Riket hukar under attack från virus med ursprung i Kina. Statsministerns talekonst kan väl inte sägas minska oron hos rikets undersåtar. För den vetgirige mediekonsumenten nåddes dock botten i måndagens Aftonblad. Därstädes uttalade sig skribenten Lena Mellin om apokalypsens fyra ryttare, finansminister Lena Andersson (S), biträdande finansminister Per Bolund (MP) och de ekonomiska talespersonerna för (C) och (L), som sägs vara den kvartett som håller i de ekonomiska tyglarna!
På välkänt socialistiskt manér går det till så att miljard efter miljard öses ut på än det ena, än det andra. Kanske är det så, tycker den enkla människan på gatan, att staten kan skötas något litet annorlunda? Om den inte ägnade sig åt att pungslå medborgaren på skattepengar som slösades på allsköns oviktigheter kanske medborgaren själv skulle ha en buffert att leva på när tiderna blev sämre…
Enligt uppgifter i annan media beräknar man att statsmakten hittills har öronmärk ofattbara 1400 miljarder svenska pengar i olika projekt för att mildra konsekvenserna av den pågående pandemin. Än så länge är det för mig oklart om det i den summan ingår de 100 miljoner som vår biståndsminister till miljöpartist, Peter Eriksson, lovat att skjuta till FN:s redan omfångsrika budget med det uttalade syftet att bekämpa virusets spridning över jordklotet.
Annars är det väl så att kännbara ekonomiska konsekvenser drabbar mer eller mindre alla medborgare i vår lilla nordliga europeiska randstat. Somliga mer direkt, andra i mindre drabbande skala. I mitt eget lilla landskap på västkusten, Halland, får man tydligen bara 27 kvadratmeter fritidshus för en miljon kronor. Endast Stockholm är värre, där når man en yta på 23 kvadratmeter. Man kan bara tänka sig vilka kval ägarna av dessa fritidshus nu går igenom. Inte nog med att de får skäll för sina ack så nödvändiga vintersemestrar till Italien och Åre, nu riskerar deras sommarnöjen också att rasa i värde! Tänk om man fick vara en fluga på vägen i deras karantäner!
Hur sambos och gifta som annars inte har någon tid att umgås i någon högre grad, båda har väl sina nogsamt utstakade och minutiöst planerade karriärer att hantera, klarar livet under karantänen är något som bekymrar media storligen. Jag, sedan många år lyckligt frånskild, kan inte påstå att jag lider med dem som nu helt ofrivilligt måste spendera tid tillsammans i hemmet istället för på en glassig semesterort.
Förmodligen är det väl så enkelt att många upptäcker att den andra människan verkligen är av kött och blod, med alla de fel och brister en dylik av födsel och ohejdad vana har att dras med.
Det är också på sin plats att göra en rättelse. I en tidigare text uttalade jag, i milt ironiska ordalag, att en restaurang jag åt på inte tagit bort buffén. Tydligen var det för tiden av mitt första besök inte ett lagkrav. När jag i veckan besökte den på nytt var buffén borta och bordsserveringen exemplarisk och snabb. Undertecknad böjer sitt huvud i skam och ber oförbehållslöst om ursäkt!
På Fri Debatt kan vi också konstatera att vissa grupper, förutom de som har att hantera pandemin på professionell basis, hittar på listiga lösningar. PRO, en organisation som det annars finns mycket att säga om, har tydligen börjat med virtuella tipspromenader för sina svårt ute-abstinenta medlemmar. Frivilliga organisationer anordnar hemkörning av mat. Virtuella kafferep hålls. Nöden är uppfinningarnas moder.
De enda som egentligen sitter och gnisslar tänderna torde väl vara miljöpartiet. För det första kommer nog pandemin lite för tidigt för att de ska kunna kapitalisera på den i en kommande valrörelsen. För det andra är det ju en sak att röstmaximera på döda sälar, som de gjorde för att komma in i riksdagen en gång i tiden. En helt annan att dra växlar på en pandemi som regeringar reagerar på genom smått drakoniska inskränkningar i människors fri och rättigheter. För det tredje verkar inte människor vara helt blåsta, de inser kanske att en framtida världsregering för klimat och allsköns märkligheter inte är en gudagiven lösning för de problem samhället har.
Själv förhåller jag mig lugn i övertygelsen om att tillståndet i riket sannolikt kunde varit värre! Om, exempelvis, denna pandemi sammanfallit med höstens debacle rörande leveranser av mediciner och förbrukningsutrustning skulle det sannolikt varit dubbelt illa. I all vänlighet kan det tjäna som en påminnelse för att politikers styrning av sjukvård inte är en gudagiven gåva!
Vi får alltså se framtiden an med tillförsikt, tillståndet i riket april 2020 kunde varit mycket värre!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
