I förra veckan röstade senaten i Alabama ja till ett förslag som skulle innebära ett totalförbud mot abort efter vecka sex, när man kan se fostrets hjärtslag. Det har skapat debatt om kvinnans rätt till sin egen kropp och därmed påvisat att libertarianernas tes om individens rätt faktiskt har ett större fotfäste än vad vi tror.
Icke- aggressionsprincipen är ett etiskt ställningstagande mot våld, tvång eller hot. Det är det mest underliggande filosofiska argumentet inom libertarianismen. Den förklarar att samhället ska bygga på en princip om icke- aggression. Att jag som individ får göra vad jag vill så länge det inte skadar någon eller tvingar individer till något dem inte vill. Det mest kända exemplet är skatt, där förespråkare av icke- aggressionsprincipen förklarar att det är omoraliskt att en stat genom sitt våldsmonopol har rätt att kräva pengar från sina medborgare. Individen är därför tvungen att betala skatt eftersom konsekvensen skulle innebära någon typ av bestraffning. Statens rätt till våldsutövning trumfar därför individens rätt till självbestämmande, eller snarare, frukten av dess arbete. Individen har därför i detta läge blivit tvingad till något genom hot om våld. En diskussion som nu på senare tid har uppdagats i och med den nya förslaget i Alabama.
Oavsett vad man tycker i frågan om abort så hänvisar abortförespråkare till tesen om kvinnans rätt till sin egna kropp. De anser att det inte är statens uppgift att reglera vad de ska göra med sina egna kroppar. Den demokratiske senatorn Bobby Singleton sa att det här är ett försök för män att styra över kvinnors kroppar. En diskurs många libertarianer skulle hålla med om. Men hur blir det då om man överför den diskursen till andra sakfrågor där diskussionen fortfarande handlar om rätten till sin egen kropp?
Låt säga droger. Här vill jag tillägga att jag inte förespråkar droger men är för en liberaliserad narkotikapolitik i enlighet med diskursen om individens rätt till sin egna kropp. För att citera Ludwig von Mises: “Om en man dricker vin och inte vatten kan jag inte säga att han agerar irrationellt. I bästa fall kan jag säga att i hans ställe skulle inte jag göra det. Men hans strävan efter lycka är hans egna ensak, inte min.” I frågan om avkriminalisering av narkotika har Moderaterna och Kristdemokraterna sagt nej samtidigt som Liberalerna och Centerpartiet har diskuterat frågan. På liberalernas hemsida kan vi läsa att: “All hantering av narkotika (utom medicinsk) ska vara olaglig.” Partierna anser därför att individen inte har rätt till sin egen kropp genom ett intag av narkotika.
Alla partier inom den före detta Alliansen och de övriga riksdagspartierna står samtidigt bakom den nuvarande abortlagstiftningen och hänvisar till kvinnans rätt över sin egen kropp. Det tycks därför vara motsägelsefullt att å ena sidan tala om kvinnans rätt till sin egna kropp när det kommer till abort, men å andra sidan hävda att det är statens rätt att bestämma över individer som väljer att bruka narkotika. De som argumenterar för att staten ska straffa de individer som brukar narkotika härleder ofta diskussionen till konsekvenserna av att liberalisera narkotikapolitiken. En ökad narkotikaanvändning skulle möjligen leda till ökade brott som en konsekvens av berusning och därtill en kostnad för polisen och samhället i stort. Men samma sak sker i frågan om abort där kostnaden för att utföra en abort blir ålagd samhället, förutsatt att diskussionen handlar om skattefinansierade ingrepp. Med samma konsekvenstänk vore det därför legitimt för staten att censurera alla skrifter som förordar våld mot samhället eftersom handlingen skulle leda till att förhindra framtida destruktiva samhällsrevolutioner.
Att jämföra abort och droger med samma diskurs tycks därför resultera i en politisk paradox. Hur kan man hävda att individen har rätt till sin egna kropp när båda fallen endast berör den enskilde, samtidigt som den ena frågan är utesluten? Finns det fler områden där denna paradox kan uppstå? Kan man härleda diskursen till frågan om sexuella tjänster? En kvinna eller man som vill köpa eller sälja sex ska få göra det eftersom det är den enskildes rätt till sin egen kropp. Är det då oetiskt av politiker och individer att motsätta sig sexköpslagen om de förordar kvinnans rätt till abort? Resonemangen och debatten kan därför bli många och långa.
Icke- aggressionsprincipen är därför en etablerad normativ diskurs inom svensk politik med särskild hänsyn till frågan om abort och kvinnans rätt till sin egen kropp. Det uppmärksammade lagförslaget i Alabama har påvisat detta, alla de stora svenska tidningarna har rapporterat om det; Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och SVT. Samtidigt är det många på sociala medier som vänder sig emot lagförslaget och invånarna i Alabama demonstrerade mot abortförbudet i förra veckan. Det gäller för libertarianer att påvisa paradoxen som uppstår i diskussionen om individens rätt till sin egna kropp och därtill härleda diskursen till ett bredare spektrum för att påvisa legitimitet och konsekvens i argumentationen; reductio ad absurdum. Icke- aggressionsprincipen är därför mer etablerad i den politiska debatten än vad vi tror.
Statsvetarstudent från Karlstad universitet. Inom akademin har jag skrivit om spannmålshandeln på 1770-talet, Centerpartiets jordbruksstöd till bönderna sommaren 2018 och civilsamhällets inverkan på den svenska välfärdsmodellen. Därtill har jag även gett ut en bok om värmländsk militärhistoria under 1900-talet första hälft.
