Sex och Snusk

Bilden  säger verkligen mer än tusen ord. Den här är ett resultat av sökordet “sexuality” på pixabay.com, den sajt vi på fridebatt.se använder för att bildsätta våra texter. Kanske var det den bilden som tre nu före detta kommunalpolitiker i Sölvesborg borde använt i ett inlägg i sociala medier?

Om ni mot förmodan missat kan jag rekapitulera. Någon tog någon annan på brösten, på fyllan givetvis. Som om nu det skulle vara en ursäkt. Liv och kiv utbröt. Någon som slog larm kickades ut och tre kommunalpolitiker bestämde sig efter, alternativt under, en “rolig” kväll att krishantera efter eget huvud. För säkerhets skull genom att lägga ut en något ekivok bild på sociala medier.

Det sista gick givetvis åt pipan. Alla tre har nu avgått från sina uppdrag och får väl begrunda sakernas tillstånd och livets orättvisa bäst dom kan i betryggande avstånd från offentlighetens ljus.

Otack är världens lön. Samtidigt lever vi just nu i den hittills mest genomsexualiserade av tidevarv. Den som inte tror mig får anses vara överbevisad genom den bildsökning jag gjorde på pixabay! Puritaner av alla de slag är inte sena att skamlöst utnyttja detta faktum politiskt.

Som varandes frihetlig är det lätt att hamna i skottgluggen för moralisternas tuggande om dom begränsningar som dom vill anföra för moralens upprätthållande. Låt mig därför påpeka följande. Vad samtyckande vuxna människor har för sig utan att skada sig själv och/eller den andra är inget vi ska lägga oss i. Begriper man den meningen bör det framstå som självklart att övergrepp inte är tillåtet i ett frihetligt samhälle. Sexuellt våld är inte heller tillåtet. Övergrepp och våld kan knappast kallas för s.k. “offerlösa brott”.

Men en sak är säker. Sex säljer och förstör karriärer. Dom senaste åren har t.o.m. en så ärevördig institution som Svenska Akademin, vars motto är “Snille och smak”, medvetandegjorts om den saken. Militanta feminister går bärsärk, alldeles för ofta har dom tyvärr rätt i att män kan vara riktiga praktsvin. Även om så kan vara fallet händer det också allt för ofta att oskyldiga hamnar i skottgluggen och får löpa gatlopp i media. Fråga den avskedade chefen på Dramaten om ni inte tror mig. Benny Fredriksson, före detta chef på Stockholms stadsteater, drabbades så hårt av drevet att han valde att avsluta sitt liv.

Det börjar med andra ord bli dags för oss frihetliga att, något för sent kanske, ge oss in i diskussionen innan allt kapats av militant feminism och gapig vänster. Främst genom att fungera som goda förebilder i debatten. Vi är väl i princip överens om att att Icke-aggressionsprincipen är tillämplig och användbar även i detta fallet? Det är, enligt mig, en av dom bästa rättesnören vi kan ha för vårt handlande!