Misstroendeförklaring, avsättning, spekulationer om extraval, “talmansrundor” och omröstning och plötsligt, vad händer? Jo, till ny statsminister och tillika regeringschef utses snabbt samma gamla trötta statsminister som just har blivit avsatt!
Till råga på allt taktiskt frammanövrerad med hjälp av en gammal avpolletterad kommunist och sedemera “politisk vilde”, vilken “dammats av” av resterna av JÖK:en för att iklädas en “avgörande” vågmästarroll i denna omröstning? Hon håller hov för både press och statstelevision och förklarar stolt att hon minsann håller hela Sveriges öde i sina händer. För att citera en gammal låt av Magnus Uggla “Illa, jag mår illa”.
Vad händer egentligen inom den svenska politiken idag? Är det sådant här vi går till valurnorna om vart fjärde år? För att i medierna sedan ”tvingas” att följa en lång och utdragen “politisk dokusåpa”, där avsaknaden av ideologisk stringens hos många av deltagarna är både frapperande och frustrerande. Ibland känns det faktiskt som om att Gustav VI Adolfs gamla valspråk “Plikten framför allt ” idag har ersatts av det nya politiska valspråket “makten framför allt” av våra kära folkvalda politiker. Här brukar nästan alltid “vän av ordning” invända mot kritik av den förda politiken, genom att hävda att “vi får de politiker vi förtjänar”. Är det verkligen så illa?
Hur kan väljarna ställas till svars för den idag uppkomna politiska situationen? Väljarna får i våran representativa demokrati chansen att var fjärde år lägga sin röst på det parti som ideologiskt eller taktiskt sett bäst överensstämmer med den egna politiska grundsynen. Att väljarna i en sådan typ av representativ demokrati skall ställas till svars för det idag uppkomna “politiska kaoset”, känns ytterst världsfrånvänt. Snarare så bör man väl i det här ”läget” börja fundera över om vårt system med representativ demokrati i grunden är så särskilt demokratisk? Att vårat ”nationella” självbestämmande i denna situation dessutom flyttas ännu längre bort ifrån väljarna i och med vårat medlemskap i ett allt mer federativt EU, bidrar här ytterligare till att den svenska representativa demokratin i förlängningen riskerar att ”kollapsa”. Hur kan en ”vacker fras”, vilken i praktiken inte är värd mer än papperet som den är skriven på kallas för demokrati?
Att demokratin minskar i takt med att beslutsfattandet flyttas allt längre bort ifrån medborgarna går väl knappast att ifrågasätta. Hur skall exempelvis “världsförbättrande” karriärspolitiker i Bryssel kunna förväntas att fatta beslut som är förankrade i det svenska samhället? Bryr sig ens dessa EU karriärister överhuvudtaget om hur deras beslutsfattande påverkar det lilla landet Sverige? Dom är väl mer fokuserade på och upptagna med att förbättra hela världen? Utvecklingen under de senaste årens stora migrationskris visar väl ganska tydligt att så är fallet?
Om centralisering leder till minskad demokrati så borde väl decentralisering omvänt leda till ökad demokrati? Om man med demokrati menar medborgerliga och politiska rättigheter såsom exempelvis åsikts- och yttrandefrihet samt möjligheter till självbestämmande, så borde väl ett utträde ur EU vara ett första steg i en sådan demokratisk decentraliseringsprocess? Frågan är bara om det räcker med det? Många klassiska liberaler menar här att en strävan i riktning mot mer av kommunalt självstyre, skulle ha en vitaliserande inverkan på demokratin och därmed även kunna göra medborgarna mer delaktiga i de politiska beslutsprocesserna. Ett ökat kommunalt självstyre skulle även möjliggöra ökade inslag av direktdemokrati i politiken. Att kommunalt självstyre och direktdemokrati utgör alldeles självklara förutsättningar för en mer levande demokrati än ett besök vid valurnorna var fjärde år, är det väl knappast någon som ifrågasätter? Frågan är bara om inte många av våra politiker på riksnivå är lite för förblindade av ”makten och härligheten” i Bryssel för att ens orka tänka på ”trivialiteter” som medborgardemokrati i Sverige?
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
