Adolf och Folket

Adolf och Folket 1
Ante Filip Tepic, statsvetare och skribent, har tittat på TV och blivit orolig för att den höga andelen av program som handlar om Adolf Hitler kommer ta en ände med förskräckelse!

Någon fara för Tepic själv tycks dock inte föreligga. Det är massorna som ska skyddas från att  “…ständigt mystifiera det helvete som denne man tillsammans med sina anhängare lyckades skapa under sina dryga tolv år vid makten…”

Möjligen är statsvetaren skribenten för ung för att minnas Maj Britt Theorin, socialdemokrat och då (1980) ordförande för Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i Stockholm, som i ett yttrande till partiets kulturpolitiska arbetsgrupp formulerade följande odödliga mening:’om olika möjligheter att hindra oönskad teknik att etablera sig på den svenska marknaden’.

Då gällde oron barnen inför kommersialiseringen av kulturen, underhållningsvåld och reklam i svensk tv. Det blev, och är fortfarande, allmänt känt som det s.k. “parabolförbudet”.

Jag kan tycka att Theorin fick utstå väl mycket spott och spe för den (visserligen klantiga) formuleringen. Inga teknikskiften sker utan betydande födslovåndor, och det är ju helt klart att socialister endast med svårigheter accepterar fria informationsflöden. Något absolut förbud mot parabolantenner var det dock aldrig tal om. Bara det vanliga tjafset om att massorna egentligen inte begriper sitt eget bästa.

Ante Filip Tepic krattar kanske manegen för en framtida karriär inom förvaltningsapparaten? Om så är fallet torde ju åsikten att människor konsumerar “fel sorts” televisionsprogram vara fullt rimlig. Medborgare, vanligtvis utan förmåga att tänka kritiskt, kan ju påverkas i fel riktning och i värsta fall bli helt omöjliga att regera och administrera. Han framför ödmjukt att den vetgirige kan söka information på internet och bibliotek. Vi får hoppas att statsmakterna, innan eventuella sökningar på internet sker, har lyckats implementera tillräckligt kraftiga sökfilter så att den obildade populasen inte hamnar alldeles fel!

Frågan om vad som är “rätt sorts” televisionsprogram återstår dock. Kanske är det s.k. dejtingprogram av varierande sorter som behagar dagens statsvetare och skribenter? Bönder som söker fruar, ex på stränder och ungkarlar som väljer och vrakar? Ullared behagar nog både massorna och statsmakterna. De förra för alla tokiga original som finns och handlar i Ullared, de senare för att alla tokiga original som finns och handlar i Ullared avhåller populasen från att tänka dåliga tankar en stund.

Jag tittar gärna på allmänbildande naturprogram och hur vardagsföremål tillverkas. En särskild favorit jag har är QI på BBC BRITT. Trams, flams och kunskap i ett och samma program. Till yttermera visso är det så pass politiskt korrekt att alla programledare för QI, hittills, konsekvent är homosexuella till sin läggning. Det passar väl bra i dessa tider? Till programmets nersida hör ju tyvärr att en någorlunda vaken person, som undertecknad anser sig vara, faktiskt kommer att fundera och tänka själv över hur världen är beskaffad.

Vore jag statsvetare och skribent skulle jag ta myckenheten av Hitler, tredje riket och andra världskriget med en stor nypa salt. Det finns bättre saker att oroa sig för. Anledningarna till att rikets politiska karta ritas om är helt andra än vilka program som visas på TV.  För övrigt rekommenderar jag Ante Filip Tepic att skaffa den s.k. applikationen tv.nu till sin mobiltelefon. Då kommer du upptäcka att det finns en mängd andra program att både titta på och oroa sig över!

Här kan den vetgirige ta del av Ante Filip Tepics tankar i Expressen.