Vem är en ansvarslös människa?


Vem är en ansvarslös människa? 1

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-07-04.

En betydande del av vänstern – kulturmarxisterna – utgår från en kunskapsteori, enligt vilken all kunskap är relativ (1). Inte ens bekräftade forskningsresultat sägs gå att lita på. Alla värderingar anses vara subjektiva, och även sådana, vars konsekvenser kan beläggas erfarenhetsmässigt och visats vara av stort värde. I debatter känner sig många radikaler dock fria att använda olika typer av skällsord mot borgerliga eller frihetliga, vilka ord/uttryck har en klart moralisk – och absolut – innebörd.

Det väcker frågan, hur man kan kategorisera människor just beträffande moral. Jag har i några artiklar (2, 3) exempelvis försökt precisera vad som är en god människa. Utifrån den bestämningen går det sedan att kalla de få personer, som uppfyller betydligt högre krav i dessa avseenden, för perfekta människor.

Om vi istället gällande moral granskar lägre krav på individer, vore det förmånligt att då kunna dra upp gränser avseende flera sådana kategorier. Att en person inte kan betecknas som god, betyder självfallet inte att hon är en dålig person, utan nästa lägre kategori kan kallas ”Ordinär” eller ”Neutral”.

Ännu lägre krav i olika avseenden medför, att individen benämns som ”Ansvarslös”. Därefter kan man beträffande dåliga personer särskilja just kategorin ”Dålig” och sedan benämna den allra värsta kategorin: ”Ond”.

De sex kategorierna är därmed: 1. Perfekt, 2. God, 3. Ordinär/Neutral, 4. Ansvarslös, 5. Dålig, och 6. Ond.

Kategorin ”god” konstituerades av, att den aktuella personen utifrån (A) sitt förnuft valt godtagbara (för henne de värdefullaste) värderingar och livsmål samt därefter höga arbetsmål förenliga med dessa men samtidigt realistiska utifrån hennes kapacitet och kreativitet; samt (B) dessa syften kombineras med en arbetsinsats nära personens intellektuella och arbetsmässiga potential, vilken realiserar målen.

Med godtagbara värderingar menas främst att individens rättigheter samt rationalitet och objektivitet respekteras. Istället för olika uttryck för hjälpsamhet mot andra innebär kraven ovan, att individen realiserar ”kärnan av sina värderingar och personlighet, prestera(r) maximalt och därför skapar högsta möjliga värde (för henne) gällande sitt valda verksamhetsområde” (3).

Detta medför också, att individen utifrån sina förutsättningar bidrar maximalt till olika typer av samhällsnytta, medan andra moralläror bara ställer krav på en person att ha ”goda” åsikter eller ”avsikter” (man planerar eller eventuellt aktivt gör något). Men några resultat krävs nog inte (och självfallet inte, att alla konsekvenser (i flera led) beaktas). Så ytligheten i sådana omdömen avseende godhet förskräcker!

Det djupa och betydelsefulla begreppet ”personlig godhet” placeras enligt kategoriseringen ovan däremot i centrum av en persons liv samt strävanden och ställer mycket höga konkreta krav på individen.

Det är svårt att säga, hur stora moralkategorierna ovan är i förhållande till varandra (givet rimliga kriterier). En gissning är, att antalet medborgare inom kategorierna 1-6 förhåller sig som: 2-15-45-23-12-3 (% av befolkningen äldre än 18 år). Det skulle innebära att 2/3 av personerna i dagens Sverige ligger i kategorierna Ordinära och Ansvarslösa, och att (Perfekta + Goda) nämnvärt överstiger antalet i (Dåliga + Onda). Detta är självfallet gissningar, och speciellt gäller det storleken på kategorin Goda jämfört med (Dåliga + Onda).

Kategorin Ansvarslöshet anger lägre moral än den, som ”ordinära” människor uppfyller. Den är dock tyvärr en station på vägen till att bli en dålig människa men är ändå långt därifrån. Eftersom kriteriet för godhet var centrerat på sättet att realisera en persons livsväg, där speciellt hennes yrkesarbete spelade stor roll (men även andra värderingar och mål), tas inte yrkesförmågan upp gällande lägre kategorier. Dessa avser i stället personers sätt att betrakta omvärlden inklusive samhället, att forma värderingar och åsikter, sätt att handla samt att ta ansvar för sig själv, sin familj och samhället.

Det finns naturligtvis oerhört många områden, där ansvarslöshet kan sägas förekomma. Här sker en koncentration på sådant, som är ideologiskt/politiskt intressant. De kriterier, som då utnyttjas för bedömning av ansvarslösheten, är följande: (a) Vilken syn på kunskap har personen, vilket i praktiken innebär: används eller respekteras i alla fall förnuftet/rationellt tänkande, logik och empiri? Godtar individen att objektiv kunskap om världen finns, och accepterar denne vetenskapliga eller objektiva rön och slutsatser?

(b) Följer personen i mycket enbart sina känslor? Eller använder denne ett tillräckligt rationellt, logiskt och faktabaserat tänkande som bas för sitt handlande?

(c) (A): På vilken grund bedömer personen dagens samhällssystem: Vilken roll spelar därvid åsiktsfrihet, traditionell demokrati samt olika alternativa systems visade konsekvenser i exempelvis ekonomiskt avseende?  (B) Har man i alla fall en rudimentär samhällssyn baserad på ett antal icke motstridiga värderingar gällande människors liv i samhället, vilka inte bryter mot mänskliga rättigheter?

(d) Är personens ställningstaganden i konkreta politiska frågor självständigt fattade på basis av eget tänkande, eller påverkas man främst av andras åsikter? (e) Respekterar individen i konkret politik andras frihet och traditionella politiska rättigheter? (f) Försöker personen klara sitt och sin familjs liv genom eget arbete? Tar denne något ansvar för att bevara (och kanske förbättra) ett gott samhälle.

Utifrån de frågorna kan man då definiera kategorin ”Ansvarslösa personer”. Sådana individer utmärks av följande beteende: (a) Man accepterar i huvudsak en irrationell grund för sin livssyn genom att klart eller implicit ansluta sig till vissa av postmodernismens åsikter såsom förnekande av verkligheten, nedvärdering av förnuft, vetenskap och empiri, samt ett subjektivt relativiserande av det mesta i samhället. Eftersom postmodernismens kunskapsteori är irrationell, påverkar sådan acceptans troligen många handlingar, vilka skadar individen själv eller andra.

(b) Personen har en ansvarslös syn på känslor och följer dem mycket eller helt, vilket sannolikt leder till ställningstaganden och beslut, som har fördärvliga effekter för individen och andra (4). (c) Den personliga samhällssynen är inte baserad på rationella jämförelser mellan de väsentliga egenskaperna hos olika samhällssystem, så personen kan inte förnuftsmässigt motivera sina val.

Denne är exempelvis anhängare av ett visst system utan att ens tagit del av de empiriska effekter systemet regelmässigt orsakar. Det innebär, att man sympatiserar med – kanske aktivt stödjer – ett system som leder till ofrihet och ekonomisk misär.

(d) Individen uttalar sig vanligen i politiska frågor utan tillräcklig kunskap och följer ofta vad andra säger. Man är till exempel en andrahands-människa d.v.s. har i mycket tagit andras uppfattningar som sin verklighet och anpassar sig konsekvent till dem (5).

(e) Personen accepterar politiska åtgärder, som direkt kan leda till skador för andra människor och samtidigt är brott mot deras individuella rättigheter.

(f) Individen bryr sig inte om, att hon ligger andra medborgare till last och är inte aktiv för att ändra på det förhållandet. Hon protesterar inte mot överträdelser personer, som hon sympatiserar med, begår mot andra.

Medan (a) och (d) inte enbart räcker för att bli kategoriserad som ”Ansvarslös” annat än just i det avseendet, bör övriga individuella kriterier konsekvent uppfyllda genom personens handlande eller åsikter leda till den karakteristiken även mera allmänt (gäller allmänpolitiska områden).

Precis som den relevanta definitionen av ”Godhet” uppenbarar kulturmarxismens ytlighet och primitiva syn på moral, kan begreppet Ansvarslöshet enligt definitionerna ovan belysa detsamma.

Dan Ahlmark

  1. Frihetsportalen – Postmodernismen
  2. Frihetsportalen – Vem är en god människa
  3. Nya Dagbladet – Vilken godhet är viktigast?
  4. Nya Dagbladet – Utnyttjandet av känslor i dagens politik är förödande
  5. Det goda samhället – Andrahandsmänniskan och politisk korrekthet

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.
Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.