Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål

Av gästskribent Dan Ahlmark, denna text är tidigare publicerad på Frihetsportalen 2020-01-18

Bland grundvärdena i libertarianismen är bland annat fyra viktiga för att förstå ideologins politiska slutsatser. Dessa gäller synen på: det mänskliga förnuftet, människans individuella värde och självständighet (individualism), rättvisa och medmänsklighet. Med tanke på hur socialister både tidigare men främst i dagens kulturmarxism förvrider traditionella begrepp är naturligtvis definitionerna av dem viktiga. Sedan kan naturligtvis åsikterna gällande betydelsen och tillämpningen av ett visst begrepp – exempelvis rättvisa – skilja sig.

Det ställs två fundamentala krav på en libertarian, vilka kan härledas från förnuftstron, individualismen och – beträffande det andra huvudkravet – synen på rättvisa. Vi talar här om (a) andlig självständighet och (b) materiell sådan. Den andliga innebär den tidigare berörda (art.2) fordran på individen att skaffa sig en självständig och saklig syn på världen och samhället och ett absolut krav, att individen fastställer sina viktiga värderingar genom eget tänkande. Det är grunden för att kunna bli och sedan förbli en självständig individ.

Till detta kopplas det andra kravet att ta fullt fysiskt och ekonomiskt ansvar för sig själv och sin familj (samt andra man vill ta ansvar för). Av rättviseskäl och andra argument kan man inte kräva att bli understödd av andra människor – och speciellt inte av okända. Svenskar har dock sedan urminnes tider hjälpt personer att överleva, vilka av varierande skäl inte själva klarar livet. Den hjälpen har inget med rättvisa att göra utan med respekt för människovärdet. Denna stödfunktion behåller staten. Libertarianismen är en humanistisk ideologi, och medmänsklighet är naturlig och självklar för de flesta människor i ett samhälle.  Vi får då inte glömma, att efter en övergångsperiod, där man i den nya libertarianska staten prövat olika lösningar, samhället förhoppningsvis kan överta andra delar av statens sociala funktion. Vi kommer nog att på detta område – som på många andra – bli överraskade av vad frivillighet och individer kan åstadkomma i dagens värld. Ingen glöms bort i den Civila VälfärdsStaten (1).

Men för alla andra individer, som kan klara sig själva, bör andlig och ekonomisk självständighet vara grundläggande värderingar. Många medborgare har dock blivit deformerade av socialistisk påverkan och begär hjälp, där hjälp inte bör ges. De har en kollektivistisk syn på livet och kräver, att andra personer ska tvingas uppoffra sig för dem. Libertarianer motsätter sig det.

SOCIALISMENS UTVECKLING
Vad som ideologiskt hänt under det sista halvseklet är, att marknadsekonomins (kapitalismens) stora framgångar medfört, att människors behov tillfredsställts i så stor utsträckning, att socialisterna inte längre kan klaga på det ekonomiska systemets otillräcklighet och brister i det avseendet. En påverkande faktor är självfallet det socialistiska systemets sammanbrott på 80-talet, vilken eliminerade de realsocialistiska samhällena i Europa och avslöjade de lögner, som är basen för traditionell marxism. Socialister/kommunister i väst fann det då lämpligt att överföra kampen till icke-ekonomiska – kulturella – områden, vilket är innebörden av den så kallade kulturmarxismen. Genom att strida på många icke-ekonomiska områden med principiellt liknande metoder som tidigare avseende klasser och ekonomi, ämnar vänstern behålla eller ta tillbaka makten i samhället.

Samtidigt försöker man fortfarande underminera synen på fria marknader genom att nu kritisera bristen på jämlikhet som det kanske tyngsta skälet mot det systemet. För att försvaga marknadsekonomins ställning framställs också ekonomiska framsteg som något diskutabelt i sig, och klimatalarmismen passar naturligtvis väl in i den argumentationen.

I ett samhälle som det svenska, där massindoktrinering av medborgarna(2)sedan länge genomförtsfrån livets början till dess slut, har socialisterna haft särskilda förutsättningar att opinionsmässigt överbrygga sin ideologiska kris. Man har här t o m kunnat skärpa delar av indoktrineringen genom att tvinga igenom Politisk Korrekthet och därmed klart etablera en Åsiktskorridor. Att med hjälp av sin politiska maktställning medvetet genom en rad olika påverkansmekanismer (statsmedia, utbildningsväsendet, offentlig sektor, offentligt stöd åt vänstern på olika samhällssektorer exempelvis kulturlivet) tvinga på ofta omedvetna människor vissa politiska värderingar, vilka sedan influerar deras syn på många samhällsområden, är en oacceptabel politik. Men så sker oavbrutet och i gigantisk omfattning i Sverige idag. Men påtvingad enhetlighet i åsikter är motbjudande och föraktlig. Den är en skam, som smutsar ned Sverige. Att totalt stoppa massindoktrineringen är nu en fundamentalt viktig frihetsfråga i vårt land. Medborgarnas tankar och betraktelsesätt – precis om deras liv och ekonomiska levnadssituation – ska i största möjliga mån fritt bestämmas av dem själva.

Krav på jämlikhet främst i betydelsen likhet i ekonomisk kompensation till människor beror ofta på en av de mest avskyvärda känslorna: avundsjukan. Den sanningen döljs självfallet av en rad vackra argument. Speciellt komiskt är att ”solidaritet” eller ”rättvisa” (kanske med tillägget ”social”) används för krav på åtgärder. Riktig solidaritet är dock, när personer i en grupp med gemensamma intressen, karakteristiska eller yrken har en relation till en annan part och stöttar varandra i förhållande till denna, oavsett vem i gruppen som det gäller och är utsatt. Utnyttjandet av solidaritet i andra avseenden är främst en bluff, där man använder ett etablerat begrepp på ett falskt sätt. Uppoffringar för andra, som individen tvingas till, är enbart skamliga. Statliga ekonomiska tvångsåtgärder medför samtidigt ofta lägre tillväxt. Större inkomstskillnader i en stat, som skapar högre löner och standard för alla, är klart att föredra framför mindre skillnader i ett land med lägre löner och standard.

Så – att begära uppoffringar av vissa medborgare för att andra vill ha bättre standard är en form av parasitism. Dagens arbetsliv erbjuder löner, som minst fyller grundläggande behov. Basstandard gällande människor, som inte kan ansvara för sitt eget liv, berördes ovan. Den jämlikhet mellan människor, som är relevant, utgör främst: alla medborgares jämlikhet infor lagen; bashjälp för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola. Dessa är naturliga inslag i en libertariansk – och därmed human – stat. Det viktiga är, att individers absoluta inkomster ökar – liksom deras möjligheter i olika avseenden.

LIBERTARIANISMENS  SAMHÄLLSMÅL

I en artikel om individualism skrev jag (3):
I det libertarianska samhället – där individer existerar i fri samverkan och fria avtal gäller på alla områden – tillåter man skillnaderna mellan människor att explodera i alla avseenden.

Människors viljekraft, förmåga, behov och kreativitet skiljer sig oerhört mycket och att försöka likforma dem eller hindra deras uttryck innebär stora brott mot personers individualitet (4). Libertarianismen syftar till ett i alla avseenden dynamiskt samhälle, som skapar otaliga möjligheter för individen att realisera sin potential (där inkomsten är en aspekt). Målet är att möjliggöra mänsklig frihet i alla avseenden, vilket skapar största möjliga utveckling, vilket troligen också innebär en explosion av skillnader – av alla slag – mellan människor. Eftersom målet för goda människor just är (art.3) att maximalt utnyttja sin kraft, sitt tänkande, sina unika egenskaper och särskilt sin kreativitet, sammanfaller det fria samhällets mål med individernas. Sammantaget leder det till ett gott samhälle.

En fri ekonomi erbjuder bättre än något annat alternativ sådana utsikter, oavsett om man är anställd eller ägare. Den enskilda människans förutsättningar till bättre val av bostadsort, sysselsättning, arbetsförhållanden, utveckling och arbetsgivare tillgodoses bäst i en sådan. I ett fritt samhälle – där en strikt konkurrenslagstiftning upprätthålls – eftersträvas naturligen en hög tillväxt för exempelvis BNP och löner, och att mängder av nya företag bildas genom människors risktagande och kreativitet. Välbetalda arbeten och meningsfull sysselsättning skapas främst genom ett näringsliv drivet av allt fler företagare och befriat från alla onödiga regleringar. En del av de nya företagen kommer att lyckas, vilket innebär att en rad nya förmögenheter skapas. Fria marknader innebär med nödvändighet att vissa blir rika. Det är en förutsättning för ett väl fungerande ekonomiskt system och skapar oavbrutet möjligheter för vidare utveckling till nytta för alla.

En för Sverige ny frihet, som är självklar i en libertariansk stat, är människors utgiftsfrihet. Den gäller rätten att själv välja leverantör av alla viktiga produkter och tjänster, som en människa behöver i sitt liv.Det inkluderar också alla olika typer av försäkringar, pensionssystem osv. Vad staten i vissa fall kan bestämma i syfte att förhindra dåliga konsekvenser genom personers brist på eget ansvar, är miniminivåer gällande vissa försäkringar eller andra skydd. Dessa måste  individen skaffa sig för att inte senare övervältra ansvaret för sitt liv på andra. Leverantör och övriga villkor beslutar dock individen om. Människors utgiftsfrihet kommer att leda till betydande samhällsförändringar och är ett viktigt steg på väg mot den Civila VälfärdsStaten.

(1)  Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s.173f; 205-208.

(2)  https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/

(3) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/vad-betyder-egentligen-individualism

(4) https://www.frihetsportalen.se/2018/12/hatet-mot-olikheter/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.