Sätt stopp för extinction rebellion!


Det påstås att organisationen extinction rebellion söker etablera sig på allvar i Sverige.

Som av en ren händelse, kanske är det resultatet av vänsterns idoga arbete med att relativisera allt och avskaffa den andlighet som även vi antiteister kräver för att framleva våra liv, noterar jag att mitt rättstavningsprogram försöker korrigera rebellion till religion.

Extinction rebellion önskar givetvis, precis som alla med svagt utvecklade prefrontala cortex, att omstörta den nuvarande samhällsordningen och genom en katarsisliknande process återvända till någon form av primitivare, renare, stadium.

Läser man på deras engelska hemsida, vilket svagare själar nogsamt bör undvika för att inte drabbas av akut blodstörtning, framstår organisationen tydligt som ekofascistisk.
Man vill att regeringen ska inrätta medborgarförsamlingar som kan ta itu med klimatet och “ekologisk rättvisa”.

Vän av ordning, och det finns väl ingen läsare av Fri Debatt som inte är det, kan ju då ställa sig frågan om inte just en sådan lösning är av en frihetlig och liberal karaktär?

Självklart välkomnar jag precis som alla andra att styrningen från länders parlament och myndigheter hålls på ett absolut minimum. Men vi måste börja med att fråga oss om de premisser organisationen ställer upp för att inrätta dessa medborgarförsamlingar är uppfyllda? Råder det ett nödläge för klimatet och miljön?

Därefter måste vi fundera över hur klimatömmande medborgarförsamlingar i västvärlden, det är nämligen bara här som en alltmer andefattig medelklass har tid, råd, lust och möjlighet med dylika stolligheter, kan påverka dom riktiga skurkstaterna i sammanhanget att ändra riktning.

Sist och slutligen måste knäckfrågan hur vi ska motivera utvecklingsländer att stanna kvar i fattigdom och elände bara för att en väldoftande, nyrakad och mätt medelklass i industriländerna ska kunna sova gott hanteras.

Alla har inte, som Sveriges eget lilla helgon på området, råd och andra möjligheter att skolka från skolan och fara med mångmiljonbåtar över Atlantiska oceanen i akt och mening att “rädda” klimat och miljö. Det är faktiskt en försvinnande lite del av jordens barn och ungdomar som ens kan drömma om det.

Än mindre är dom intresserade av att en andefattig medelklass sätter sig med skygglappar på i medborgarförsamlingar för att bestämma hur just samma medelklass ska kunna se sig själv i spegeln när dom borstar tänderna på morgonen.

Saken är nämligen den människor från fattigare delar av vår jord också är intresserade av ekonomiskt välstånd och utveckling. I vissa länder, Kina är ett exempel, tillåter majoriteten av befolkningen t.o.m. att en diktatorisk statsapparat, som effektivt hindrar alla former av protester var det än vara månde, att existera bara dom själva får bättre ekonomisk utveckling.

Dessutom, medborgarförsamlingar är inte per definition en bra lösning på komplexa problem. Det sista klimat och miljö behöver är känslomässigt övertända och nyfrälsta hysteriker som inte till fullo begriper dom komplexa naturvetenskapliga sammanhangen.

Begreppet ” klimat och ekologisk rättvisa” är dessutom lagom lömskt för att passa falska profeter som hand i handsken. Du kan nämligen fylla det vagt definierade med vilket innehåll du vill. Det går utmärkt att anpassa budskapet beroende på vem du talar med. Problemet uppstår, som vanligt inom den kunskapsrelativiserande vänstern, när man går från ord till handling i sin revolutionära agenda.

Snart nog är vissa mer renläriga (och makthungriga) redo att ta till tuffare metoder mot avfällingar från den rätta tron. Vi har sett det förr, vi kommer få se det även i framtiden. Medborgarförsamlingarna kan fortare än vi anar förvandlas till den gamla sovjetstatens politiska folkdomstolar.

Bäst, ur ett frihetligt perspektiv, vore givetvis att utveckla den parlamentariska demokratin i sådan riktning att allmän och lika rösträtt avskaffas. För att delta i val till vår riksdag införs krav på att man är en nettobidragsgivare till samhället och genomgår någon form av teoretiskt kunskapsprov. Den som ska vara med och bestämma, både som vald och väljare, måste bevisa att hen begriper innebörden av den förmån man äger som medborgare i riket. Till marknaden överlämnas ansvaret för den tekniska utvecklingen.

I mitt idealsamhälle är medborgaren upplyst och inte nödvändigtvis alltid styrd av sitt dåliga samvete och rov för sina känslor. Hen är med andra ord inte nödvändigtvis socialist. I det samhället välkomnas medborgarförsamlingar som en naturlig del av det vardagliga livet, som en del i arbetet att hantera klart definierade problem. Klimatologisk och ekologisk “rättvisa” tillhör inte den gruppen.