporter om trängsel, stress och press från cheferna.
Alla som haft något med undertecknad att göra det senaste halvåret känner till min lättsamma inställning till den pågående pandemin. Denna inställning beror på grundläggande kunskaper i infektionsmedicin, min goda fysik samt min utanför arbetet närmast självvalda sociala isolering. Risken att jag själv skulle smittas, och om jag smittades bli allvarligt sjuk, får betecknas som ytterst minimal. Så minimal är den, har jag räknat ut, att sannolikheten för att jag blir påkörd av en bil i Tingstadstunneln får sägas vara större. Då ska man veta att jag saknar körkort och bor i Halmstad!

Men på de svenska krogarna svinar besökarna på som vanligt, i god socialistisk anda, och utsätter sig själva och personalen för riskfyllt beteende. Detta beror på samma psykologiska mekanismer som får dem att trängas på stränder och annorstädes. I svenskens fall är det sannolikt så att eftersom inget direkt förbud, med hot om våld om förbudet inte efterlevs, utfärdats så tycker hen sig kunna bete sig som hen vill.
Om man som jag är hemfallen åt klassiskt liberala världsåskådningar gäller istället att jag aldrig skulle kunna tänka mig att medvetet riskera skada andra bara för att jag vill gå ut på krogen eller badstranden. Om jag nu, vilket händer, befinner mig frivilligt, och utan att det är på arbetstid, bland andra människor så iakttar jag nödvändiga sociala konventioner, beter mig artigt och följer sunt förnuft i umgänget. Fler borde testa det och avstå krogbesök om de inte kan föra sig vuxet med ett par järn innanför västen.

Sist vill jag påpeka att det trots de ekonomiskt bistra tiderna går bra för kungabarnens investeringsportfölj. Vilken tur, kan man tycka, för annars skulle ju dessa arma stackare behöva förlita sig på statliga bidrag för att överleva!

Så går ännu en sommarmånad vidare i vår lilla nordliga europeiska randstat. Även om det är svårt att tro när sommarhimlen är klarblå och solen skiner så kan det vara så att  bistrare tider nalkas! Snart nog är det höst och vinter. Så passa på att ladda batterierna på stranden och, om så krävs, med en kall bärs på närmaste uteservering. Men gör det på ett klassiskt liberalt sätt, d.v.s. väluppfostrat och under iakttagandet av NAP!

Här kan du läsa mer om NAP

]]>
Vem är en dålig – eller rent av ond – människa? https://fridebatt.se/vem-ar-en-dalig-eller-rent-av-ond-manniska/ Fri, 31 Jul 2020 07:08:47 +0000 https://fridebatt.se/?p=2959 Tunnel Dark The Shadow Men - Xpics / Pixabay

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-07-25.

I några tidigare artiklar har jag försökt att definiera personer, som kan kallas goda människor. (1) Därefter bestämdes kriterier, vilka kan avgöra om en person kan sägas vara ansvarslös. (2) Ifall en individ inte kan sägas vara god men heller inte är ansvarslös (eller sämre), hamnar man i kategorin ordinär. Två kvarstående kategorierna benämner jag dålig respektive ond, vilket leder till de sex personkategorierna: perfekt, god, ordinär/neutral, ansvarslös, dålig och ond.

Beträffande de sista två kategorierna koncentreras intresset här enbart på politiska kriterier. Om någon exempelvis försöker nå privata fördelar genom att lögnaktigt lura andra eller det offentliga på pengar, uppmärksammas inte sådan uselhet. Ondska styr mängder av avsikter och handlingar i privatlivet, men uppmärksamheten här är bara på politiskt viktiga handlingar. Att ta språnget från att vara Ansvarslös till att bli en så kallad dålig människa kräver då främst, att man arbetar för eller fattar beslut om att: (a) av politiska skäl hindra andras frihet i olika avseenden, (b) orättmätigt utnyttjar sin egen yrkesposition för samma syften, eller (c) av samma skäl skadar personers eller organisationers ekonomi, anseende eller annan för dem viktig faktor. Vi bortser från uppenbart dåliga/ondskefulla handlingar såsom attentat, sabotage, planering och utförande av revolutionärt socialistiska handlingar (kanske med vapen).

De personer, som definitionerna berör, torde i första hand vara politiker, journalister, lärare, anställda i offentliga organisationer samt chefer inom den privata sektorn, men kan i de flesta fall gälla vem som helst.

Dåliga personer

Följande beteende kan då sägas utmärka en dålig person:

…Denne uttalar offentligt – och vidhåller – klart positiva åsikter om länder eller organisationer, som bevisligen frekvent och länge begått allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.

….sprider systematiskt av politiska skäl uppgifter beträffande förhållanden, händelser och individer, som personen vet – eller bör veta – är vilseledande eller osanna. Delar av fake news torde falla inom kategorin. Medan journalistkåren, politiker och aktiva i sociala media är huvudansvariga för dessa handlingar, deltar mängder av människor i sådana överträdelser.

…utnyttjar offentligt och systematiskt skuldbeläggning, förnedring och skam mot individer eller organisationer för att straffa dessa, eftersom de inte accepterar obevisade eller subjektiva politiska åsikter.

…angriper en grupp för ett visst beteende mot andra personer, men undviker att observera/nämna eller visar klar likgiltighet för samma eller värre beteende hos ”offergruppen” ( vilken personen kanske är särskilt positivt inställd mot).
Svenska kyrkorepresentanters kritik av vissa svenskars beteende mot invandrare utan att beröra och ta till orda mot de senares brott mot svenskar är ett exempel.
Ett annat, något liknande fall, är kyrkans likgiltighet och brist på intresse för kristnas situation i en del länder i Mellanöstern, medan man kritiserar påstådda beteenden i Europa mot muslimer. Om personer eller grupper ignorerar eller visar en bristande syn på ömsesidigt ansvar, gör detta deras moraluttalanden till hyckleri.

…skadar människor genom sin position att kunna utforma eller besluta om regler, som möjliggör att personer på grund av sina politiska åsikter berövas möjlighet att vara aktiv (delta i offentliga diskussioner) i sociala eller andra media eller andra publika sammanhang – och reglerna får det resultatet.

…har ett sådant inflytande alternativt ställning, att denne kan effektivt tysta opponenter genom att direkt beröva dem tillgång till offentliga eller sociala media på grund av deras politiska åsikter, och gör detta också.

…vidtar på grund av andras åsikter, politiskt tryck och stundtals rädsla för egen karriär nämnvärt skadliga handlingar mot andra (men vilka handlingar dock inte strider mot lagen). Aktörerna torde ofta vara journalister, politiker eller personer i företag/organisationer/offentlig förvaltning, där ledningen eller grupper av anställda av politiska skäl motarbetar vissa externa personer/organisationer utan stöd i någon formell företagspolicy. Men självfallet utförs sådana handlingar även mera privat.
De åtgärder som vidtogs mot dem, som protesterade mot invandringspolitiken främst under Reinfeldt andra och Löfvens första regeringsperiod, var i styrka och hänsynslöshet knappast svagare än de under McCarthy-periodens jakt på kommunister i 50-talets USA. (3) De senare fördömdes starkt i Sverige; nu uppträdde svenskar på samma sätt. Det var en skam för vårt land.

…hindrar trots fastställda regler eller lagar en person att på grund av dennes politiska åsikter erhålla önskade arbetstillfällen, förmåner eller får honom/henne avskedad (eller liknande) eller i övrigt utnyttjar sin position, så att personen (eller en organisation) åsamkas skada. Offentliganställdas särbehandling av individer och företag, vars åsikter de inte delar, är ett dylikt fall.

…använder sin ställning eller inflytande i offentlig förvaltning/organisationer  i syfte att tvinga till exempel anställda att delta i aktiviteter såsom kurser med politisk innebörd, som dessa inte önskar delta i. De tvingade personerna argumenterar, att det ämne, som behandlas – såsom global uppvärmning eller utbildning avseende feminism eller rasism – inte presenteras objektivt utan utgör politisk indoktrinering.

…när av politiska skäl en viss legalt diskutabel politik, vilken skadar individer, uppenbarligen motiveras utifrån principen ” ändamålet helgar medlen”. Orsaken är då ofta tron, att beslutsfattaren är moraliskt överlägsen andra.

Dåliga alternativt onda personer

…när man verbalt eller genom handlingar visar att man inte respekterar politiska motståndares mänskliga rättigheter. Även ondska kan då föreligga.

…förtalar personer offentligt bara beroende på att dessa tillhör en grupp, som påstås skada en annan grupp, utan att man klart visar, att de anklagade individuellt begått eller gillat de förkastliga handlingarna. Även ondska kan föreligga. Anklagelser mot heterosexuella är ibland av det slaget.

…försöker tydligt och klart påverka barn och ungdomar med uppenbart känslomässiga, subjektiva och obevisade, kanske klart falska, argument i syfte att nå politiska mål. Även ondska kan föreligga.

…utnyttjar sin ställning, till exempel sitt yrke såsom lärare för att på grund av egen övertygelse eller politiskt tryck indoktrinera unga människor och få dem att tro på vissa politiska åsikter.  Personerna bortser från objektivitet och existerande regler i syfte att främja en viss ideologi/ståndpunkter. Ifall områdena ovan avser för individerna viktiga värderingar, kan brottet även anses visa ondska.
Indoktrinering av (kultur)marxism inom humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter, journalistutbildning mm har i USA fått en väsentlig andel av studenterna att sympatisera med socialism. Liknande resultat kan troligen konstateras i Sverige.

…ansvariga för främst politiska beslut, som inledningsvis kanske orsakar vissa goda följder för vissa men i andra, tredje eller fjärde hand orsakar mycket skadliga konsekvenser för andra. Ifall följderna är djupt allvarliga, kan ondska vara aktuell.

Onda personer

…. använder våld för att i strid med Sveriges grundlagar eller andra lagar främja politiska eller religiösa mål. Detta inkluderar fysisk misshandel/ ingrepp och tortyr. Exempelvis kan vissa av AFA:s gärningar falla under detta.

Detta är naturligtvis bara ett urval av politiska handlingar, som medför att en  person bör betecknas som dålig respektive ond. Men ett flertal av åtgärderna är högaktuella och förekommer dagligen i Sverige. Om sådana handlingar hindras, förbättrar det Sveriges politiska liv nämnvärt.

 

Dan Ahlmark

Källor och referenser:

  1. Nya Dagbladet – Vilken godhet är viktigast?
  2. Nya Dagbladet – Vem är en ansvarlös människa?
  3. Petterssons blogg – Ett varnande förebud för Sverige

 

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.
Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

]]>
Västerlandet har ingen grund till skam https://fridebatt.se/vasterlandet-har-ingen-grund-till-skam/ Thu, 30 Jul 2020 03:30:44 +0000 https://fridebatt.se/?p=2953 Italy Architecture Church Design - dimitrisvetsikas1969 / Pixabay
Katedralen i Milano

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-07-18.

Ett angrepp pågår sedan länge på alla västerländska länder i syfte att undergräva deras samhällsbärande värderingar och institutioner. Målet är att ersätta dagens samhälle med ett kulturmarxistiskt sådant, som då även kommer att innefatta traditionell ekonomisk marxism.

Planekonomi är – trots sin ineffektivitet – nödvändig för att kunna upprätthålla ett socialistiskt samhälle utan våldsamma uppror. Trots nämnvärda skillnader i ideologi mellan ekonomisk marxism och kulturell marxism sammanfaller deras kollektivistiska strävanden, och motsättningar kommer snabbt att lösas i den stat som växer fram. För vanliga människor i exempelvis Sverige leder en sådan dock till: ”…svåra konflikter och generationer av svenskar med skadade liv. (Resultatet)…blir… likadant som det tidigare östblockets: djup besvikelse, förtryck, elände och onödig fattigdom” (1).

Majoriteten svenskar har ännu inte insett vidden av de missuppfattningar eller lögner som bildar basen för den nya marxismen. Vissa av de argument kulturmarxister använder bygger på vissa västländers tidigare historiska agerande i världen. Deras syfte är att skapa skam och skuldkänslor och föreställningen att andra civilisationer är överlägsna vår. Alla vet dock att starka länders imperialism och kolonialism ända sedan Babylon varit en ständig plåga i historien och är principiellt förkastlig. Förutom de erövringskrig expansiva europeiska länder bedrivit mot sina grannar, levde delar av Europa med vissa avbrott under mer än tusen år under ett ständigt imperialistiskt hot från muslimska stater. Vissa europeiska länder var även muslimska kolonier under sekler och ända in på 1900-talet.

Som en följd av Europas tekniska överlägsenhet kunde europeiska länder under den moderna tiden erövra ett antal länder i Amerika, Afrika och Asien. Vissa av dem frigjorde sig dock, och beträffande Afrika och Mellanöstern var dominansen (med undantag för Portugals) i huvudsak av – historiskt sett – rätt kort varaktighet. Det koloniala förtrycket av vissa nordafrikanska länder under islamiska imperier eller härskare varade exempelvis under en oerhört mycket längre period; Egypten led under främmande styre i nästan tusen år.

De västerländska kolonierna var tyvärr en följd av dåtidens allmänna syn i världen. Att – när möjligt – erövra andra länder tillämpades överallt av starka stater, som sedan själva kanske blev koloniserade på liknande grunder. Genom sin teknik och modernitet lyckades Europa över hela världen, men när de nya värderingarna (människans rättigheter och demokrati) slagit igenom i Väst, föll stödet bort för europeisk kolonialism. Det dröjde dock tyvärr tills efter västmakterna besegrat de tyska, italienska och japanska imperierna under andra världskriget som demokratiernas kolonier avslutades. Denna unika och ofta frivilliga avveckling borde ha skett tidigare. Nu blev det marxistiska Ryssland genom besittningarna i Centralasien och Östeuropa det stora kolonialväldet, vilket dock också föll mot slutet av 1900-talet.

Vissa anför, främst gällande Afrika, humanistiska argument för den tidigare kolonialismen och pekar på den modernisering (förvaltning, undervisning, sjukvård och så vidare), som införts, eller på politik som hindrade stamkrig, eliminerade uråldrig brutalitet och tortyr samt – slutligen – slaveri. De erövringskrig som Zulufolket inledde 1815 i södra Afrika mot svarta stammar orsakade exempelvis genom följdeffekter kanske 2 miljoner döda under de följande 25 åren. Vilket var omfånget av de massakrer vita historiskt utförde jämfört med de som annars skulle inträffat? Oavsett vilka effekterna än var för den enskilde afrikanen jämfört med det koloniala alternativet, motiverar det dock på inget vis de vitas erövringar.

När västländerna eliminerade sin kolonialism, bevarades dock i mycket deras införda samhällsskick och administration i de nya nationerna. Tidigare feodalvälde, ohämmat klanvälde eller regionala krigsherrar ersattes vanligen av partier, som upprätthöll centralregeringar, och vissa vidmakthöll både demokratins principer och praktik.

Slaveri har tyvärr alltid setts – och i stort sett av hela världen – som en naturlig och självklar institution. Det var också ett ständigt plågoris i Afrika, där det historiskt funnits endogent i bred omfattning. Beträffande svarta slavar hade det interna slaveriet inom de rent afrikanska länderna söder om Sahara den största omfattningen. Därefter kommer det muslimska handeln med afrikanska slavar, vilken igångsattes efter den muslimska erövringen av de afrikanska medelhavsstaterna (inledd år 639). En volymuppskattning från olika källor anger att cirka 21 milj svarta slavar under tidernas lopp förts till och bjudits ut för försäljning i det muslimska Nordafrika eller Mellanöstern. Uppskattningen är troligen alltför låg (2), och det sammanlagda antalet döda vid slavräderna, under transporter och vid kastrering överskrider mycket kraftigt den siffran.

När vita 850 år därefter inledde inköp av arbetskraft för kolonierna i Amerika, utnyttjade de bara den slavhandel, de institutioner och system, som redan fanns. Svarta politiska ledare och muslimska köpmän letade upp och levererade då den allra största delen av slavarna till den afrikanska västkusten för transport främst till Sydamerika och Karibien. Under perioden 1526–1866 transporterades 12 miljoner svarta slavar från Afrika till Amerika, av vilka 10,7 miljoner överlevde sjöresan. Av dessa fördes mindre än 5 procent till USA2, som alltså varit ett rätt obetydligt importland.

Beträffande förslavning av andra raser gäller att muslimer mellan år 1400 till 1850 genom krig eller räder förde bort (som ett absolut minimum) 14 miljoner européer från Europa inklusive Ryssland och Ukraina som vita slavar, vilka såldes i muslimska länder2. Antalet av muslimer förslavade européer översteg alltså med flera miljoner antalet afrikaner förda västerut av vita till Amerika.

Muslimernas slavimport av svarta var alltså helt ledande och översteg kraftigt den europeiska exporten till Amerika. Själva utbudet av slavar sköttes samtidigt av de förra samt av svarta. Muslimernas bortrövande av européer överstiger även de vitas transport västerut av svarta. Föreställningen om de västerländska nationerna som de unikt ledande slavländerna i världen är alltså lögn. När sedan under 1700-talet insikten om det moraliskt felaktiga i slaveriinstitutionen sakta spred sig i Europa och Nordamerika, ledde det till en lång kamp genomförd av främst Storbritannien (så småningom stöttat av alltfler nationer) under 1800-talet att över hela världen eliminera slaveriet. Politiken blev helt avgörande för att avsluta slaveri-institutionen i världen, men man fick därvid kämpa under ständigt och hårt motstånd från främst muslimska och afrikanska länder.

Föreställningen om de västerländska nationerna som de unikt ledande slavländerna i världen är alltså lögn.

Beträffande just Afrika sågs tidigare institutionen slaveri av de flesta som helt naturlig och självklar. Man glömmer att de svarta ledarnas stöd och utnyttjande av försäljningen av sina egna rasfränder var en förutsättning för exporten till Amerika. Allmän rasism dominerade världen, och även socialister som Marx och Engels var exempelvis klara rasister, där Marx själv uttryckte sig kritiskt även om upphävandet av slaveriet i USA (3).

Beträffande vita folkgruppers skuld för svart slaveri gäller att de flesta europeiska nationer inte deltagit i detta. Dagens vita befolkning har dessutom ingen som helst skuld till någon på grund av handlingar vissas (avlägsna) förfäder utfört. När utvecklingen av värderingarna i Väst äntligen medförde att slaveriinstitutionen ansågs som generellt oacceptabel, eliminerade Väst sedan denna internationellt under ständigt motstånd från afrikaner och muslimer. Det visade Västs överlägsenhet även på detta område.

 

Dan Ahlmark

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.
Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

Källor och referenser:

  1. Nya Dagbladet – Kulturmarxismen är det fria samhällets fiende
  2. Nya Dagbladet – Bilden av slaveriet måste nyanseras
  3. Communities Digital News – Karl Marx: Communist leader and blatant racist

 

]]>
Vem är en ansvarslös människa? https://fridebatt.se/vem-ar-en-ansvarslos-manniska/ Sun, 19 Jul 2020 03:00:03 +0000 https://fridebatt.se/?p=2949 Läs mer...]]>

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-07-04.

En betydande del av vänstern – kulturmarxisterna – utgår från en kunskapsteori, enligt vilken all kunskap är relativ (1). Inte ens bekräftade forskningsresultat sägs gå att lita på. Alla värderingar anses vara subjektiva, och även sådana, vars konsekvenser kan beläggas erfarenhetsmässigt och visats vara av stort värde. I debatter känner sig många radikaler dock fria att använda olika typer av skällsord mot borgerliga eller frihetliga, vilka ord/uttryck har en klart moralisk – och absolut – innebörd.

Det väcker frågan, hur man kan kategorisera människor just beträffande moral. Jag har i några artiklar (2, 3) exempelvis försökt precisera vad som är en god människa. Utifrån den bestämningen går det sedan att kalla de få personer, som uppfyller betydligt högre krav i dessa avseenden, för perfekta människor.

Om vi istället gällande moral granskar lägre krav på individer, vore det förmånligt att då kunna dra upp gränser avseende flera sådana kategorier. Att en person inte kan betecknas som god, betyder självfallet inte att hon är en dålig person, utan nästa lägre kategori kan kallas ”Ordinär” eller ”Neutral”.

Ännu lägre krav i olika avseenden medför, att individen benämns som ”Ansvarslös”. Därefter kan man beträffande dåliga personer särskilja just kategorin ”Dålig” och sedan benämna den allra värsta kategorin: ”Ond”.

De sex kategorierna är därmed: 1. Perfekt, 2. God, 3. Ordinär/Neutral, 4. Ansvarslös, 5. Dålig, och 6. Ond.

Kategorin ”god” konstituerades av, att den aktuella personen utifrån (A) sitt förnuft valt godtagbara (för henne de värdefullaste) värderingar och livsmål samt därefter höga arbetsmål förenliga med dessa men samtidigt realistiska utifrån hennes kapacitet och kreativitet; samt (B) dessa syften kombineras med en arbetsinsats nära personens intellektuella och arbetsmässiga potential, vilken realiserar målen.

Med godtagbara värderingar menas främst att individens rättigheter samt rationalitet och objektivitet respekteras. Istället för olika uttryck för hjälpsamhet mot andra innebär kraven ovan, att individen realiserar ”kärnan av sina värderingar och personlighet, prestera(r) maximalt och därför skapar högsta möjliga värde (för henne) gällande sitt valda verksamhetsområde” (3).

Detta medför också, att individen utifrån sina förutsättningar bidrar maximalt till olika typer av samhällsnytta, medan andra moralläror bara ställer krav på en person att ha ”goda” åsikter eller ”avsikter” (man planerar eller eventuellt aktivt gör något). Men några resultat krävs nog inte (och självfallet inte, att alla konsekvenser (i flera led) beaktas). Så ytligheten i sådana omdömen avseende godhet förskräcker!

Det djupa och betydelsefulla begreppet ”personlig godhet” placeras enligt kategoriseringen ovan däremot i centrum av en persons liv samt strävanden och ställer mycket höga konkreta krav på individen.

Det är svårt att säga, hur stora moralkategorierna ovan är i förhållande till varandra (givet rimliga kriterier). En gissning är, att antalet medborgare inom kategorierna 1-6 förhåller sig som: 2-15-45-23-12-3 (% av befolkningen äldre än 18 år). Det skulle innebära att 2/3 av personerna i dagens Sverige ligger i kategorierna Ordinära och Ansvarslösa, och att (Perfekta + Goda) nämnvärt överstiger antalet i (Dåliga + Onda). Detta är självfallet gissningar, och speciellt gäller det storleken på kategorin Goda jämfört med (Dåliga + Onda).

Kategorin Ansvarslöshet anger lägre moral än den, som ”ordinära” människor uppfyller. Den är dock tyvärr en station på vägen till att bli en dålig människa men är ändå långt därifrån. Eftersom kriteriet för godhet var centrerat på sättet att realisera en persons livsväg, där speciellt hennes yrkesarbete spelade stor roll (men även andra värderingar och mål), tas inte yrkesförmågan upp gällande lägre kategorier. Dessa avser i stället personers sätt att betrakta omvärlden inklusive samhället, att forma värderingar och åsikter, sätt att handla samt att ta ansvar för sig själv, sin familj och samhället.

Det finns naturligtvis oerhört många områden, där ansvarslöshet kan sägas förekomma. Här sker en koncentration på sådant, som är ideologiskt/politiskt intressant. De kriterier, som då utnyttjas för bedömning av ansvarslösheten, är följande: (a) Vilken syn på kunskap har personen, vilket i praktiken innebär: används eller respekteras i alla fall förnuftet/rationellt tänkande, logik och empiri? Godtar individen att objektiv kunskap om världen finns, och accepterar denne vetenskapliga eller objektiva rön och slutsatser?

(b) Följer personen i mycket enbart sina känslor? Eller använder denne ett tillräckligt rationellt, logiskt och faktabaserat tänkande som bas för sitt handlande?

(c) (A): På vilken grund bedömer personen dagens samhällssystem: Vilken roll spelar därvid åsiktsfrihet, traditionell demokrati samt olika alternativa systems visade konsekvenser i exempelvis ekonomiskt avseende?  (B) Har man i alla fall en rudimentär samhällssyn baserad på ett antal icke motstridiga värderingar gällande människors liv i samhället, vilka inte bryter mot mänskliga rättigheter?

(d) Är personens ställningstaganden i konkreta politiska frågor självständigt fattade på basis av eget tänkande, eller påverkas man främst av andras åsikter? (e) Respekterar individen i konkret politik andras frihet och traditionella politiska rättigheter? (f) Försöker personen klara sitt och sin familjs liv genom eget arbete? Tar denne något ansvar för att bevara (och kanske förbättra) ett gott samhälle.

Utifrån de frågorna kan man då definiera kategorin ”Ansvarslösa personer”. Sådana individer utmärks av följande beteende: (a) Man accepterar i huvudsak en irrationell grund för sin livssyn genom att klart eller implicit ansluta sig till vissa av postmodernismens åsikter såsom förnekande av verkligheten, nedvärdering av förnuft, vetenskap och empiri, samt ett subjektivt relativiserande av det mesta i samhället. Eftersom postmodernismens kunskapsteori är irrationell, påverkar sådan acceptans troligen många handlingar, vilka skadar individen själv eller andra.

(b) Personen har en ansvarslös syn på känslor och följer dem mycket eller helt, vilket sannolikt leder till ställningstaganden och beslut, som har fördärvliga effekter för individen och andra (4). (c) Den personliga samhällssynen är inte baserad på rationella jämförelser mellan de väsentliga egenskaperna hos olika samhällssystem, så personen kan inte förnuftsmässigt motivera sina val.

Denne är exempelvis anhängare av ett visst system utan att ens tagit del av de empiriska effekter systemet regelmässigt orsakar. Det innebär, att man sympatiserar med – kanske aktivt stödjer – ett system som leder till ofrihet och ekonomisk misär.

(d) Individen uttalar sig vanligen i politiska frågor utan tillräcklig kunskap och följer ofta vad andra säger. Man är till exempel en andrahands-människa d.v.s. har i mycket tagit andras uppfattningar som sin verklighet och anpassar sig konsekvent till dem (5).

(e) Personen accepterar politiska åtgärder, som direkt kan leda till skador för andra människor och samtidigt är brott mot deras individuella rättigheter.

(f) Individen bryr sig inte om, att hon ligger andra medborgare till last och är inte aktiv för att ändra på det förhållandet. Hon protesterar inte mot överträdelser personer, som hon sympatiserar med, begår mot andra.

Medan (a) och (d) inte enbart räcker för att bli kategoriserad som ”Ansvarslös” annat än just i det avseendet, bör övriga individuella kriterier konsekvent uppfyllda genom personens handlande eller åsikter leda till den karakteristiken även mera allmänt (gäller allmänpolitiska områden).

Precis som den relevanta definitionen av ”Godhet” uppenbarar kulturmarxismens ytlighet och primitiva syn på moral, kan begreppet Ansvarslöshet enligt definitionerna ovan belysa detsamma.

Dan Ahlmark

  1. Frihetsportalen – Postmodernismen
  2. Frihetsportalen – Vem är en god människa
  3. Nya Dagbladet – Vilken godhet är viktigast?
  4. Nya Dagbladet – Utnyttjandet av känslor i dagens politik är förödande
  5. Det goda samhället – Andrahandsmänniskan och politisk korrekthet

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.
Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

]]>
Vilken godhet är viktigast? https://fridebatt.se/vilken-godhet-ar-viktigast/ Sat, 18 Jul 2020 03:00:02 +0000 https://fridebatt.se/?p=2943 Läs mer...]]>

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-06-27.

Beträffande ekonomisk politik hävdas ibland, att socialism på grund av sina goda avsikter leder till utmärkta resultat för samhället, medan marknadsekonomin drivs av själviska motiv och därför inte kan kallas ett gott system. När man sedan betraktar de verkliga resultat de olika systemen uppnår, visar det sig, att de så kallade goda avsikterna leder till undermåliga resultat för medborgarna. Samtidigt skapar fria kapitalistiska ekonomier, drivna av ”själviska ” motiv hos mängder av företagare, en ojämförbar välfärd (1):

Motsättningen mellan avsikt och resultat gällande samhällssystemen har en motsvarighet på det individuella planet. Här vill personer framstå som goda just på grund av sina radikala vänsteråsikter – förespråkar socialism plus att man röstar ”rätt” vart fjärde år – medan andra, som håller fast vid marknadsekonomi, betecknas som egoister. Men med tanke på de erfarenhetsmässiga resultaten av planekonomier, torde beskrivningen av en sådan socialist istället rätteligen vara ”människofientlig” eller ”skadegörare”.

Men problemet är djupare än så på det individuella planet. Den viktiga frågan är i själva verket: Vem är egentligen en god människa? Kan ett så grundläggande begrepp som godhet vara baserat på, att en individ tycker och kanske röstar på ett visst sätt? Att denne vill ”hjälpa” mindre bemedlade genom att ge andras pengar till dem? Bör inte ”godhet” beteckna något viktigare hos en person än bara en viss attityd avseende hjälp till andra (vanligen inte uppbackad av någon speciell personlig prestation annat än röstande).

Att ägna viss tid åt att hjälpa eller ge pengar till andra, som har behov, är en typ av godhet och har sin vikt. Att bemöta vissa människors mänskliga behov är en social nödvändighet, men är inte av central betydelse i de flesta individers liv. Men den godheten beror samtidigt i mycket på förmågan, kanske genialiteten samt i alla fall produktiviteten hos människor, som skapar grunden för dess materiella del (hjälp och bidrag). Så sådan godhet vilar till stor del på något, som totalt ignoreras i sammanhanget, nämligen de arbetande människornas arbete och prestationer. Frågan är då, vilka som egentligen främst borde uppmärksammas och berömmas beträffande den hjälpen.

Omdömet ”godhet” eller att ”vara god” är verkligen kraftfullt, och innebörden är mycket bredare och djupare än att stödja andra. Vikten och kraften i det omdömet om en person bör därför egentligen gälla det, som utmärker och är det allra viktigaste i personens handlande. Det bör avse det helt grundläggande i individers liv. Det är i så fall naturligt, att det har ett direkt samband med det biologiskt mest utmärkande för människan, nämligen hennes förnuft och beträffande handlandet det viktigaste hon överhuvudtaget gör. Och det är naturligen hennes yrkesarbete.

I sitt val av utbildning och arbete graviterar individen hän mot ett område, som hennes förnuft valt som mest förenligt med hennes värderingar (vilka alltid bör respektera mänsklig frihet), intressen och livsmål. Vad krävs då av personer i arbetslivet? Ja, det beror självfallet på arbetsuppgifterna men professionell kompetens, engagemang, arbetsvilja samt kreativitet är vanligen viktiga. Inom den ramen blir utmaningen sedan att verkligen prestera sitt bästa, vilket innebär att utnyttja en så stor del av sin potential som möjligt. Det sker bäst i ett samhälle, där man respekterar mänsklig frihet och den snabba utveckling denna orsakar. Där skapas nämligen en miljö, som både tillåter och starkt uppmuntrar människor, vilka maximalt utnyttjar sin kraft, sitt tänkande och kreativitet samt därför också sina eventuellt unika egenskaper. De personerna skapar ett för dem maximalt arbetsresultat, där något inslag kanske även är unikt. En sådan prestation är – i sin avsikt och till sina resultat – så imponerande, att den aktuella individen bör betecknas som en god människa (2).

Skälet är, att hon realiserar det som är möjligt för en människa beträffande hennes centrala livsuppgift: arbetet. Givet hennes yrkesinriktning och mål ger hon då ur ett samhällsperspektiv också sitt största möjliga bidrag till samhällsnyttan (där hjälp och stöd ingår). A) Hon har utifrån sitt förnuft valt höga arbetsmål (inledningsvis utbildning, sedan anställningar) förenliga med de egna värderingarna och livsmålen men realistiska utifrån hennes kapacitet (inklusive kreativitet). B) Detta kombineras med en mycket hög arbetsinsats, vilken så småningom realiserar individens olika mål. Ett sådant beteende har sällan explicit erkänts som det fundamentalt viktiga och värdefulla i människors liv (3), men att prestera det är att nå godhet i primär mening. Vad kan individuellt vara finare och värdefullare än en människa, som realiserar kärnan av sina värderingar och personlighet, presterar maximalt och därför skapar högsta möjliga värde (för henne) gällande sitt valda verksamhetsområde?

I populärt tal gäller ”moral” numera oftast sexuella aspekter, men egentligen avser ordet något mycket viktigare: det som ska styra en persons beteende i livet. Det är främst värderingar och mål. Hennes arbete utfört på sättet ovan visar nivån på hennes moral, vilken ju också bestämt kravet på prestationer. Så godheten är baserad på essensen av hennes motivation och moral samt den förmåga, som realiserat den. Det är för en människa den mest relevanta definitionen av just primär godhet. Som mål att uppnå är denna individuella godhet det finaste och värdigaste målet, som är möjligt i livet för en individ. Sekundär godhet – att hjälpa andra – har sitt värde men är mycket mindre betydelsefullt än den primära.

Så unga människor på väg ut i livet bör ha denna godhet som det övergripande målet. Det ställer höga krav på deras värderingar, mål (bland annat gällande utbildning och yrke), motivation och sedan alla prestationer. Det är ett konkret, storslaget och passande mål för människor jämfört med snäva karriärmål eller begränsade mål såsom sekundär godhet.

Det uppnådda resultatet av arbetet är viktigt som mått på ambitionen i målsättningen, motivationen och ansträngningen. Om individen misslyckas beroende på negativa omständigheter, behöver det inte minska den godhet hon egentligen besitter. Avsikten att konkret prestera något och den verkliga arbetsinsatsen för att förverkliga detta är då väsentligare. Man bör också observera, att mindre dugliga personer naturligtvis har samma möjlighet att nå godhet som mycket dugliga, eftersom prestationer i detta sammanhang ska ses i relation till kapaciteten.

Att nå godhet bara genom medlemskapet i en identitetspolitisk offergrupp, eller att bara tro på en åsikt eller att proklamera den eller en avsikt, innebär ingen nämnvärd godhet. Att trots andras motstånd vilja ge bort deras pengar till människor du önskar hjälpa betyder inte, att du är moralisk. Ungdomar och till synes vuxna, som godhetssignalerar på Facebook för att få godkännanden från någon grupp utför inget, som har att göra med väsentlig godhet – man poserar bara. Men individer, som 1. rationellt och utifrån acceptabla värderingar självständigt formar sina livs- och arbetsmål, utvecklar sin kompetens och 2. anstränger sig och arbetar nära sin fulla potential i syfte att realisera målen, är de i verkligheten goda människorna.

  1. Frihetsportalen – Politiska hädelser 3
  2. Varför välja Libertarianism som livssyn 3 – Hur bör man utvecklas?
  3. Jfr dock: Rand, Ayn, 2013, Och världen skälvde, Del 3, Kap.VII. Timbro, Stockholm.

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

 

 

 

 

 

 

 

 

]]>
ETT LIBERTARIANSKT PARTI SÄGER NEJ TILL BÅDE KLIMATHYSTERI OCH KÄRNKRAFT https://fridebatt.se/ett-libertarianskt-parti-sager-nej-till-bade-klimathysteri-och-karnkraft/ Tue, 14 Jul 2020 03:12:44 +0000 https://fridebatt.se/?p=2937 Läs mer...]]>

KLP:s partiprogram är under välbehövlig omarbetning och har redan resulterat i det glädjande beslutet att sent omsider ta farväl av EU – lättvarianten av Sovjets planhushållningsministerium, Gosplan.  Det saknas dock  besked om hur KLP vill angripa övriga planekonomiska systemfel som lägger en död hand över ett så stort antal näringar. Dit hör bl.a. energisektorn, som också har en stark koppling till klimatfrågan, även den försummad i programmet.

En sönderfallande klimatdoktrin

Klimathotspropagandan kan utan överdrift beskrivas som nutidens värsta politiska och vetenskapliga bedrägeri. Unikt såväl till sin omfattning som till sina konsekvenser – för världen och framför allt för Sverige, eftersom vår politik har drivits till svårslagna ytterligheter. För hur stolligt är det inte att land som har bland de lägsta koldioxidutsläppen i världen tar ut de i särklass högsta klimatskatterna? Var finns då professor Erik Dahméns med rätta hyllade PPP-formel, Polluter Pays Principle? Den som förkunnar det självklara, att det är nedsmutsaren som skall betala, inga andra. Inte ens de forskare som en gång hyllade hans doktrin tycks numera komma igång den. Fast mer troligt är väl att de kanske bara tiger för att slippa gå minsta om lönsamma extraknäck i den politiska sfären.

Den hotbild som fått en vilsen svensk tonåring som nytt språkrör, är bevisligen osann. Hypotesen om CO2 som orsak till den lilla uppvärmningen de senaste hundra åren har faktiskt aldrig letts i bevis. Förvisso har både temperaturen och utsläppen av koldioxid ökad i ungefär samma takt.  Men samvariation är inte samma sak som kausalitet och det är på den skäligen elementära punkten som bevisligen fallerar.

Men än viktigare och mer okänt: ÄVEN OM de gängse hoten skulle vara sanna, så är politiken ändå feltänkt, eftersom motåtgärderna inte alls påverkar klimatet, de leder bara till att utsläppen omfördelas från väst till öst. Från länder med i övrigt hyggliga miljövillkor till motsatsen, vilket leder till en FÖRSÄMRAD global miljösituation. 

Det enda som fungerar i kamp mot det förmenta hotet är en global klimatskatt, lika för alla. Men någon sådan avstår IPCC från att förorda, vilket tydligt visar att deras avsikter är helt andra än att rädda världen från en värmekatastrof.   De metoder som tillgripits, Kyotoprotokoll, Parisöverenskommelser mm är ren symbolpolitik. De ger sken av god vilja, men krattar i stället manegen för FN-byråkratins ambition att utse sig själva till världsregering.

I seriösa kretsar är klimathysterin redan ett överspelat kapitel. Bl a genom att den kungliga vetenskapsakademin, IVA, ändrat åsikt (utan ett ljud i media), från att för några år sedan okritiskt ha hyllat IPCC till att senare skriva en helt ny och mer neutralt hållen kommentar. MEN likt förb-at ge den förda svenska klimatpolitiken sitt godkännande, en smått ofattbar motsägelse av en formellt kompetent skara “forskare”. Samma trixande som professor Lennart Bengtsson, en av våra förment duktigaste klimatexperter, ägnar sig åt, samtidigt som han systematiskt vägrat att bemöta sina kritiker. Att professorer ljuger är förstås särskilt anmärkningsvärt, eftersom dessa har betalt just för att sanningsenligt informera medborgarna inom sina respektive fackområden i de frågor de utsetts att bevaka. Två andra naturvetarprofessorer som uttalat sig om klimatet, Gösta Walin och Gösta Pettersson, skiljer sig från den tigande manoriteten – men tigs å andras ihjäl av den oheliga alliansen mellan riksdagspartierna, media och korrupta meteorologer. I ämnen där partierna tycker sig ha gemensamma intressen, som här, är censuren nära nog total och medborgarna berövade sin demokratiska rätt att bli sanningsenligt informerade. Detta faktum, frånvaron av en fungerande demokrati, visar på behovet av en författningsdomstol.

Utan klimatspöket dör den svenska kärnkraften

Den falska hotbilden om en kommande klimatkatastrof har besparad den svenska energipolitiken en kritisk granskning.  Men när nu klimathotet förlorar i trovärdighet tappar även energipolitikens manipulatörer fotfästet. De skulle visserligen aldrig utåt erkänna att kärnkraften får bekymmer om den går miste om pappa statens favörer i form av extrema skatter på huvudkonkurrenten kol och andra fossila bränslen. Men insikten finns, även hos mer välinformerade medborgare, om att en ny spelplan skapas, när avslöjanden om alarmisternas lögner sprids till väljarna. Den blir mer svårspelad för de förstnämnda, men mer lättmanövrerad för ett växande antal skeptiker.    

För KLP är konkurrens på lika villkor en självklarhet. Med klimatkulissens nedmontering finns det ökad anledning för partiet att kräva ett slopande av dagens skattefavörer för kärnkraften), vindsnurrorna och  värmepumparna (inklusive den dyra riskförsäkring som reaktorbolagen fortfarande är befriade från) Med en sådan normalisering dör den svenska kärnkraften en långsam sotdöd och energimarknaden återvänder stegvis till ett jämviktsläge där balans råder mellan utbud och efterfrågan. Vilket konkret betyder att elförbrukningen sjunker och i dagsläget skulle ligga på 115-120 TWh, samtidigt som elexporten sjunker från ca 20 TWh till nära noll. I det läget behöver Sverige varken kärnkraft eller vindkraft, men kanske smärre tillskott av kapitalsnåla gasturbiner, lämpade för kort användning under kalla vinterveckor.

Därmed krävs inte några nyinvesteringar i  åretruntkraft (baslast) under de närmaste två eller tre decennierna. Sådana går nämligen bara att försvarbara vid kraftigt högre elpriser, bort emot dubbelt så höga som i dag (60 – 80 öre per kWh, fritt köpande elverk, mot i dag cirka 40 öre).  Så kärnkraften är på väg mot sin bortre parentes. 

Det finns anledning minnas att startpunkten präglades av starka ideologiska inslag. Tage Erlander var influerad av Lenins tro på elkraften som välståndets hörnpelare.  Samtidigt som han även lockades av USA:s ambitioner att ge den skrämmande atomenergin en fredlig tillämpning.  En tredje faktor var ASEA:s intresse av få ett nytt ben att stå på (den numera avvecklade reaktorteknologin).  Och chefen, Curt Nicolin, nästan lika populär då som Greta idag,  bidrog med groteskt överoptimistiska elprognoser. 

Dessa synvillor har stått AB Sverige dyrt. I de tolv reaktorerna försnillades HELA det investerade kapitalet (ca 350 miljarder).  Den vindkraft som senare kom på modet i klimatnojans kölvatten, har kostat oss ytterligare över 100 miljarder. Tillsammans den i särklass värsta felinvesteringen i modern tid.  Ändå verkar politikerna ingenting ha lärt, när de nu vill gå vidare med nästa uppsättning dårskaper: elbilar och höghastighetståg. Precis lika feltänkt som på Erlanders och Palmes tid.  

Sammanfattningsvis

Jag föreslår alltså att KLP bör säga nej tack till både klimathysterin och energipolitiken – och därmed ta avstånd också från elbilsnojan och höghastighetstågen. Hela 7-klövern godtar dessa projekt och inte heller SD har protesterat. I programmet bör också finnas ett krav på likabehandling/nej till diskriminering. Alla, både enskilda och företag, skall behandlas lika, vilket i grunden är vad både klimatet och energipolitiken handlar om.  
 
I dessa konfliktämnen finns en stor röstpotential, när väljarna väl nås av sakligare information och inser att de blir grovt vilseledda, båda av sina egna partier, av maktlojala ledarskribenter, av TV-redaktioner och inte minst av ryggradslösa professorer, sanningens numera mindre pålitliga stöttepelare. Om än ömsesidigt betingade, är det i högre grad en intellektuell än en politisk kris som utmärker dagens Sverige. Den skulle vi verkligen skulle behöva helt nya partier för att kunna bekämpa.
Åke Sundström
Nationalekonom, f d forskare och ämbetsman, författare bl a till skriften “Kärnkraften har gjort Sverige fattigare”,2002.
]]>
Svenska regeringens klimatkollegium och vetenskapen https://fridebatt.se/svenska-regeringens-klimatkollegium-och-vetenskapen/ Thu, 09 Jul 2020 03:55:44 +0000 https://fridebatt.se/?p=2931 Läs mer...]]>

Dagens gästskribent är Bernd Stymer

Faktum är att klimatet ändras ständigt, har alltid gjort så och kommer att alltid göra så.

Faktum är också att allt som rör regeringens arbete med klimat har endast ett enda mål – minska utsläppet av CO2 för att rädda mänskligheten.

13.6.2020 publicerades om tillkomsten av ett s.k. Klimatkollegium bestående av 7 ministrar inom regeringen.

Eftersom regeringens klimatarbete uteslutet bygger på den vetenskapliga frågan om CO2 värmer jordens atmosfär, borde det vara självklart att kollegiet har kompetens att bedöma vetenskapligt utfört forskning i frågan.

I regeringens klimatkollegium finns inte någon som besitter naturvetenskaplig kunskap på forskningsnivå, vilket framgår av de CV:n som är utlagda på Nätet. Naturligtvis är det känt att regeringen anlitar experter, men de som faktiskt anlitats har ingen som helst erfarenhet av vetenskaplig forskning om klimatet. Professorer både på KTH och Chalmers som i sitt arbete är beroende av anslag från regeringen har inte utfört någon forskning på klimatet men trots det lämnat stöd för politiska klimatbeslut. I sitt klimatarbete anlitar regeringen också flitigt Stockholms Environment Institute, en skapelse av förre minister M. Olofsson för att ”överbrygga vetenskap och politik”, där agronomer ger råd utan erfarenhet av utförd forskning om påverkan av CO2 på klimatet.

De svenska forskare som verkligen utfört forskning på klimatet är professor Gösta Pettersson, havsforskare Nils Axel Mörner, professor Peter Stilbs, professor Lennart Bengtsson, m.fl. Den sistnämnde känd som en av världen mest framstående klimatforskare. De får aldrig politikernas gehör för att CO2 inte utgör hot mot klimatet och mänskligheten och att politiken därför inte skall göra något för att minska det. Andra hot från mänsklig aktivitet är verkliga och kan åtgärdas, skogsskövlingen, plast i haven, Östersjöns död, rovfisket, m.m. CO2 i atmosfären har aldrig dödat en enda människa men hundratals miljoner har dött av ständigt återkommande pandemier.

Verklig klimatforskning har t.ex. Svensmark gjort genom att klarlägga molnbildning, en viktig påverkan på klimatet men utan varje uppvärmning genom CO2. Naturligtvis har experiment utförts i med luft, växter och djur fyllda rum där ökat CO2 till över 7000 ppm så att allt levande dör utan att kunna uppmäta någon temperaturhöjning.

Klimatkollegiet hänvisar frenetiskt till att Förenta Nationerna i IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, som består av politiker från alla

FN-stater, inte forskare, hänvisar till att CO2 är ett hot mot mänskligheten bevisat av ”forskning” där inte ett enda genomfört vetenskapligt experiment visar att så är fallet. Naturligtvis skall Klimatkollegiet ”lyssna” på forskning. Men vilken ”forskning”?

Att leka med dator och skapa prognoser är aldrig forskning och bevisar ingenting vetenskapligt om klimatet.

Just avsaknaden av vetenskapliga bevis medför i sak att alla regeringens åtgärder, som syftar till att minska CO2 i atmosfären, inte har den minska effekt på klimatet. Skogar brinner inte beroende på CO2. Vattnet i oceanerna ökar inte på grund av CO2. Isarna runt polerna minskar inte på grund av CO2. Atmosfären värms inte av CO2. Det enda vetenskapligt konstaterade resultatet av ökad CO2 i atmosfären är det faktum att det har medfört bättre växtlighet och mer mat åt jordens befolkning.

Däremot har politikers beslut om åtgärder för att minska CO2 bevisligen redan medfört stora påfrestningar för svenska folket genom tvånget att betala utländska bolags utbyggnad av över 4000 vindkraftverk som skövlat natur och skadat närboendes hälsa. Inte ens de som står bakom detta tvång påstår nu att de därmed räddat klimatet. De duckar. Nyttan med tvånget nämns aldrig och får aldrig diskuteras. Både Sveriges och EU:s alla tiotusentals vindkraftverk har inte minskat utsläppet någonstans. Tvärt om är det bevisat att utsläppen ökat. Dessutom visar en mängd forskning att vindkraftverk medför uttorkning av landskapet bakom dem och de viktiga insekternas och fåglarnas död.

I sin vanföreställning att kunna påverka klimatet arbetar klimatkollegiet nu med att lägga nya pålagor på befolkningen för att minska något som inte kan minskas. Det är svårt att förstå att de vidtagna och föreslagna åtgärder att minska eller avskaffa Sveriges leveranssäkra elektriska energi, som leder till allvarlig effektbrist, kan minska CO2 i atmosfären, eller att subventioner för solpaneler eller cyklar påverkar klimatet. Vissa delar av klimatkollegiet förespråkar också minskad bilkörning, minskad ätande av kött, minskad konsumtion, o.s.v. helt enkelt allvarliga inskränkningar av medborgarnas vanliga fri- och rättigheter.

I en rättsstat borde det vara självklart att dessa inskränkningar diskuteras öppet och allmänt.

När kommer det att ske i Sverige?

]]>
På jakt efter ondskans hantlangare https://fridebatt.se/pa-jakt-efter-ondskans-hantlangare/ Tue, 07 Jul 2020 04:00:04 +0000 https://fridebatt.se/?p=2917 Läs mer...]]> Lost Places Factory Staircase - MichaelGaida / Pixabay

Kultur- och utbildningsväsendet har länge befolkats av vänstermänniskor, som tagit på sig rollen att fostra alla oss andra som inget begriper. De har sedan 1968 tagit över konsten, arkitekturen, universiteten och skolorna. Idag träffar du knappast på en enda konservativ person i dessa korridorer. Den bortskämda babyboomer-generationen fann sin hobby i att bli världsförbättrare och revoltörer. Redan då var kommunismen på dekis, men den återuppstod som ungdomsrevolt och pacifism. Fast blott på ytan, i de kommunistiska cellerna läste man Marx, Lenin och Mao, världsrevolutionen väntade.

Myndigheter och offentlig förvaltning är också ett starkt fäste för de med värdegrundssymptom. Genom att bli en del av stat, kommun och landsting så kunde man påverka rikets omdaning. Då landet Sverige inte har ministerstyre så tillfaller väldigt mycket makt till ovalda tjänstemän, som kan förhala eller påskynda beslut och ärenden, allt utifrån sina egna preferenser, djupt nedsjunkna i den socialistiska marinaden.

Medierna är ännu ett tillhåll för de åsiktskorrigerade och aktivistiska medborgarna. Många undrar hur det kunde bli så här? Journalisterna skulle ju jaga politikerna och gräva fram allsköns skandaler, ställa dem mot väggen. Så blev det inte. Nu stryker media statsmakten medhårs. Inga tunga frågor ställs till inkompetenta ministrar, inga avslöjanden om slöseri och korruption. Media har själva blivit ett slukhål för skattemedel. Skattebetalarna öser pengar över de alltmer impopulära mediehusen i form av presstöd. Därutöver har vi även statstelevisionen och radion. Även om det låter lite dammigt, jo de finns på riktigt, och kostar miljarder. Många journalister får sin lön indirekt via skatterna. Givetvis biter de inte handen som föder dem.

Privata vårdhem, vårdcentraler och skolor är egentligen inte privata i Sverige, utan de betalas med skattemedel, blott driften är privat. Man kanske kan säga att politikerna lagt ut verksamheten på entreprenad, och det blir något billigare och oftast lite bättre kvalitet. Fast även här skapas ett beroendeförhållande till politikerna och statskassan. Bidragsentreprenörerna måste hålla sig väl med statsmakten, de är ofta tidiga med att introducera genuscertifierade toaletter och diskutera mikroaggressioner.

Och slutligen har vi de vakna storföretagen, som Google, Apple, Lego, H&M och många fler, som gärna hakar på de senaste vänstertrenderna. Några av dem donerar miljoner till irrationella och marxistiska organisationer som Black Lifes Matter. Utan att ens ta reda på vad de egentligen sysslar med, eller vad deras egentliga mål är, så donerar de pengar för att framstå som goda. En slags illvillig godhetssignalering som i slutänden bidrar till att sänka polisens budget, och lämna fältet fritt för kriminella och upprorsmakare. I New York har våldet ökat lavinartat sedan poliserna tunnats ut. Vi tackar storföretagen för det.

Snart har alla gått över till den onda sidan, och blivit mekaniserade automater som raljerar slagord i kör. Blott ett fåtal frihetskämpar återstår, som bidar sin tid, och allra mest hoppas att allt bara är en lång ond dröm.

]]>