Det talas om att väljarna i Brexit-omröstningen inte kände till konsekvenserna, att de var dåligt informerade, och därför borde valet göras om.
Och det här är ett grundproblem inom demokratin. Hur mycket ska väljarna egentligen behöva veta för att kunna göra ett rationellt val? Ska de vara bekanta med alla dagsaktuella händelser, ha en ekonomisk utbildning, känna till snåriga statsvetenskapliga resonemang – eller bara rösta efter hjärtat?
Demokrati handlar väl om att rösta som man känner? Eller?
Det finns en del optimister som förespråkar s.k direktval, där medborgarna röstar om alla frågor, istället för de folkvalda i riksdagen. Kritikerna menar att vi inte kan förvänta oss att väljarna ska vara insatta i varenda sakfråga, och därför inte kan ta rationella beslut.
Just därför har vi representativ demokrati. Vi röstar på politiker som beskriver ungefär vad de vill göra, de företräder en politisk ideologi, och följer en utstakad stig. Och vi förväntar oss att politikerna ska vara pålästa, eller åtminstone ha tillgång till goda rådgivare.
Fast en hel del frågor är inte helt ideologiska. Kärnkraftsfrågan är inte klockrent idélogisk, förutom för miljöpartiet möjligen. Och yttrandefrihet på sociala medier? Och inte heller frågan om vi ska ha ett starkt försvar, särskilt inte om vi skulle ha en aggressiv granne som bråkar vid gränserna. Då skulle merparten förmodligen rösta för ett starkare försvar, oavsett partifärg.
Därför kan politikerna i många frågor göra lite som de känner. Det finns ingen ren ideologisk skiljelinje, och man låter den dagspolitiska formen avgöra. Och vi väljare hoppas att politikerna håller sina eventuella vallöften, eller att de läser just våra tankar.
Systemet är i realiteten inte särskilt fokuserat på folkstyre. Folkets påverkan består i att vi har möjlighet att ge politikerna sparken vart fjärde år. Och låta några andra försöka göra ett bättre jobb de kommande fyra åren. Sedan upprepar vi proceduren. Men någon verklig makt att påverka har vi väldigt lite av.
Är då medborgarna tillräckligt informerade att ens välja rätt ideologi och rätt parti? Ja, även här skulle man ju kunna ifrågasätta huruvida väljarna är insatta, och om de röstade utifrån en rimlig världsbild. Det blir fel vart vi än sätter ribban, och vi underminerar delvis demokratin genom att ifrågasätta väljarnas kunskaper och ambitioner.
Antingen bör medborgarna vara extremt pålästa så att de kan göra ytterst rationella politiska val – eller så inskränker vi politikernas auktoritet, skapar en liten begränsad statsmakt, så att det inte finns så mycket att rösta om.
Illustratör, klassisk arkeolog, stenvändande strandvandrare.
