Något som jag ofta tycker saknas i dagens politiska liv är visioner för vad vi vill vara och göra i konungariket Sverige, och då menar jag inte någon sort ouppnåelig nollvision för det ena och det andra utan ett uppnåeligt men samtidigt framåtblickande mål för landet. Något som vi kan samlas runt, något som tilltalar om inte alla så väldigt många och som vi tillsammans kan enas runt. Jag skulle här vilja teckna en bild på hur jag tycker att visionen för Sverige ska se ut.
En världsledande industrination
Sverige är redan idag ett högteknologiskt samhälle med massor av kompetenta ingenjörer, specialister och entreprenörer vilket också resulterat i att vi har många stora, internationellt framgångsrika företag. Detta trots att staten gör sitt bästa för att sabotera för svensk industri och företagsamhet med enormt höga skatter, tonvis med byråkrati och regleringar, speciellt efter 1960-talet. Tittar man på listan över Sveriges största företag hittar man följaktligen få företag som är grundade senaste 50 åren(1).
Men det behöver inte vara så. Vi kan faktiskt bli en världsledande industrination igen, och det behöver inte ens vara speciellt svårt eftersom svensken redan har det som krävs. Det som måste göras är att staten träder tillbaka på alla fronter och låter de strävsamma och uppfinningsrika svenskarna göra det som de gör bäst: Bygga och uppfinna fantastiska saker. Dugligt folk som svenskarna behöver ingen industrikansler, inget statligt riskkapital eller innovationsminister. Vi behöver stabilitet, lugn och ro och att få vara ifred när vi åter bygger upp Sverige till en världsledande industrination.
Ordning och reda
Vi kan inte bli en världsledande industrination utan ordning och reda. Behovet av att organisera, styra upp och ordna saker ligger också djupt i den svenska folksjälen och det är statens absolut mest centrala uppgift att sköta detta. Här ingår ett rättsväsende i samklang med vanligt folks känsla för rätt och fel, en polis som inte backar när ligister skjuter raketer på dem utan svarar på anfallet som det anstår en svensk polis under attack.
Det måste naturligtvis bli ordning och reda i den just nu totalt havererade migrationspolitiken, och detta till varje pris. Måste vi lämna ett par konventioner eller organisationer för att få ordning på torpet så får det bli så, men det måste ske. En absolut grundläggande princip är att om du kommit som gäst till Sverige så ska du banne mig försörja dig själv. Gör gästen inte detta förpassas denne skyndsamt över gränsen utan pardon.
Ett försvar att lita på
På 1950-talet ansågs Sverige ha det fjärde största flygvapnet i världen(2). Idag kan vi kanske stå emot en angripare i en vecka(3). Detta är inte värdigt en världsledande industrination. Försvaret är ytterligare en av alla områden som staten misskött å det grövsta, och det måste bli ändring på detta. Sveriges försvar är något alla svenskar ska kunna lita på, en pelare av stabilitet både i landet och i regionen. Vi ska kunna vara stolta över vårt försvar, det ska kunna slå tillbaka en angripare och då duger inget enveckasförsvar kryddat med extra värdegrundstrams.
Mindre stat, mera civilsamhälle
Svensken är som jag redan skrivit driftig, duglig och ordningssam. Jag är helt säker på att när staten drar sig tillbaka från civilsamhället kommer dugliga svenskar att fylla tomrummet där det behövs. Vi kommer knappast att ha ett civilt MUCF, SIDA eller Nämnd för hemslöjdsfrågor men svenskar kommer att fortsätta organisera sig i föreningar, ge bistånd till behövande och väva mattor eller tälja kåsor också utan statens ”hjälpande” hand.
Detta, mina damer och herrar är en vision för Sverige värd att sträva emot.
- https://www.va.se/nyheter/2018/11/29/VA500-2018-insights/
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_flygvapnet#1945%E2%80%931990
- https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1w5lq/ob-sverige-kan-forsvara-sig-en-vecka
Jag är ordförande för Klassiskt liberala partiet sedan 2019 och har kallat mig libertarian i åtminstone femton år. Jag är född i Umeå men bor idag strax utanför Linköping med fru och två barn. Till vardags jobbar jag som chef inom mjukvaruutvecklingsbranschen och utanför jobbet syns jag mest runtom i Östergötlands skogar och kulturlandskap på fotvandring.
