I kommunallagen regleras i detalj hur kommuner ska styras, vad de ska göra, vilken service de ska tillhandahålla och hur. Över tid har fler och fler krav ställts på kommunerna, detaljregleringen har ökat och statens makt har hela tiden ökat på kommunernas bekostnad. Detta är en naturlig utveckling i ett överpolitiserat samhälle. När ett ”problem” lyfts fram i media är det en minister de helst frågar om hur det ska lösas, och hellre än att rycka på axlarna och säga att det är en kommunal angelägenhet säger ministern dådkraftigt att ”Vi ska ta tag i detta”, där vi alltid betyder staten, ofta i form av ökade krav på kommunerna.
Idag går kommunernas ekonomi överlag på knäna, staten brandskattar skötsamma kommuners ekonomi till förmån för de kommuner som slösar och det knorras både här och där om statens kommunplacering av hopplöst ointegrerbara främlingar, inte minst i Staffanstorp. Det pratas också om att när lågkonjunkturen kommer så kommer det att bli katastrof ute i kommunerna. Det må vara hur det vill med den saken, möjligen kan det skynda på processen något, men det räcker egentligen med statens konstanta strävan att detaljreglera mer och mer för att se att förr eller senare kommer några kommuner att säga ”Nej, nu räcker det”.
Kommunerna kommer att börja bryta mot kommunallagen på några väl valda ställen där man är säker på att man har folkets stöd, och vad ska staten göra åt det? Allt staten kan göra är att fördöma, skrika och gnälla. Att skicka polisen att arrestera de folkvalda för att de exempelvis vägrar tillhandahålla SFI eller ger bygglov för lättvindigt kommer inte att funka, och troligen skapa folkhjältar och martyrer, utöver att väcka folkets vrede mot staten. Efter ett tag kommer fler och fler kommuner upptäcka att staten är ganska tandlös, och riktig lokal demokrati kan sakta återinföras i kommunerna.
Min uppmaning till kommunpolitikerna ute i landet är därför att börja nagga kommunallagen i kanten när den stipulerar saker ni och era innevånare inte gillar. Tillhandahåll bara Svenska för Invandrare i form av en publik föreläsning i en lokal park per år där ni uppmanar folk att lära sig svenska. Ge bygglov till alla som söker, och gör det på en kvarts handläggning och mot en avgift om 100 kr. Låt ”bostadsförsörjningen” bli i form av tält eller sovsalar. Snart nog kan ni helt ignorera de delarna i kommunallagen ni och era väljare inte gillar, och kommunens innevånare kommer att applådera er för det.
Jag är ordförande för Klassiskt liberala partiet sedan 2019 och har kallat mig libertarian i åtminstone femton år. Jag är född i Umeå men bor idag strax utanför Linköping med fru och två barn. Till vardags jobbar jag som chef inom mjukvaruutvecklingsbranschen och utanför jobbet syns jag mest runtom i Östergötlands skogar och kulturlandskap på fotvandring.
