I morgon måndag startar det årliga Stockholm Pride. Jag kommer osökt att tänka på min lillasysters bröllop, hon är gift med annan kvinna, där en av talarna uttryckte, och jag citerar ur minnet; ”att det här bröllopet är lite läbbigt”.
Talaren är för övrigt bror till min lillasysters kvinna. Den enda av en syskonskara på tre personer som finner det motsatta könet attraktivt. I övrigt betraktas han av sina syskon som fullt normal.
Frågan om könstillhörighet och sexuell läggning kan som allt annat betraktas på olika sätt. Min utgångspunkt är dock att hur vuxna och samtyckande människor väljer att leva sina liv inte är upp till mig att ha synpunkter på. Så länge en människa följer IAP (eller NAP om läsaren är internationellt lagd) har jag inga synpunkter på deras livsföring.
Synpunkter, både positiva och negativa, på Stockholm Pride kan man säkert ha. Jag har förstått att den avslutande karnevalsliknande paraden brukar uppröra dom mer moralkonservativa invånarna i vår huvudstad. Det må så vara att man finner sexuellt utlevande människor i offentligheten jobbiga på flera sätt. Men ett alternativ är ju att inte bese skådespelet/eländet. För övrigt bör man inte rikta sin ilska mot karnevalståget om man tycker det är illa vara att småbarn tittar på. Vänd er istället till dessa barns föräldrar med era frågor.
Man ska komma ihåg följande. Stockholm Pride pågår en vecka varje år. En dag i denna vecka har man en manifestation i form av en karnevalsliknande parad. Med andra ord är det inte oöverkomligt att hantera saken.
Även om jag finner vissa delar av den moderna HBTQ-rörelsens uttryck som inte bara extrema utan rent av avvikande, t.ex. detta med den extrema fixeringen vid att slippa könstillhörighet och ”korrigera” kön hos barn, så måste jag konstatera att jag föredrar att leva i ett land som har Pride-festivaler framför länder där homosexualitet är liktydigt med fara för livet. Hellre bor jag i ett land där folk kan kräva att bli kallade ”hen” än i ett land där man hånar, hatar och dödar folk p.g.a deras sexuella läggning.
Förmodligen är det väl även så att näringslivet i Stockholm tycker festiviteterna är av godo. 2018 deltog enligt uppgift 45000 människor enbart i paraden. Den privata näringsidkare i Stockholm som tycker det är illa vara blir inte särskilt långlivad på en konkurrensutsatt marknad. Eller så får hen bita ihop, knyta näven i byxfickan och se fram emot dom 51 veckor på resten av året då huvudstaden är befriad från dylika yttringar.
För övrigt ställer jag mig helt bakom temat för årets festival: #vibehövs. Utan människor som tillhör den gemenskap som kallas HBTQ skulle vi vara ett fattigare och kallare land.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
