Under stort hemlighetsmakeri har de första doserna vaccin mot det förevarande dödsmördarviruset anlänt till Sverige. Av rapporteringen att döma får man lätt intrycket av en minutiöst planerad kommandooperation. Antagligen var verkligheten mer prosaisk och doserna anlände sannolikt med en enkel budbil till omlastningsstationen någonstans i Sverige. Återstår då bara en fråga, att vaccinera sig eller inte är givetvis inte den viktigaste i sammanhanget!
Låt oss börja med att tacka dem som står i frontlinjen på våra sjukhus. Med knappa resurser, Sverige ligger i absoluta bottenskiktet vad gäller tillgång till intensivvårdsplatser i Europa, har personalen därstädes ansträngts till sitt yttersta.
Som vanligt när det gäller Sverige skulle detta inte behövt hända om folkvalda politiker skött sina uppgifter. Men som åtminstone delar av väljarkåren är medvetna om, är så inte fallet. Det finns andra saker som pockar på våra folkvaldas uppmärksamhet. Mer om detta går att läsa här!
För det andra vill jag påpeka några andra saker. Jag är inte vaccinationsmotståndare per definition och tillhör inte den konspirationsteoretiska skaran som misstänker att Bill Gates önskar implantera spårsändare i oss alla. Det förra eftersom eftersom vaccin tillhör mänsklighetens smartaste uppfinningar och räddat otaliga människoliv. Att man på kort tid lyckats stampa fram ett vaccin mot förevarande virus är inte heller konstigt. Den fria marknaden har en stor potential när fokus sätts på en enda sak.
Att en mystisk global elit skulle placera spårsändare i oss är ju bara löjligt. Är man orolig för sin integritet är det bättre att sluta använda moderna betalningslösningar, mobiltelefon och internet.
Som Anders Björkman, infektionsläkare och professor i infektionssjukdomar vid Karolinska Institutet, mycket riktigt påpekar i dagens SvD finns det dock en del intressanta frågor kring vaccineringen.
När det gäller utvecklingen av flockimmuniteten är siffrorna dåliga och osäkra. Astra Zeneca har försökt reda ut det och kom fram till att effekten mot att bli asymptomatisk infekterad var cirka 50 procent. Men vad händer med skyddet efter två, tre månader?
Problemet är främst att observationstiden efter vaccination har varit för kort, just bara två till tre månader.
Han konstaterar också något självklart som större delen av populasen kommer få stora svårigheter att begripa. Nämligen att immunitet skall förstås som ”mer eller mindre”, inte ”allt eller inget”. Virus kan nämligen etablera sig lokalt hos en vaccinerad person innan det immunologiska ”minnet” når längst ut i slemhinnorna och bromsar infektionen.
Min kantnotering är att vi faktiskt kan få en kraftig ökning av virusspridningen i inledningsskedet eftersom vaccinerade plattnackar i rent oförstånd släpper garden helt och hållet.
Jag noterar också att viruseländet börjat mutera kraftigt. Det är förvisso en förväntad utveckling och helt enligt Darwins teori rörande det naturliga urvalet. Sist och slutligen kommer den virusstam som innebär lägst dödlighet att överleva, det säger sig självt, men vägen dit kan vara krokig och tidshorisonten högst oklar.
Att viruset muterar innebär, ur ett pessimistiskt perspektiv, att vaccinerna vi har idag bygger på ett obsolet virus. Det är inte precis optimalt!
Kommer hennen (av politiska skäl går det inte att skriva ”mannen”) på gatan att förstå den komplexa problematiken kring detta?
Jag tror inte det.
Senast under julhandeln har folk haft stora svårigheter med distansering, att i förkommande fall bära munskydd på ett adekvat sätt och förstå vikten av basala hygieniska principer. Många kommer uppleva sig som odödliga när sprutan satts i armen. Detta trots att det tar upp till ett par veckor och i förekommande fall två injektioner innan skyddet för en kortare tid kan anses någorlunda gott.
Sannolikt kommer människor från så kallade utsatta områden, eller om det skall vara avskrivna, att missförstå sakernas tillstånd mest av alla. Huruvida det är deras eget fel då de närmast maniskt vägrar att låta sig integreras i samhället, eller höga vederbörandes fel eftersom dessa närmast maniskt inte vill att de skall integreras i samhället, kommer nog framtida samhällsforskare få slita för att att besvara!
Att det kommer bli så kan vi ganska säkert konstatera om vi tittar på statistiken kring smittspridningen och hur fördelningen av hemtester ser ut. Av någon märklig anledning har det också kommit specifika rapporter om fester med stort deltagarantal från Södertälje, tänka sig! Vederbörande myndigheter får nog kraftsamla på insatser som förklarar begreppet immunitet just där.
Även på våra universitet och högskolor får nog extra informationsinsatser genomföras. Jag tänker mer än något annat på en viss sjuksköterskeutbildning som under hösten tänkte sig att arrangera en baluns där presumtiva deltagare uppmanades att testa sig före och efter festen. Som tur var avstyrdes tokigheterna av en skarp uppmaning från en klok rektor!
Är då frågan om jag skall vaccinera mig eller inte?
Som jag konstaterat i texten jag hänvisade till tidigare var antalet avlidna med Covid-19 i min egen åldersgrupp, per 18/12 klockan 14.00, 188 stycken på 61365 smittade. Med andra ord 0,3 procent. Till dags datum har antalet stigit med 2 avlidna, antalet smittade har dock stigit ännu mer och risken att dö för min åldersgrupp är nu precis under 0,3 procent. Oddsen tycks därvidlag vara på min sida.
Visserligen träffar jag i mitt arbete många människor, minst 3300 unika individer per år om jag räknat rätt. Men att jag skulle gå till jobbet sjuk är helt uteslutet. Människor med symtom avvisar vi och skyddsutrustning används tillsammans med strikt implementerade hygienrutiner. Risken att smitta eller smittas på arbetsplatsen är för min egen del minimal.
Visserligen pendlar jag dagligen med allmänna färdmedel. På de jag använder är dock disciplinen vanligtvis god och avstånden rejäla.
Mitt hemliga vapen är dock något helt annat. Privat är jag i princip nästan helt isolerad, möjligen med undantag av att jag då och då umgås på vederbörligt avstånd med en mycket liten skara personer.
Vem kunde tro att högfungerande autism, eller om man vill kalla det insikt om att alla utom jag är förbenade dumskallar och tråkmånsar, skulle vara en så effektiv överlevnadsstrategi?
Nu kommer givetvis en drös människor bli kränkta och förbannade. Det är inte helt otroligt att privilegiekortet kommer dras fram. Jag är ju ändå en relativt välbetald vit man som nästa gång fyller 52 år.
Som sådan är jag belagd med yttrandeförbud, det ansens rent allmänt att vi ställt till med tillräckligt elände i världen och därför bör hålla gröthålet stängt!
Men i mitt fall är det ganska enkelt. Om min arbetsgivare tvingar mig att vaccineras under hot om repressalier har jag nog inget val, annars ser jag inga större skäl för att utsätta mig för något som ger ett mycket oklart skydd mot ett virus som inte innebär någon större fara för mitt liv och hälsa.
Mer än något annat, men det bortser nästan alla ifrån i dagens högt uppdrivna tonläge, är nämligen viruset ett bevis för att världen som vi känner den är fundamentalt fel. Tron på globaliseringens alena saliggörande effekt på det individuella planet och samhället i stort sitter dock som berget på både makthavare och hennen på gatan. Den snabba lösningen denna gången heter vaccinering.
Den långsiktiga lösningen, som ingen vill höra talas om, handlar om mindre globalisering och rovdrift. Den innebär mindre vinster för globala megaföretag. Den handlar om färre möjligheter att snabbt och lätt kunna förflytta sig till jordens alla hörn, både för människor, tjänster och varor. Den innebär en återgång till insikten om lokalsamhällets förmåga och individens ansvar. Vi kommer, och lita på mina ord, att råka ut för betydligt värre saker i framtiden om vi fortsätter i gamla invanda hjulspår!
Frågan är alltså, i det långa perspektivet, inte om man man skall vaccinera sig eller inte. Frågan är om vi är redo att ta konsekvenserna av att avglobalisera oss?!
Där har dagens hysteriska världsförbättrare en fråga att bita i. Hur ska man exempelvis förklara för alla fattiga människor i världen att de får sitta vackert i båten och vänta lite, eller för alltid på att ta del av det ekonomiska välståndets frukter?
Är vi själva redo för det? Får vår del innebär det nog bara att inte kunna resa vart vi vill när vi vill, och behöva avstå från att uppgradera vår tekniska utrustning och bostäder lika ofta som nu. Men det kan ju vara illa nog för en desperat medelklass.
Våra politiker, som egentligen skall ställa frågorna och kanske också föreslå lösningar, famlar desperat i mörkret.
Vi måste ta konsekvenserna och ställa oss i täten för att lösa dessa problem och skapa en bättre värld för våra barn och barnbarn att växa upp i!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
