AB Brott på myndigheterna förtigs av politikerna


AB Brott på myndigheterna förtigs av politikerna 1Polismyndigheten har presenterat en undersökning om organiserad brottlighet i polisregion Stockholm. Detta har de gjort tidigare 2015 och 2017. Detta blir alltså tredje gången i en serie som tydligen är tänkt att komma vartannat år. Det är bra och oumbärligt att dessa kartläggningar görs. Frågan är dock hur polisledningar och politiker agerar på tillgänglig information? Hittills har jag inte hört några politiker, de som faktiskt är arbetsgivare åt alla offentliganställda, säga något om olämpligheten av att myndighetspersoner ingår i kriminella nätverk. De har inte lovat räfst och rättarting, inget om att upprätthålla allmänhetens förtroende, inget om rättssäkerheten. Ytterligare frågor uppstår om vi medborgare instämmer i Polisens bedömningar och ändå gör samma prioriteringar som politikerna?

För någon dag sedan meddelade Danmarks regering att de inför gränskontroller mot Sverige, för att svenskarna inte kan hålla de grova brottligheten i schack. Fullt förståeligt, när den svenska polismyndigheten beskriver att även svenska myndigheters tjänstemän på olika håll och kanter är en del av den organiserade brottsligheten!

Jag återger här nedan citat ur den 15 sidor långa nedladdningsbara PDF:en. Jag har behållit tillämpliga underrubriker, för att underlätta lokalisering till originaltexten. Andra fetningar än rubrikerna är mina.

Sammanfattning
En systemhotande samhällspåverkan i form av att flera av de kriminella nätverken innehar samt utnyttjar strategiskt viktiga positioner inom olika samhällsinstitutioner i brottsliga upplägg konstateras och är illavarslande. Det kan också antas att detta fenomen är mer utbrett än vad som är känt.

Lokala kriminella nätverk
Det finns även uppgifter om att nätverk nyttjar offentlig service i sina brottsupplägg. Detta exempelvis genom anställningar och uppdrag på fritidsgårdar och i olika tillsynes brottsförebyggande projekt. De kriminella individerna, som oftast betraktas som förebilder av de unga i området, kan därmed agera relativt ostört med sin kriminella verksamhet som vanligen innefattar narkotikahantering och nyrekrytering av ungdomar.

Extremismnätverk
Mest lika är nätverken inom högerextremism och autonom vänster i och med att de har liknande målsättningar, att ändra det svenska politiska systemet. De har också liknande kapaciteter och utmärker sig genom att sakna ekonomisk förmåga, brottsliga ambitioner på andra områden än det politiska. De saknar även kopplingar till andra former av kriminalitet.

Övriga nätverk verkar inom den våldsbejakande islamistiska miljön och är på så vis, fast de överlag erkänner sig till den globala jihadismens agenda, mer inriktade på de politiska förhållandena och den islamistiska kampen i andra stater. Nätverken har relativt starkt potentiellt våldskapital i form av medlemmar med erfarenhet från strid i olika konfliktzoner, vilket dock i princip aldrig utnyttjas i brottsupplägg i Sverige.

Tongivande kriminella aktörer
Förmågan att nyttja företag eller andra legala strukturer som brottsverktyg är i synnerhet framträdande inom denna kategori av nätverk. Nätverkens brottsliga verksamhet bedrivs oftast i projektform där personer med specialistkompetens nyttjas för diverse ändamål. Detta sker genom samverkan med andra möjliggörare och specialister, vilka i sig är avgörande för brottslighet på legal nivå.

Aktörerna i dessa nätverk har breda kontaktnät genom vilka de samverkar med andra kriminella aktörer och nätverk på lokal, regional och även nationell nivå.

Kännetecknande för aktörerna inom dessa nätverk är drivkraften att utveckla den brottsliga verksamheten och förmågan att hitta nya lukrativa brottsarenor i kombination med att maskera sin egen roll i de kriminella uppläggen.

Självmarkerande grupper
Mc-gängens brottslighet skiljer sig åt och sträcker sig från att i huvudsak syssla med ekonomisk brottslighet till att ha en mer offensiv framtoning i våldssamanhang. Överlag utmärker sig mc-gängen med sin organisation och tydliga hierarkiska struktur. Genomsnittsåldern är i många fall högre än i de lokala kriminella nätverken. Mc-gängen är självmarkerande och har symboler som är laddade med skrämselkapital. Det utnyttjas inte sällan vid utpressningar eller som subtilt hot vid kontakt med myndighetsföreträdare.

Risksupportermijön
Med risksupportermiljön avses i kartläggningen ”firmagrupperingar” vars huvudsakliga verksamhet består av våldsyttringar, som vanligen riktas inbördes mot andra nätverk i risksupportermiljön.

Firmagrupperingarna utgörs av en kärna av individer men dessa kan mobilisera ytterligare personer. Utöver firmagrupperingarna finns i regionen även s.k. ultrasgrupperingar inom risksupportermiljön.

De bedöms ha ett visst våldskapital men saknar i övrigt relevanta kapaciteter och avsikt att som nätverk bedriva vinningsinriktad kriminalitet. Våldskapitalet används dock för att skrämma personer i exempelvis den egna klubbens styrelse eller tränare, i syfte att påverka beslut. Därutöver förekommer förtäckta hot och våld mot polis och ordningsvakter.

Organisationsförmåga
Det är svårt att på ett fullgott sätt jämföra resultaten gällande denna kapacitet med föregående kartläggningar eftersom kapaciteten modifierats med nya indikatorer för nytt ändamål. Det går dock att skönja en trend mot att de tidigare traditionella hierarkiska strukturerna inom nätverken inte är lika påfallande.

Våldskapital
Givet att samtliga nätverk bedöms besitta våldskapital i någon grad bedöms drygt en femtedel av nätverken ha ett våldskapital i låg grad då deras våldsanvändning inte inbegriper skjutvapen. Av dessa nätverk har flertalet tillgång till skjutvapen och/eller sprängämnen.

Tre av fem nätverk bedöms ha ett högt alternativt mycket högt våldskapital. Av dessa är majoriteten lokala kriminella nätverk. Det höga våldskapitalet illustreras av att nätverken dels har tillgång till skjutvapen eller sprängämnen, dels att vapen/sprängämnen nyttjas i våldsanvändningen, i synnerhet mot person. Trots en strängare bedömning avseende våldskapitalets dignitet, bedöms fler nätverk inneha denna kapacitet i högre grad, jämfört med föregående kartläggningar.

Samhällspåverkan
I likhet med 2017 års kartläggning är det tydligt att flera av nätverken bidrar till en tystnadskultur med svårigheter att få vittnen och målsäganden att lämna information till polisen. Detta av rädsla för repressalier, antingen efter explicita hot och påtryckningar som faller under övergrepp i rättssak eller genom självcensur. Fenomenet med självcensur förekommer också bland myndighetsutövare och kan leda till underlåtenhet att fatta negativa beslut, vilket bedöms vara systemhotande.

Ytterligare en systemhotande aspekt av samhällspåverkan är att individer i flera av de kriminella nätverken innehar strategiskt viktiga positioner inom exempelvis föreningslivet, religiösa samfund eller genom kommunala anställningar på skolor och fritidsgårdar. Det kan antas att detta fenomen är mer utbrett än vad som är känt.

Olämpliga samhällspositioner
Det är sedan länge ett etablerat problem att kriminella aktörer inom den organiserade brottsligheten innehar eller nyttjar strategiskt viktiga positioner. Därtill förekommer det att kriminella individer anställs på skyddsobjekt, såsom flygplatser, där de kan agera möjliggörare i sin tjänst som säkerhetskontrollanter, bagagehanterare, fraktlastare och städpersonal.

Fritidsgårdarna fungerar som mötesplaster för nätverkspersoner och utgör en bas för deras kriminella verksamhet samt rekrytering. Inte sällan förvaras och säljs narkotika inne på fritidsgårdarna, alternativt i nära anslutning till lokalerna.

Kvinnornas roll och inflytande
I kartläggningen framkommer uppgifter om att kvinnor har ett mer aktivt deltagande i nätverkens brottsliga verksamhet jämfört med vad som tidigare har varit känt. Den generella synen i samhället har varit den att kvinnornas understödjande av den organiserade brottsligheten sker ofrivilligt och ofta i periferin utan att vara avgörande.

[avslutande] Diskussion
Det är tydligt att en mycket stor andel av nätverken har en påtaglig samhällspåverkan även ur andra aspekter än skjutvapenvåldet, exempelvis genom otillåten påverkan mot näringsidkare och boende i lokalområdet. I likhet med 2017 års kartläggning är det tydligt att flera av nätverken bidrar till en tystnadskultur med svårigheter att få vittnen och målsäganden att lämna information till polisen. Detta av rädsla för repressalier, antingen efter explicita hot och påtryckningar som faller under övergrepp i rättssak eller genom självcensur. Fenomenet med självcensur förekommer också bland myndighetsutövare och kan leda till underlåtenhet att fatta negativa beslut, vilket bedöms vara systemhotande.