Av gästskribent Dan Ahlmark, denna text är tidigare publicerad på Frihetsportalen 2020-01-11
Vem är egentligen svensken? I en artikel redovisade jag några åsikter om den frågan tillsammans med min egen. Roland Huntford hade i sin bok från 60-talet (1) en intressant synpunkt, när han beskrev svenskar som medeltidsmänniskor. Skälet var, att människorna då visade ett mycket lågt intresse att framföra personliga åsikter och hade en motsvarande låg individualitet. Man såg sig helt enkelt som en del av det kollektiv, i vilket man levde och agerade utan att mycket eller alls tänka på sitt ”jag” och dess särskilda behov. Detta kombinerades bland annat med en djupgående respekt för all överhet och deras representanter, och man följde plikttroget alla deras angivna regler.
Min egen åsikt var i huvudsak:
Svensken är obenägen att hävda sin (rätt till) individualitet och personliga åsikter, undviker individuellt ansvar samt strid och konflikter (konflikträdd) och att ta ställning; är ofta oengagerad, konformistisk och ovillig att inta eller driva kontroversiella ståndpunkter dvs saknar civilkurage. Han är istället inriktad på medelvägsståndpunkter, accepterar åsiktsförtryck och är osjälvständig i kritiska frågor, samt är beredvillig att styras av gruppen. Han är auktoritetstroende med ett enormt förtroende för staten/myndigheter, accepterar kontroll från dessa och följer lydigt deras beslut och anvisningar. Medborgaren har en ytterst hög respekt för demokrati och alla beslut, som kan sägas vara demokratiska.(2)
Så man drar sig för att uttala sin egen individuella mening och försvara den; därmed stödjer man tyvärr passivt den förhärskande åsikten, som genomgående är kollektivistisk med åtföljande regler och begränsningar för individens frihet.
Men även om det är sorgligt att behöva ha en så negativ syn på den genomsnittlige svensken, får man minnas att hälften av befolkningen har bättre grundade och mer frihetliga åsikter. Det utmärkande för dem är då, att de har en del svagare eller starkare inslag av individualism i sin samhällssyn. En fråga är självfallet, varför inte fler svenskar har det? Men svaret är uppenbart: faktorer som massindoktrineringen i Sverige från småbarnsåldern till servicehemmet (3), den mediaunderstödda dominansen för numera kulturmarxistiska synsätt och styrkan hos dagens Åsiktskorridor ä r stora hinder.
Funktionssocialismen
De flesta tror, att den speciella svenska socialismen – socialdemokraternas funktionssocialism, vilken innebär att det offentliga bestämmer mycket över det ekonomiska livet men inte socialiserat ägandet av företagen – varit en mycket framgångsrik politik för vårt land. Men det är inte sant. Politiken var misslyckad redan från början. Skälet till Sveriges framgångar på 50-och 60-talen var främst, att vi inte deltagit i andra världskriget utan kunde med en oförstörd och högeffektiv produktionsapparat då leverera just de produkter den förstörda europeiska kontinenten behövde efter andra världskriget (4). Borgerliga regeringar hade med all sannolikhet levererat ett bättre resultat och bättre lösningar på sociala problem än socialdemokratin även under de första 25 åren efter kriget.
Detta stod helt klart, när Palmes vänsterpolitik allvarligt förvärrade Sveriges ekonomiska läge mot mitten av 70-talet, vilket ledde till den första borgerliga regeringen, som fick påbörja arbetet att reformera Sverige. När det i slutet av 80-talet stod helt klart att det ekonomiska system socialdemokraterna infört inte kunde hantera den ökade konkurrensen från utlandet, fick borgerligheten åter ta över ansvaret och fortsätta att reformera landet. Tyvärr hade man inte kraft och tid att samtidigt ändra många delar av den svenska StatsVälfärdsStaten.
Internationell jämförelse
En internationell jämförelse kan belysa nackdelarna med den svenska reglerade ekonomin. Sverige låg vid krigsslutet ekonomiskt något bättre till än Schweiz, vilket är ett intressant jämförelseland pga det landets neutralitet under världskriget och därmed med en oförstörd och dessutom mycket liknande industristruktur. Schweiz har sedan under efterkrigstiden klart gått om Sverige. Idag har landet en betydligt högre levnadsstandard och en valuta, som är mycket starkare än den svenska kronan. Det betyder mycket för exempelvis den schweiziska privata konsumtionen. Så förklaringen till Sveriges sämre utveckling är felaktigheterna och bristerna i den svenska vänsterpolitiken. Kollektivismen har varit klart negativ för Sverige.
Efter den internationella socialismens fall tilläts kulturmarxismen växa sig stark i vårt land, då den fyllde ett behov för alla desillusionerade och besvikna svenska socialister och kommunister. Genom socialdemokratins dominans över det svenska samhället kunde den nya ideologin växa sig stark förvånansvärt snabbt.
Kollektivismens effekt
Om man granskar kollektivismens effekter på det personligt planet beträffande dess anhängare slås man av, att det som syns utmärka dem är deras missnöje. Det är bara att lyssna på dem: de är missbelåtna och otillfredsställda med så mycket, deras syn på medmänniskorna är ofta negativ, och föraktet för motståndarna stort. Oftast verkar de – minst sagt – djupt otillfredsställda med världen och är det uppenbarligen med sig själva. Bristen på personlig harmoni, glädje och tillfredsställelse är så uppenbar.
Varför är socialister sådana? Ja, deras upplevda universum syns fyllt av konflikter, ondska och illvilliga människor, och de slits nog ständigt av motstridiga inre impulser. Deras olika värderingar är troligen frekvent i strid med varandra, för logik och konsistens saknas nog ofta i deras system av värden. De störs kanske också av de dolda värderingar, som de ändå fick tidigare i livet, innan de var infångade av en människofientlig ideologi. Att det ekonomiska system de hyllar är mycket improduktivt och skadar landet är naturligtvis också en börda. Och när deras värderingar är i strid med människans naturliga inställning skapas ständigt konflikter inom individen. Yrkesmässigt verkar de ofta arbeta inom områden, som sköts eller stöds av samhället, och deras åsikter stöttas regelmässigt av media och samhällets institutioner. Det är helt ett annat läge än det som gäller för dem, som arbetar för individualism som den styrande principen i det svenska samhället.
Sveriges utförsbacke
Efter den fortgående men långsamma försämringen i Sveriges relativa ställning under nittonhundratalets sista decennier, började främst en faktor accelerera utvecklingen i början av tvåtusentalet. Förändringen av invandringspolitiken 2005 medförde en massinvandring, som sedan accentuerades av policymisstagen under tiotalet. Mot slutet av det decenniet började sedan olika negativa konsekvenser av den förda politiken: de finansiella kostnaderna för samhället, brottsligheten, bostadsbristen, negativ inverkan på sociala tjänster med mera allvarligt påverka allmänheten. Under tjugotalet kommer nu dessa följder att slå igenom fullt ut, vilket medför ett nytt politiskt läge i vårt land.
Borgerlig återhämtning?
Det finns alltså inga skäl att vara imponerad av vare sig socialdemokratins ideologi och prestationer under de senaste 75 åren eller de borgerliga partierna, som visat sig vara så djupt influerade av S, att de är oförmögna att förändra tillräckligt mycket av landets politik och system. Jag har tidigare karakteriserat misslyckandet för de existerande ideologierna i det svenska samhället (5). Det behövs en ny kraft i svensk politik, och SD kan uppenbarligen inte vara denna. Man syns också vara alltför imponerad av tidigare felaktiga samhällslösningar utformade just av S.
Genom att de traditionella borgerliga partierna låtit sig bli influerade av kulturmarxismen är det svårt att veta hur snabbt ett nytt borgerligt block kan bildas. En annan komplikation är, att de troliga medlemmarna i det blocket högst sannolikt har olika syn på en kommande så fundamental fråga som Sveriges deltagande i en federal Europastat. Ett inträde i den skulle vara en förödande seger för kollektivismen och ett dråpslag mot ett seriöst frihetligt Sverige. Men det har M och KD ännu inte förstått.
(1) Huntford, Roland, (1971), The New Totalitarians, Stein & Day Publishers, New York, USA.
(2) http://katerinamagasin.se/vem-ar-egentligen-svensken/
(3) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
(4) https://www.contra.nu/contra-articles/viktiga-krafter-bakom-sveriges-utveckling/
(5) https://www.nyatider.nu/vad-ar-libertarianism/
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
