Att skapa och vara offer!


Vilka är de psykologiska konsekvenserna av att se sig själv som ett offer och på något väsentligt sätt förtryckt av andra?

Ja, man förlorar snart hoppet och tron på, att man på det området kan lyckas med något. Så man sänker sina mål där och minskar allteftersom sina ansträngningar.

Individen ger delvis eller helt upp, och det medför naturligtvis, att denne inte blir framgångsrik på området.

Om det gäller en stor och viktig aktivitet såsom ens yrke – som tron att ingen kommer att ge dig som invandrare en bra position – utvecklas kanske hela personens liv saktare, eller får en annan inriktning. Det medför, att man arbetar mindre, mindre intensivt och kreativiteten lider. Det har då stora – kanske katastrofala effekter – på ett flertal områden.

Människans beteende mot andra influeras också, och han/hon blir mera negativ, kanske även hatisk. Personen lämnar en tidigare troligen rätt individualistisk syn på världen och blir mera en kollektivist och börjar tänka bara som en gruppmedlem. Det är logiskt, för offertänkandet är främst en kollektivistisk metod att få anhängare i syfte att omskapa vårt samhälle. Vänsterns mål är att få allt fler att känna sig som offer.

BAKGRUNDEN
Grunden för det moderna offertänkandet är socialismen och numera den Postmodernistiska filosofin. Socialismen formulerade en ekonomisk offer-förtryckarmodell, där företagare/kapitalister står mot sina offer – arbetarna. Det tänkandet utvecklade Postmodernismen med sin syn, att marxismens förklaringsmodell är alldeles för begränsad, och att dess påstått rationella grund är fel.

Postmodernismen tror nämligen varken på förnuft, logik eller rationella resonemang. Beträffande relationer i samhället har den synen, att vissa grupper är svagare och måste hjälpas. De samhälleliga tillämpningarna av filosofin kallas kulturmarxism, och där har man bland annat vidareutvecklat den grundläggande offer-förtryckarmodellen till många områden.

Man lämnar alltså ekonomin och går in på alla fält, där man kan urskilja eller konstruera en motsättning inom större grupper i samhället. Exempel är kvinnor mot män, heterosexuella mot alla andra sexuella varianter, färgade mot vita, u-landsinvånare mot västerlänningar, invandrare mot inhemska medborgare, och kristna mot anhängare av alla andra religioner.

På dessa områden och andra väljer man alltid ut en grupp, som sägs vara kuvad och alltså består av offer och en annan, som utgör förtryckarna. Man bygger sedan upp ett politiskt program till förmån för dem, som sägs vara ”svaga”. Överallt där någon sådan konfliktsituation kan konstrueras, får vi nu i Sverige höra, hur svenskar/svenska män exploaterar andra och hur fördömliga vi är såsom de ”starka”.

När kulturmarxisterna driver dessa program, vilka utgör identitetspolitik (1), vill man självfallet få sina påstådda offer att verkligen acceptera sin identitet. De ska känna sig som förtryckta och agera utifrån den rollen.

Då förtryckarna hävdas sedan länge ha en stor skuld till dem, ska de ”svaga” nu ha ersättning för sin identitet som offer. Att därför rösta på kulturmarxistiska representanter i politiska sammanhang är viktigt, eftersom kulturmarxisternas mål är att nå makt genom att representera påstått förtryckta minoriteter.

Om till exempel kvinnor eller vissa afroeuropéer vägrar att se sig som offer utan istället uttrycker frihetliga eller högeråsikter, är det rena hädelsen, och de betecknas som gruppförrädare. På detta vis producerar kulturmarxismen hundratusentals ”offer” i vårt land.

Tänkandet leder ibland till märkliga konsekvenser avseende graden av offerskap. En hierarki syns vara etablerad. Även om svenska kvinnor själva är offer, är naturligtvis muslimska invandrare (även män) större offer (invandrare, ej vit, ej kristen).

Det förklarar varför muslimska mäns övergrepp mot vita kvinnor eller mot kristna i sina egna muslimska länder inte förtjänar uppmärksamhet. Så allt beror på grupptillhörigheten, och vanliga moraliska hänsyn, principer som rättvisa eller rationella argument i konkreta fall, som helt motsäger offerskapet, spelar ingen roll. Om du tillhör rätt grupp är du ett offer, och det finns inga undantag för förtryckarna (såvida du inte är en aktiv vit kulturmarxist förstås!).

ROLLEN SOM OFFER
Om man blivit övertygad av kulturmarxister, att man är ett offer gällande någon viktig aspekt, startar de psykologiska effekterna (enligt inledningen), och ens beteende ändras. Om det gäller yrket kommer varje motgång eller försenad framgång ses som en effekt av förtryck.

Man intalar sig själv, att det är meningslöst att anstränga eller utbilda sig; någon kommer ändå bara att sparka tillbaka en och själv ta alla chanser. Och då verkligheten i sig är alldeles tillräckligt full av hinder och motverkande krafter, kan en sådan övertygelse just leda till, att man inte lyckas. Det har inget med förtryck att göra, bara med verkligheten, men förklara det för den, som blivit offer-indoktrinerad!

Rollen är ju lockande särskilt för de lättjefulla och människor utan önskan att förkovra sig: de har något att skylla på. Men övertygelsen är även kraftfull gentemot dem, som vill utveckla sig och nå något, men vilka påverkas av kulturmarxistiska vänner eller bekanta. Och de som inte har framgång får höra: ”Den person som inte lyckas är blott ett offer för bland annat sin omgivning och uppväxt, och ju större misslyckande han visar, desto mera är han ett offer. Och om vi andra gjort något framgångsrikt jämfört med andra, är dessa orättvisor orsaken.” Men rollen, väl vald, kommer att definiera livet för en individ på så många plan och sannolikt leda till personlig olycka.

En rabbi har sagt, att skälet till att det judiska folket så framgångsrikt överlevt de omfattande, kontinuerliga och vidriga förföljelserna, som successivt drabbat dem, är att de aldrig betraktat sig som offer.

Det kan finnas flera skäl till den attityden, men fundamentalt var, att de förstod, vilka allvarliga psykologiska konsekvenser en offeridentitet har. Så trots de ibland horribla förutsättningarna kunde de etablera sig som en av världens framgångsrikaste folkgrupper.

Men alla människor, som utvecklat en fast och medveten individualism (2) och förstått hur frihet medför ett bättre samhälle, har ett naturligt motmedel mot dessa åsikter. Man har förstått att människan inte är något hjälplöst offer, utan den rollen är bara följden av ett förledande men falskt synsätt.

(1) https://nyailconvito.wordpress.com/2018/08/27/dan-ahlmark-vad-ar-egentligen-och-hur-fungerar-identitetspolitik/
(2) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/vad-betyder-egentligen-individualism

Dan Ahlmark är ekon lic. och jur. kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.