En ny vision för vårt lilla land långt uppe i norr måste, ur ett klassiskt liberalt perspektiv, börja byggas på exportindustrin.
Så är det nämligen, också för dem som endast önskar en nattväktarstat eller något annat, att pengarna måste komma någonstans ifrån.
Sannolikheten för att vi kommer överleva på glatt mod och fri tillgång till vapen synes både undertecknad och de flesta i min nära bekantskapskrets som minimala.
Enligt ekonomifakta.se har dock Sveriges andel av världshandeln sjunkit stadigt sedan toppåret 1964, då den var 2,26 procent, till 1,03 procent 2018. Förklaringen är givetvis att konkurrensen ökat. På 60-talet skulle den som sagt att exempelvis Kina skulle vara en ekonomisk stormakt 50 år senare nog ha blivit utskrattad. Fortfarande tror nog många, felaktigt givetvis, att ekonomisk utveckling går hand i hand med s.k. demokratisk utveckling. Kina har med all önskvärd tydlighet visat att så inte är fallet.
Men någonstans ska pengarna som inte ska beskattas, om min vision blir verklighet, komma ifrån. Om nu inte slutmålet med hela verksamheten är att återgå till ett förindustriellt agrarsamhälle, givetvis.
Vidare kan (nästan) alla som bor i Sverige konstatera att vi har tillgång till otroligt goda naturvärden. Milsvida skogar, karga fjäll och underbara skärgårdar. Att inte dra nytta av en blomstrande turistindustri vore rent av kriminellt. Självklart innebär en blomstrande turistindustri att dom flygplatser vi har behålls och om möjligt byggs ut. I min vision av ett framtida Sverige får miljöpartisternas planer på att förvandla Bromma till biodynamisk försöksstation stryka på foten.
Svensk forskning finansieras redan nu helt och hållet av privat sektor. Låt vara att en del pengar tar omvägen via skatter till staten och pengar från EU. Även privata och icke vinstdrivande organisationer får pengar som tjänats in någonstans från början, privat sektor med andra ord. Enligt Vetenskapsrådet utgör 25 procent av den totala FoU-verksamheten den forskning som bedrivs vid högskolor och universitet, och är till största delen ”offentligt finansierad”. I min vision av ett libertopia är staten befriad från mödan att fördela de pengarna. Vi kommer inte ligga i framkant när det gäller genusteori, den privata sektorn hittar bättre sätt att använda pengarna på.
Sjukvården är intressant att diskutera. Av någon anledning tror människor att den inte kan finansieras på annat sätt än via skattsedeln. Inte ens exemplet med nya Karolinska sjukhuset verkar avskräcka folks tilltro för politikers lösning på problemen. I en vision för ett framtida Sverige låter vi folk som begriper, d.v.s professionen själv, hantera en försäkringsfinansierad sjukvård. Givetvis finns det stora hälsovinster att hämta in när t.ex. rökare förstår att deras tobaksbruk, eller rättare sagt riskerna av tobaksbruket, måste betalas av dom själva. Givetvis kan en väl fungerande sjukvård även behandla utrikes ifrån kommande patienter. Men med tanke på hur förlossningsvården fungerar i dagens Sverige lär det dröja innan patienter från Finland kommer till Sverige, klicka på föregående mening för avskräckande exempel. Våra regioner har idag ett oerhört diversifierat uppdrag att hantera, fokuset ligger inte på sjukvården.
Staten ska definitivt inte syssla med bistånd. Privata organisationer som finansieras med egna medel får sköta den biten. Då kommer pengarna dit de bäst behövs, till dem som bäst behöver. Inget är nämligen så lätt att fördela som andras pengar, d.v.s. skattepengar. När det är ens egna blir man genast mer kritisk.
I min vision för Sverige är det så att hårt arbete lönar sig, hög utbildning betalar sig och utrikes från välkomnas när de kan tillföra något. Svårare än så behöver det inte vara.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
