Som far brukade säga till mor.
Upp med hakan, den andra också!
Trots det bistra tiderna kan jag nämligen se ljuset i tunneln. Vi får hoppas att det inte är tåget som kommer farande.
I mitt eget hemlän Halland sägs man rusta för en turistinvasion i sommar. Jag kan vidimera att campingplatsen utanför Varberg, som jag dagligen passerar när jag pendlar till Göteborg, verkar fyllas på enligt plan. Skogsfolken från inlandet känner hur havet drar.
I Halmstad har visserligen Äventyrslandet kursat så det stänker om det. Men hoppet lever om att det kan drivas vidare i någon form.
På riksplanet tycks det råda utplaningar i väsentliga kurvor, statsministerns fru är vaccinerad och Anders Tegnell har firat sin 65-årsdag.
Inom det Klassiskt liberala partiet rullar arbetet med att omstörta samhället som vi känner det till grus och aska oförtrutet på. Jag blev som bekant vald till styrelsen vid årsmötet och kan nu intrigera och frottera med noblessen av klassisk liberalism.
Visserligen har vi bara hunnit lägga upp en tidsplan för arbetet med det nya partiprogrammet och spika datum för extrakongressen där detta ska ristas in i sten. Beslut om att skicka ut en enkät till medlemmarna om vissa avgörande frågor där deras visdom är nödvändig har också tagits.
Alla medlemmar i Klassiskt liberala partiet ombeds redan nu att avboka alla oväsentliga aktiviteter den 4 oktober 2021. Då smäller det!
Det är ännu för tidigt att sia om huruvida vi kan mötas fysiskt eller inte.
Om statsmakterna får bestämma lär väl restriktionerna ligga kvar för tid och evighet. Kanske blir det så att endast folk med rätt stämpel i sina inrikespass kommer få träffas?
Frågorna är många, svaren få.
En sak är dock säker. Det är på det extrainsatta mötet besluten spikas. Av det följer den logiska slutsatsen att den som inte är med inte kan göra sin stämma hörd och lägga sin röst.
Jag kan också passa på tillfället att efter mycken vånda och funderingar lägga fram min hållning i frågan om partiprogrammet.
Jag vill ha ett uttömmande dokument där partiets hållning på riksplanet i alla relevanta frågar klart framgår att förhålla sig till.
Sedan måste det rimligtvis vara varje lokalavdelnings uppgift att rätta sig efter just lokala förhållanden.
Vi har ett digert arbete framför oss om förändring skall åstadkommas. Om vi alla delar samma målbild blir det enklare att uppnå denna förändring.
Det kommer för övrigt bli fler tillfällen att revidera partiprogrammet när det politiska landskapet förändras. Just nu måste vi tänka i realpolitiska termer om hur partiet ska kunna växa och pungslå de andra partierna på makt.
En makt som utan prut ska lämnas över till dem som begriper att använda den rätt, nämligen medborgarna själva!
Riksdagsvalet 2022 är viktigt av flera skäl.
Ett primärt mål måste vara att minst nå över 1 procent av rösterna. Då slipper vi lägga ut valsedlarna till nästa EU-val själva.
För mig är SWEXIT i det närmaste heligt. Kan vi bekämpa EU inifrån är mycket vunnet. Jag har ett par lämpliga kandidater att föreslå från Klp när den tiden kommer, var så säkra på det!
Ett annat mål är att skapa oreda för de andra partierna, våra motståndare!
Vi bör inte, och det är min bestämda uppfattning, vara främmande för att gå i en populistisk och väldigt spretig riktning. Vad det goda folket i Älvsbyn respektive Göteborg tycker är viktigt och riktigt kan skilja sig åt på avgörande punkter.
Detta är viktigt att hålla i minnet när partiprogrammet utformas. Grundinställningen måste vara att det andas frihet från tvång och en övertygelse på att medborgaren är vuxen att fatta kloka beslut.
Man kan fråga sig om fler röster i val och utökat medlemsantal per definition innebär en minskad ideologisk puritanism.
Då måste vi samtidigt undra vad som är viktigast, vår frihet eller ideologiska rättrogenhet?
Vill vi ha rätt eller vara lyckliga?
Om vi hela tiden skall ha rätt kan det vara så illa att vi aldrig får tillfälle att vara lyckliga!
Det är dags att sluta med favoritgrenen gnäll och självspäkning över sakernas tillstånd. Istället kavlar vi upp ärmarna och möter väljarna med lösningarna på deras problem.
Nämligen frihet.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
