Både när det gäller mässor och politiska partiers stämmor kanske det är dags för en petigare sortering?
I det första fallet är det ju klart besvärligt att sovra bland eländigheterna, Sverige berömmer sig ju för att vara en modern stat med yttrande- och tryckfrihet.
I det senare fallet blir det väl helt omöjligt eftersom åsiktsbildningen och rätten att verka inom politiken (och uppbära partistöd) inte heller är särskilt begränsad.
På årets Bokmässa i Göteborg trängs hög(t) och låg(t) med varandra. Undertecknad fick bland annat möjlighet att slänga några ord med Thomas Bodström, gammal högerback i AIK, advokat och före detta socialdemokratisk justitieminister. Föga förvånande tyckte han att jag borde köpa hans senaste bok och inte den pocketutgåva av ett äldre alster som en nära släkting till mig beställt.
Svenska Kyrkan agerade i riktigt god kristlig anda och skänkte t.o.m. bort publikationer! Jag som inte bara är gravt liberal, utan också har en viss förståelse för hur ekonomiska principer fungerar, betalade dock en mindre summa pengar för att komma i besittning av Ett biskopsbrev om klimatet. Där konstateras bl.a. ”Genom köpslående (även med gud) kan människor med hjälp av ett slags magiskt tänkande försöka återta kontrollen över livet:…” (s. 51).
För övrigt var bokmässan som vanligt. Otroligt mycket folk, varav majoriteten nog kan beskrivas som s.k. ”kulturkoftor”. Vansinnigt dyr mat (234 spänn för två wraps och kaffe i pappersmuggar!), och stor spännvidd på utställarna. På bokmässan får alla litterära smaker sitt lystmäte tillfredsställt, oavsett om du föredrar katolska kyrkans filosofiska tänkespån eller Markis de Sades djupdykningar i människans mörkare vrår.
Men visst noterar den uppmärksamme besökaren en ”klimat”-boom. Eftersom det-ska-böjas-i-tid-det-som-krokigt-ska-bli så finns det en god andel barnböcker i ämnet.
MR-frågor är ju alltid stort. På den avdelningen kan den hugade besökaren exempelvis testa att balansera (motsvarande) en spann vatten på huvudet i ett visst antal sekunder. Förmodligen kan inte en intellektuellt underpresterande medelklass annars relatera till hur svårt det är för världens stora skara fattiga kvinnor att lösa vattenfrågan. Jag kan tänka mig att ekonomisk utveckling, t.ex. frihandel och inte bistånd, kan vara en väg att gå. Det får vidare anses bevisat att kvinnor i fattiga länder som går färdigt skolan och skaffar sig en utbildning föder färre barn och har färre munnar att mätta, dom har då kanske råd att både lösa vattenfrågan och trygga sitt övriga liv utan nådegåvor från västvärlden. Problemet är ju då att biståndsindustrin helt plötsligt står utan jobb!
Nu går vi över till Centerstämman och beslutet att förbjuda omskärelse av religiösa skäl.
Centerpartiet berömmer sig för att vara s.k. ”liberala”. Jag undrar om dom inte missförstått begreppets innebörd något litet?
Man kan ju ha många synpunkter på religioner. Inte minst brukar ju dom olika inriktningarna påstå att bara just dom har rätt och att alla andra har fel, utom möjligen den Svenska kyrkan. Politiska partier ska dock akta sig för att lägga sig i folks religiösa föreställningar, åtminstone så länge religionerna följer IAP (eller NAP, om man nu föredrar engelska beteckningar). Sålunda ska manlig omskärelse, rätt utförd givetvis, inte omgärdas av några förbud från statens sida. Man kan notera att föräldrarna har ett intresse av att det går rätt och riktigt till, annars blir det s.a.s. knivigt att få barnbarn! Vad jag förstår har manlig omskärelse stöd i dom religiösa urkunderna, det får därmed anses vara en hävdvunnen rättighet för människor att genomföra det.
Centerpartiet har nog mycket bättre saker att fundera över än manlig omskärelse. Varför sätter man sig t.ex. i knät på såssar och miljömuppar? Om man nu berömmer sig för att vara borgerliga är det väl med dom andra borgerliga (d.v.s. sosse-light) partierna man ska regera. Kanske är det så, men detta är en ren spekulation från min sida, att gräsrötterna i centern önskar närma sig Sverigedemokraterna? Det partiet borde ju applådera beslutet?!
Det verkar med andra ord som det är dags för en petigare sortering både på bokmässan och inom Centerpartiet. En sak är dock säker, till bokmässan återkommer jag nog 2020. Men Centerpartiet kommer jag alltid klara mig utan.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
