Jag kom i samspråk med en före detta journalist häromdagen. Då råkade jag använda begreppet systemmedia, vilket tydligen var okänt för denna person som hela livet verkat inom s-sfären. Så jag avkrävdes en förklaring.
Min förklaring blev att systemmedia är de mediahus som är beroende av statens pengar och som därför inte granskar staten, utan istället försvarar staten mot medborgaren.
Denna förklaring gillades inte och hen påstod att journalister inte gör sådana värderingar och vinklingar. Eftersom jag jobbat inom media, som katt bland hermelinerna, till och från i 40 år, först som fotograf och sedan även som skrivande journalist, förklarade jag att min erfarenhet inte var densamma. Dessutom har jag av någon anledning ofta varit engagerad i verksamheter där media haft anledning att intervjua mig. Då har jag konstaterat att det normala är att man utifrån vad vi talat om inte känner igen vad de skriver. Vet att jag delar den erfarenheten med andra.
Hen anförde i ett slags försvar att de ofta granskat varför folk inte får de bidrag de har rätt till. Underförstått, då granskar de myndigheter och politiker i stat och kommun.
Vi blev tvungna att avbryta där, men jag fortsatte tänka på saken. När jag sedan på nationaldagen hörde Stefan Löfven ondgöra sig över samtalstonen i samhället blev jag tvungen att nedteckna några observationer och funderingar.
Min beskrivning av vad som menas med systemmedia är alltså att de är de medieföretag som finansieras helt eller delvis med skattepengar. Dit räknas självklart SVT, SR, UR och TV4, men även såväl rikstidningar om lokaltidningar, vilka erhåller tidningsstöd. Dessutom bör man räkna dit andra traditionella tidningar som skriver i samma anda. Gemensamt för alla dessa är att de vanligen kallar sig oberoende någonting, oftast liberal. Även oberoende borgerlig och oberoende socialdemokratisk eller vänster förekommer.
Men oberoende är inte ett rimligt epitet på de helt skattefinansierade. Inte heller de vars vinst är i samma storleksordning som statsbidraget. De är beroende av statens stöd och statens stöd kommer inte utan krav på motprestation. Vare sig journalisterna vet det eller ej så vet ägarna det och de styr arbetet.
Journalister är nämligen i de flesta fall exhibitionister. De vill synas själva. Det gör man i deras värld om deras alster förekommer på löpet och ettan. Ju längre in i tidningen desto sämre status bland kollegorna. Att tvingas redigera familjesidorna ses vanligen som en straffkommendering. Men där hamnar de journalister som inte skriver det ägarna begär, när ägarna månar om sitt statsbidrag.
Att journalister som gärna skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i välfärden, inte skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i media är en gåta. Eller inte.
Systemmedia älskar staten och dess bidrag. Därför blir man gärna vänster och vill att staten ska dela ut mer skattepengar till utsatta grupper. Men det ska vara ”rättvist” så bidragfuskare ogillas. Stora utgiftsområden undgår dock helt granskning, som bidragen via UD till Sida och FN. Även statens bidrag till EU och de nationella kostnaderna för anpassning till EU undgår i stort granskning. Jag behöver inte närmare nämna migrationskostnaderna och klimatåtgärderna. Så fortskrider pardansen där systemmedia får en skärv som tack för utebliven granskning av staten.
Denna hegemoni hotas numera av allt fler och allt bättre alternativ media. Delar av folket vaknar ur törnrosasömnen. Det är klart att en del av de nypurrade svenskarna då uttrycker sin bestörtning i affekterade ordalag. I det läget tar statsministern till orda i sin nationaldagsintervju och påstår att det är folk som läser alternativmedia som hamnat i en filterbubbla och därför skapar ett obehagligt samtalsklimat. Det säger mannen som i flera år stegrat den hätska tonen mot alla sina politiska motståndare, även sådana som i generationer befunnit sig i riksdagen och till och från haft regeringsposten.
Min uppfattning är att systemmedia kommer man inte undan med mindre än att deras skattegynnade status avlägsnas. Så de som ovanpå det läser alternativmedia blir bättre informerade än de som endast hämtar sin information från systemmedia, gammelmedia, medströmsmedia.
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
