Jag antar att julhandeln är i full gång och att betal- och kreditkort glöder där ute i butikernas kortterminaler. Vem vet, kanske t.o.m. Isabella Lövin passar på att ta omvägen till flygplatsens
Taxfree för att betala med kort när julklappsparfymen inhandlas?
Själv är jag tillräckligt gammal för att minnas det misslyckade försöket med kortet som kunde laddas på för att betala småbelopp.
På sin tid tid, långt före Bank-Id och Swish, framstod det kanske som en god lösning för att slippa trilla med småslantar. Då hände det sig fortfarande att folk köpte kvällstidningar hos tobakister att ha med sig när dom betalade mellan 40 till 60 kronor för en hyfsad dagens på närmaste restaurang.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Socialdemokraternas möjligheter att bilda regering på egna meriter är lika med noll, klimathysterin håller en obildad medelklass i ett järngrepp och möjligheterna att skuldsätta sig genom olika typer av köp på krediter är oändliga.
Också jag, som borde veta mycket bättre efter att ha tvingats igenom en omfattande skuldsanering där varje öre betalades tillbaka till hungrande borgenärer, innehar numera ett kreditkort. Minnet är kort, önskan att ha möjligheten till konsumtion är oändlig!
Givetvis är min egen konsumtion av vardagliga nödvändigheter och rena lyxprodukter mycket mer genomtänkt än den mina medmänniskor ägnar sig åt.
Elitistiskt lagd som jag är gör jag det till en sport att konsumera med eftertanke. Istället för att prenumerera på Spotify använder jag mig av betydligt mer exklusiva streamingtjänster, ursäkten för detta är att jag önskar bättre ljudkvalitet. Självklart avlyssnas dessa musikaliska stycken med hjälp av synnerligen kompetenta hörlurar som betalats dyrt för i speciella ljudbutiker.
Min cykel är en handbyggd och hopfällbar engelsk variant. Det blir mer praktiskt så eftersom jag reser ofta och helst inte nyttjar lokaltrafik för kortare resor i dom städer jag jobbar. Självklart har jag också ett helt oundgängligt behov av den senaste mobiltelefonen, fattas bara annat! Risken kunde ju annars vara att jag var tvungen att skaffa mig ett innehåll i livet, en djupare mening. Eftersom andlighet och djup orsakar migrän och allergier föredrar jag konsumtion.
Men visst vore det bättre om vi föredrog att betala kontant när vi handlade. Detta även om kontanthantering orsakar stora praktiska problem där ute i butikerna. En sak är säker, butiksanställda upplever det nog som en gudagåva att slippa räkna ihop en trilskande dagskassa. Att behöva gå och sätta in stora belopp på banken är inte heller det en källa till glädje.
Men som klassiskt liberalt lagd, eller människa i stort, skulle det vara en nådegåva att slippa få sina konsumtionsvanor kartlagda ner i minsta detalj. Som konsument kan man idag, i princip, bara försöka undvika de stora drakarna på nätet och sedan hoppas på det bästa för att undvika att hamna i storföretagens nät. Detta är givetvis djupt beklagligt.
Det är ju en sak att människor vill köpa saker, en helt annan att storföretagen helst önskar avskaffa den fria viljan genom att kartlägga oss ner till minsta molekyl.
För att i någon mån undvika kartläggningen rekommenderar jag att man i största möjliga mån undviker köp på nätet, skippar lömska kundklubbar och erbjudande om att bli VIP-kund. Den som är riktigt hardcore betalar givetvis alltid kontant. Problemet med sistnämnda är givetvis att kontanterna måste tas ut någonstans.
Jag tycker att du, kära läsare, om möjligt kan göra dina lokala handlare och deras anställda glada genom att handla större delen av dina julklappar hos dem. Jag ömmar särskilt för icke kedjeanslutna bokhandlare, ett sorgligt utdöende släkte i landet Sverige. Eftersom julen är en mathögtid kan du också passa på att förgylla din lokala specerihandlares dag.
Själv har jag julklappsinköpen klara. Mina vuxna barn önskar sig snälla föräldrar, så dem förärar jag en pengagåva på själva julafton. Min systerson får som vanligt böcker att glädjas åt. Till de övriga har jag skänkt pengar åt mina favoritorganisationer, Clowner utan gränser och Sea Shepherd.
I övrigt önskar jag er en lugn och fröjdefull inköpsperiod innan jul.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
