Jag är kanske feminist trots allt

Jag är kanske feminist trots allt 1

Begrunda dessa stycken.

Författarna till denna skrift ansluter sig helt till den gängse historieuppfattningen då de ger männen äran för den utveckling som strävat till herravälde över jorden, haven och luften.

Stor är kvinnornas uppgift under de tider då människan lever i samstämmighet med naturen. De fullföljer då sin modersuppgift att genom hela livet skydda och vårda, kläda och nära det släkte de fött till värden

Genom sin dominerande ställning som givare och uppehållare av liv, blir de samfundsbildare och skapare av ordning och sed.

Vilka författare finner vi bakom texten? Är det möjligen några förvirrade jäntor från Nationalsozialistische Frauenschaft eller kanske järngardets hjärntvättade fruar?

Låt mig återkomma till det, först ska jag diskutera lite om boken från vilken jag saxat styckena. När man läser den så inser man att de två författarinnor högst av allt vill se en återgång till ett traditionellt leverne, till en tillvaro där kvinnorna stolt och rakryggat stod bredvid sina män och tillsammans skötte de sina gårdar och hem, till en tid där gemenskap och samvaro byggdes i byalagen och där livet hade sin makliga gång i samklang med naturens cykler.

Att det blir jordfrågan som först behandlas, beror inte bara på dess grundläggande art – ett land lever ju med sina jordbrukare och dör med dem.

De ansåg att kontakten med jorden är det viktigaste för människan, i synnerhet för kvinnan, och att separationen från jorden är ett stort brott. Endast genom jorden så blir vi rotade och får en uppfattning om vad som är viktigt i livet.

Jorden behöver kvinnorna och kvinnorna behöver jorden

De tog kraftigt strid mot industrialiseringen och den förödande fördumning av människor som de ansåg att industrialiseringen medförde1 men inte bara det. De hävdade även att moderniseringen gått mycket hårdare åt kvinnorna än männen. Mekaniseringen berövade nämligen kvinnorna deras hävdvunna roller och dömde dem till ett själsligt fattigt liv inom industrin eller som uttråkade hemmafruar i de alienerande stadsmiljöerna.

Kvinnorna borde haft större anledning att betänksamt iakttaga verkan av maskinernas segertåg än vad de manliga arbetarna hade… Ty med maskinernas uppträdande och krav på deras arbetskraft skapades för kvinnorna en spänning mellan yrkesarbete och hemplikter som icke funnits förut. Därmed rubbades den jämvikt och styrka som berodde på att familjevård, hemvård, socialvård och yrkesarbete organiskt hängt samman med kvinnan.

Det var på gården med dess varierande och högst praktiska arbetsuppgifter som man fann det rika och tillfredsställande livet. Livet som vi alla glömt bort efter att teoretisk kunskap lyfts till skyarna och specialisering2 drabbat oss till fullo.

Kvinnornas första tillfälle att höja sig till människovärde och likställighet var att skaffa sig tillträde till de kunskaper, den utbildning och de yrken som – trodde de – männen hittills alltid haft ensamrätten till. I själva verket sanktionerade de därmed en civilisationsform som just var i färd med att ta det arbete från kvinnor vilket fodrat och befordrat mångsidig kunnighet, fysisk styrka och träning. Sedan vi icke längre var så bländade av utvecklingens vinster började det gå hem för oss vilka förluster det medförde.

Efter att ha läst igenom en så pass reaktionär skrift så är det lätt att förfasas och inse att feminismen behövs för att göra upp med sådant radikalpatriarkalt tankegods. De stackars jäntorna som författade skriften måste sannerligen ha varit helt hjärntvättade. Så låt oss se vilka de egentligen var. Citaten är tagna ur en kort bok med titeln Fred med jorden3 som skrevs av Elin Wägner och Elisabeth Tamm. Wägner och Tamm låter sannerligen lite vagt nazistisk men låt oss se vad Wikipedia säger om dessa kvinnor innan vi låter den slutgiltiga domen falla

Om Wägner kan man läsa4:

Elin Wägners skönlitterära böcker behandlar kvinnors rättigheter, kvinnlig rösträtt, fredsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor.

Och om Tamm5:

en förgrundsfigur inom svensk feminism och en vänsterliberal politiker i frisinnade landsföreningen.

Boken är alltså ej skriven av två råbarkade fascister, nej författarinnorna är två feministiska pionjärer och  trendsättande miljöaktivister som inspirerade Birger Schlaug6 , knappast ett namn man förknippar med radikala reaktionärer. Ändå torgförde de åsikter som skulle driva den mest hårdföre SD mannen till landsflykt om han yttrade dem idag. Mycket intressant! Det har alltså funnits en gren inom feminismen som bejakade skillnaderna mellan könen utan att för den delen säga att ena är bättre än den andra, för är Yin bättre än Yang? Att ens ställa frågan är trams då båda är absolut nödvändiga komponenter utan vilka inget fungerar, ett faktum som var helt uppenbart för Wägner och Tamm.

Det Wägner och Tamm var mest rädd för var att den av männen framdrivna industrialiseringen riskerade att splittra unionen mellan könen och nedvärdera kvinnorna eftersom industrialisterna endast förmådde se värde i det som sedan gammalt varit männens domäner. Feminism av Wägner och Tamms smak var alltså väldigt konservativ och stod emot den manligt drivna progressivismen som sökte att sluka allt och maskulinisera hela tillvaron.

Ingen tanke på risken av att kvinnor som av ålder varit de hemmavarande, de vid jorden fästa, förvandlas till en lös arbetarstam. Och dock är det en risk. Ty därmed har man organiserat bort det organiska i tillvaron. Kring vilken grodd skall en kulturform kunna nybildas i stället för den som blivit upplöst?

Varje gång man bläddrar i lite äldre böcker så får man sig sådana här spännande tankeställare. Man inser att allt för ofta utvecklas en tankeströmning till att bli sin egen invers, den perverteras totalt, så som uppenbarligen skett med feminismen. Det som präglar Tamm och Wägner var att de var kvinnor som framförallt hade stor praktiskt kunskap och de skrev sin skrift baserat på den erfarenheten istället för på teoretiska spetsfundigheter. De var inte som Marx eller Lööf som aldrig gjort ett ärligt handtag i sitt liv och de hade inte fått sina hjärnor försurade av en hatspäckad genusutbildning på Södertörn. Deras bundenhet till de faktiska göromålen som sätter mat på våra bord gjorde att de utvecklade en klarsynthet som vi moderna människor förlorat. När man har fingrarna nedstuckna i myllan varje dag, när ens huvudbry är hur man bäst dikar ut sitt land, brukar sin skog och odlar sin mark då inser man tydligen de uppenbara sakerna. Saker som att det finns en given relation mellan potatislandet och familjens storlek, att alla arbetsinsatser på gården är av värde, att olikheter komplimenterar varandra och att familjen är en liten sårbar enhet som måste vara enad i kamp mot den kyliga världen. En enhet som står under ständiga angrepp från både stat och kapital.

Vi har tidigare sökt teckna och bedöma den snabba omvandlingsprocess som nu slagit igenom till en full mekanistisk inställning. Den utvecklingen har icke kunnat notera en fullständig seger förrän kvinnorna släppet taget om sina hävdvunna arbetsområden. På samma sätt kan icke en stat bli totalitär förrän hemmen, som varit en makt vilken staten fått ta hänsyn till, blivit fullkomligt sönderbrutna.

Vägen till träldom blockeras nämligen av familjen och lokalsamhället och endast när de söndrats så kan statsmakten härska över oss och låta storkapitalet påbörja sin förvandling av oss till goda konsumenter och effektiva arbetare. Den modernistiska rotlöshet är en förutsättning för både skattekistan och storbolagsaktieutdelningen och kvinnan blockerade detta, alltså måste hon förintas.

Wägner och Tamm varnade även klarsynt för den vantolkning av historien som blivit allt vanligare, den historietolkning som säger att tiden före folkhemmet var ett kvinnoförtryckande och fattigt mörker där var man spöade och våldtog sin fru varje kväll och där livet var kort, brutalt och råbarkat. En historietolkning som endast sår splitt och skapar konflikter och som inte upplyser om de faktiska förhållandena.

Detta förhållande beror inte på att det saknas material för bedömning av kvinnors ställning i förhistorisk eller tidig historisk tid eller bland främmande kultur- och naturfolk. Greklands och Roms historieskrivare, liksom kolonisatörer, köpmän och missionärer från de stora upptäckarperiodernas tid, etnologer av äldre skolor, ja, till och med resebrevsskrivande turister från våra dagar har mycket att berätta om helt annorlunda uppbyggda samhällsformer än för de oss normala, där mannen är härskare och har produktionsgrenarna i sin hand. Sådana avvikelser betraktas oftast av berättare som kuriositeter, efterblivenhet eller primitivitet och stämplas gärna som lögn av dem som läser eller lyssnar. Eller också tolkas kvinnornas viktiga och betydelsefulla arbete för folkförsörjningen som slaveri, medan männens relativa arbetsfrihet blir tecken på herravälde.

Visserligen så torgför Tamm och Wägner även en del hårresande vänsteråsikter i sin bok. Tankar som att statligt ägande av all mark bör införas, mark som sedan lånas ut till folk som i sin tur endast kan låta det gå i arv eller återbörda det till staten men som de aldrig kan sälja eller överlåta till någon annan. Intressant nog så rättfärdigar Tamm och Wägner även detta genom att säga att det ligger i linje med hur markägande historiskt sett fungerat i norden snarare än genom att påstå att det är en revolution som kommer leda till en utopi. Till och med deras vänsterism var förankrad i deras traditionstolkning och inte i en liberal förändringsviljan.

Mot dagens ideal: mekanisering, specialisering och fart, ställer vi medvetet upp de ideal som vi tror blir morgondagens: självverksamhet -mångsidighet -tålamod

En frivillig och storskalig återgång till manuellt jordbruk så som de förordar är inte en särskilt trolig väg för samhället att gå, det skulle trots allt kräva en total teknologisk kollaps7, men boken ger en ändå många viktiga insikter. Om vi inte längre per automatik kan få visdom genom att ha händerna i myllan så kan vi åtminstone försöka utröna vilken visdom vi därmed saknar och det innebär framförallt att göra upp med det meningslösa kriget som pågår mellan män och kvinnor och att sluta sätta den teoretiska kunskapen på en piedestal. Generation efter generation av kvinnor och män har tillsammans i sitt strävsamma och hårda, men givande, arbete förvandlat de karga nordiska länderna till paradis på jorden. Det är på den praktiska och kärleksfulla grunden vi andra sedan kan sitta och teoretisera och ideologisera bäst vi vill men försvinner grunden, ja då försvinner våra elfenbenstorn också.

De tidiga feministerna som Wägner och Tamm firade denna strävsamma och stabila grund. De verkade inte vilja revolutionera samhällsordningen, nej de stod emot den revolution som den progressiva industrialismen tvingade på hela befolkningen. Den progressivism som solkade ner de sysslor kvinnorna historiskt har bemästrat och endast värdera den sortens boknördighet som jag själv sysselsätter mig med.

Om feminismen vore som den Wägner och Tamm beskriver, ja då skulle jag nog räkna mig som feminist. Lyckligtvis finns det vissa indikationer på att även moderna feminister börjat blicka tillbaka till sina rötterna8.


  1. Samma insikts som Adam Smith kom till “Under arbetsdelningens framväxt kommer göromålen för de flesta arbetare, det vill säga den största delen av befolkningen, begränsas till ett fåtal väldigt enkla manövrar, ofta bara en eller två. Men intellektet hos flesta formas med nödvändighet av deras sysslor. En man som tillbringar sitt liv med att utföra några enkla operationer, vilkas effekter måhända alltid är desamma eller väldigt nära desamma, får inget tillfälle att bruka sin tankeförmåga eller träna sin uppfinningsförmåga. Han går miste om sådana övningstillfällen och blir i regel så dum och enfaldig som det är möjligt för en människa att bli. Hans sinnesslöhet gör honom inte bara oförmögen att delta i en rationell diskussion, men även att uppleva någon som helst generös, ädel eller ömsint känsla, och därmed att bilda sig en riktig uppfattning om många plikter i vardagslivet.”
  2. Likt Heinleins syn på specialisering A human being should be able to change a diaper, plan an invasion, butcher a hog, conn a ship, design a building, write a sonnet, balance accounts, build a wall, set a bone, comfort the dying, take orders, give orders, cooperate, act alone, solve equations, analyze a new problem, pitch manure, program a computer, cook a tasty meal, fight efficiently, die gallantly. Specialization is for insects.
  3. Elin Wägner och Elisabet Tamm – Fred med jorden
  4. Wikipedia Elin Wägner https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Elin_Wägner
  5. Wikipedia Elisabeth Tamm https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Tamm
  6. Birger Schlaug – Elin Wägner
  7. Vilket dock nog är sannolikare än de flesta tror
  8. Reactionary feminism