Tillståndet i riket får, som ett resultat av inte bara det socialdemokratiska vanstyret, sägas vara mindre gott än för en månad sedan.
Låt oss börja med en analys av försvarets budget. Den oheliga alliansen av vänster-, och kanske lite mindre vänsterinriktade, partier har kommit överens om att från 2022 till 2025 ge ett tillskott på 5 miljarder per år till försvaret.
I grund och botten får det väl sägas vara positivt att försvarsmakten inte längre betraktas som ett särintresse. En del vatten har m.a.o. runnit under broarna sedan ordförande Reinfeldts famösa uttalande i slutet av januari 2013. Värre är att hela kalaset ska betalas med en nyinrättad bankskatt. Vilket i slutändan drabbar konsumenten/medborgaren/den till skum piskade skattebetalaren (dig och mig, alltså). Moderaterna, som åtminstone i detta fallet visar sig ha vissa borgerliga reflexer kvar, tycker genom sin ekonomisk-politiska talesperson, Elisabeth Svantesson, att familjeveckan och friåret (eller utvecklingsåret, socialistiska abnormiteter kan benämnas på olika sätt) kunde slopas istället.
Det sistnämnda är givetvis omöjligt om socialdemokraterna ska kunna räkna med miljöpartiets fortsatta deltagande i regeringen. Bankskatt blir det alltså om vi ska kunna rehabilitera vår anorektiska försvarsmakt.
Positivt får det väl sägas vara att GT för tillfället befinner sig på andra sidan atlantiska oceanen. Synd bara att besättningen på båten som tog henne dit ska flyga hem till Europa. Som lök på laxen skall den besättningen som ska ta båten från USA till Europa flyga från Europa till USA. Det är med andra ord långt ifrån klimatneutralt att vara klimatkämpe. För mig, som icket något begriper om hur det är att vara en godhetsknarkande vänsteraktivist, verkar det liksom neutralare och bättre att flyga två personer över pölen än två besättningar. Tänk vad lite man förstår!
Något som nuvarande och tidigare svenska regeringar inte kan lastas för är bränderna i Amazonas djungler. Jag vill dock passa på tillfället att lugna alla oroliga vänstermuppar/miljötokar för den påstådda faran att bränderna skulle innebära människosläktets, och då särskilt den goda vänstra delen av detsamma, snara utdöende p.g.a. låga syrenivåer. Amazonas regnskogar producerar cirka 6% av det tillgängliga syret på jorden. Amazonas ekosystem konsumerar också ungefär lika mycket syre som det producerar, det är alltså ur ett rent syreperspektiv något av ett nollsummespel.
Det allvarligaste som inträffat på senaste tid är givetvis morden på två unga kvinnor. En av dem bar sitt spädbarn i famnen när hon kallblodigt sköts ihjäl. Så till den milda grad har alltså staten abdikerat från sin plikt att skydda sina medborgare att mammor med nyfödda barn kallblodigt mördas på öppen gata. Rimligtvis känner fler än jag att detta med samhällskontrakt och trygghet i vardagen missköts grovt från statens sida.
Men den uppmärksamma läsaren av Fri Debatt som också läser tidningen Expressen kanske drar sig till minnes ett reportage från den 10 juni i år. Man skrev då om att inte mindre än 15 (femton) studenter vid polisutbildningen i Växjö underkänts i pistolskytte. Dom var för svaga, kunde inte sikta och vissa av dem hyperventilerade.
Vilken tur att dom genom ett listigt undantag i examinationen får gå vidare i utbildningen till nästa termin. I Sverige är det nämligen så ”att alla ska med”. Kanske uppfattas det som en så allvarlig kränkning av en ung människas önskan att vara en del av statens våldsmonopol att dom av den anledning inte omedelbart får respass trots att dom missat en obligatorisk, och kan man väl tycka väsentlig del, av polisutbildningen. Kanske är det så att dom i framtiden endast avses att användas som dialogpoliser eller syssla med genuscertifiering av polishundar? Något vidare material för arbete ute bland skjutglada kriminaldårar verkar dom inte vara.
Ur det perspektivet är det inte konstigt att unga kvinnor, med eller utan barn, mördas. Eller att barn sprängs ihjäl av bilbomber och handgranater. Vår högsta politiska ledning, som ytterst ansvarar för att vi har en effektiv poliskår, struntar ju uppenbarligen i att man rekryterar odugliga studenter.
Min förra krönika andades en försiktig optimism om tillståndet i riket. Det känns inte lika lätt denna gången. September 2019 känns liksom lite dystrare med tanke på senaste veckans händelser. Kan man kanske få önska sig en rejäl regeringskris så att nuvarande bemanning i rikets ledning kan ersättas av någon som bättre begriper vilka utmaningar den har att hantera?
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
