Peloponnesiska kriget och Skolverket


Tänk vad mycket jag läst och lärt mig under alla år. Hårddisken är laddad med allehanda saker och ting, årtal och fakta. Men när drog jag senast nytta av mina kunskaper om peloponnesiska kriget?

Faktum är antalet arbetsgivare som bett mig att kortfattat redogöra för bakgrund, genomförande och slutgiltig avgörande av denna antika konflikt är lika med noll!

En annan sak som slår mig är att antalet arbetsgivare som oroat sig för min kunskap om huvudplanbegreppet också är noll. Detta trots att kunskapen om dessa huvudplan får sägas vara central för min yrkesutövning, faktiskt långt viktigare än peloponnesiska kriget!

Saken är givetvis den att båda dessa kunskaper är av en mycket grundläggande karaktär. Det är s.a.s. fundament som man bygger vidare på.

Kunskaper om antiken behövs för att begripa hur det kommer sig att samhället ser ut som det gör. Hur det blev som det blev. Men för mig, som inte dagligen sysslar med statsvetenskapligt resonerande eller forskar inom historiefacket, kanske inte resonemang om gamla grekiska krig är nödvändiga att rabbla upp för att imponera på en arbetsgivare med. Men kunskap om äldre tider är avgörande när du ska begripa var vi står nu och varför vi står här nu!

Att jag begriper huvudplanbegreppet begriper nog inte ens arbetsgivaren. Hen skulle nog inte känna igen ett sådant ens om det hoppade upp och ett och bet hen i baken. Men arbetsgivaren förstår av mina tidigare anställningar att jag någorlunda begriper vad jag sysslar med. Det betyder, per definition, att jag förstår sådana grundläggande begrepp som huvudplan.

Synd bara att skolverket inte begriper bättre. Om vi inte ser upp står det inte långt efter att dom tycker att ekvationer är onödiga kunskaper, eller att svensk litteratur kanske kränker folk genom att vara just specifikt svensk. Nils Holgerssons underbara resa inkluderar exempelvis inte alls människor som tillber Allah! Låt vara att boken gavs ut i två delar 1906 0ch 1907. Man kan likafullt,  och med rätta, påpeka att den är ickeinkluderande av vissa folkgrupper.

Icke desto mindre är Nils Holgerssons underbara resa en trevlig och lärorik bok både för ung och gammal. Ett trevligt fundament att stå på när man högre upp i åldrarna studerar t.ex. geografi, biologi och ekonomi om och i Sveriges avlånga land.

Trots att jag inte är lagd åt det konspiratoriska hållet så smyger sig misstanken på att klåfingriga byråkrater och politiker ingått i en ohelig kunskapsrelativistisk allians. Givetvis med de, i deras tycke, bästa av ambitioner. Kunskapsmassan är ju massiv. Med visst fog, men utan att kunna bevisa det med siffror, kan jag tänka mig att dagens unga måste lära in mycket mer än tidigare generationer. Givetvis blir det då nödvändigt att sovra i materialet.

Jag kan ändå tycka att principen med en god grund att stå på måste vara central i sammanhanget. Det är också ett faktum att grundläggande utbildning inte alltid kan vara eller upplevas som kul. En gråmulen torsdagsförmiddag med hägrande helg när man gnetade på i åttonde klass var ingen höjdare alla gånger.

Men vi kan inte överlåta till högskola och universitet att fylla i alla kunskapsluckor som dom unga har med sig från grund och gymnasieskola. Faktum är att dom s.k. högre utbildningarna har nog med underpresterande och obildade studenter redan nu.

Sålunda, gör om och gör rätt! Klicka på denna text så kopplas ni till Skolverkets kontaktsida. Skriv och klaga på nedmonteringen av våra barns framtida utbildning!