Migrationen är förmodligen den viktigaste frågan just nu. Det är något som alla diskuterar och har åsikter om, men vad tyckte egentligen de libertarianska tänkarna om saken?
Någon enighet finns inte i frågan. Man kan grovt sett dela upp dem i två läger, de som är mer skeptiska gentemot tanken om öppna gränser, här hamnar Mises, Rothbard, Hayek, Hoppe m fl. Och sen har vi de som i större utsträckning bejakar gränslöshet, exempelvis Nozick, Friedman m.fl.
De första filosoferna tar ursprungsbefolkningens parti och håller deras frihet högst, medan den andra gruppen lyfter migranternas frihet och deras rätt att flytta vart de vill. De senare betraktar måhända invandringsfrågan genom samma glasögon som frihandel. Folket är arbetare och bidrar med arbetskraft, ännu en vara som ska färdas fritt, med mindre hänsyn till kultur, traditioner, religion, infrastruktur etc.
Vi inser att migrationsfrågan är ganska komplex till sin natur, eftersom det inte bara handlar om att resa vart man vill och stanna ett tag, utan det handlar också om att bli välkomnad och upptagen i ett ny gemenskap, vilket man inte per automatik kan räkna med.
För ett frihetligt politiskt parti blir det givetvis naturligare att värna medborgarnas frihet än främlingars frihet. Man utgår från sina väljare, deras rättigheter och friheter. Att i lika stor utsträckning bistå andra länders medborgare skulle väcka en del frågor hos väljarna. Ett dylikt parti skulle ha problem med sitt existensberättigande. Och den frihetliga ideologin skulle snabbt förpassas från realpolitiken till bokhyllan.
Ayn Rand pratade sällan om invandring, men vid en direkt fråga så lutade även hon mot öppna gränser. I sina böcker visar hon emellertid en annan sida. Det frihetliga paradiset Galt’s gulch var beläget i vildmarken och dolt för omvärlden, enbart inbjudna personer fick flytta dit.
Rands splittring i frågan symboliserar tillika den frihetliga rörelsens splittring. Hennes litterära fristad visar att friheten kan behöva murar mot dumheten, och att murar inte enbart hindrar friheten, utan kan likväl finnas för att säkra friheten.
Det centrala temat i Atlas shrugged är att frihetliga kreativa människor flyr bort från det gängse korrupta ofria samhället, till en dold plats där de kan verka fritt och förverkliga sig själva. Verksamheten kan enbart existera genom att de isolerar sig och stänger ute det ofria.
Vi snuddar hela tiden vid den här problematiken. Det är vackert och gott att upplösa gränserna och bjuda in alla, men det är förmodligen en omöjlighet, ty frihetens idé skulle brytas ner väldigt snabbt av folk som ogillar frihet. Och av sådana finns det gott om. Men vi återkommer ständigt till den vackra tanken, eftersom den är så vacker och god.
Illustratör, klassisk arkeolog, stenvändande strandvandrare.
