Skolan


Att läsa morgontidningen, i mitt fall SvD, är inget som rekommenderas för svaga själar. Särskilt debattsektionen riskerar att få en topp tunnor rasande!

Dagens skribent på SvD Debatt heter Henrik Birkebo och är gymnasielärare i svenska och engelska. Han påpekar riktigheten i att läxor är en nödvändig del av skolans utbildning.

I en bättre värld, någon annan än den som utgörs av svenska jämlikhets- och genusideal, skulle han givetvis inte behöva skriva en debattartikel om saken.

I en sådan värld, där skolans främsta uppgift snarare än politisk indoktrinering skulle vara att bilda och utbilda, uttalar inte elever på högskoleförberedande program “att de inte läst någon roman “åtminstone under nian””.

Om man får tro Henrik Birkebo, och det är jag benägen att göra, är det på fullt allvar så att vissa menar att läxor förstärker rådande  strukturer. Det är socialistiskt mumbojumbo för orättvisa. Tanken är nämligen att kravallknott från mindre fungerande hem inte kan få samma hjälp som dem från bättre fungerande hem.

I vanlig ordning försöker alltså dom politiska kommissarier som vårt samhälle är nedlusat av, att lösa ett problem genom att göra det lika orättvist för alla. Eftersom vissa barn redan från början har dåliga förutsättningar jämnar vi ut oddsen genom att ge alla dåliga förutsättningar!

Det argumentet, påpekar Henrik Birkebo, faller ju på sin egen orimlighet. En läxa som konstruerats av en välutbildad och i sitt yrke kunnig lärare behöver inte någon vuxenhjälp för att arbetas igenom.

Jag hoppas att det finns lite motståndsfickor därute i landet bland föräldrarna (och lärarna). Man kan tänka sig att såväl undersköterskor som civilingenjörer, mer eller mindre i hemlighet och med kinderna lätt blossande av skam, förhör sina barn på multiplikationstabeller och tyska glosor. Dom föräldrar som är riktigt hardcore kanske t.o.m. köper riktiga analoga böcker till sina barn. Sådana med hårda pärmar och blad som telningarna under stor ansträngning får vända själv!

När jag hamnar i diskussioner med socialister av olika slag och sorter, d.v.s. folk som har den dåliga smaken att rösta på något av våra riksdagspartier, kommer ofta skolan upp. Lösningen på det mesta där tycks röra sig om två saker. Nämligen lärarlöner samt ordning och reda. Dock ryggar dom ofta för den klassiskt liberala tanken om hemskolning.

Jag har lite svårt att förstå det direkta sambandet mellan höga löner och hög kompetens. Vad finns det som inte säger att höga löner innebär att man kommer rekrytera dom mest opportunistiska lärarstudenterna, d.v.s. hyperpolitruker som med minsta motståndets lag är ännu mer anpassliga till det rådande politiska samförståndsklimatet än dagens räddhågsna typer? För övrigt är sambandet mellan kompetens och hög lön svagt även på andra områden. Anser vi verkligen att Ylva Johansson är värd en kvarts miljon (per månad!) i grundlön som EU-kommissionär?

Vad gäller ordning och reda är det väl så att grunden till ett välartat beteende läggs i hemmet? Ska inte skolan, i första hand, syssla med utbildning? Om det nu föreligger ordningsproblem i skolan ska väl lärarna utrustas med verktyg för att hantera ordningsstörarna? Det sistnämnda kan väl ordnas utan att hysteriska föräldrar ska kunna anmäla till skolinspektioner och annat tjafs?

Givetvis är det så att skon klämmer på ett annat ställe. Vi vuxna är inte redo att axla ansvaret för att hemskola våra barn. Dels för att vi är indoktrinerade att tro på storskaliga socialistiska lösningars överlägsenhet rent allmänt, dels för att vi ryggar för det ekonomiska  avbräck som det sannolikt kommer innebära.

Jag kan faktiskt hålla med om att det sistnämnda  kan kännas svåröverkomligt. Däremot är dom storskaliga socialistiska lösningarnas överlägsenhet bara ett hjärnspöke.

Sannolikt är det så att många, t.o.m. de allra flesta, under en övergångsperiod får se sina livstidsinkomster och möjligheter till dyra husköp minska kraftigt till förmån för att kunna hemskola sina barn. Men det är som med mycket annat en prioriteringsfråga. Vill du konsumera hellre än att ge dina barn en vettig utbildning? Välj själv!

Men den ensamstående undersköterskan (hen som med kinderna blossande av skam förhör sina barn om multiplikationstabellen och tyska glosor) tänker den vakna läsaren, vad ska hen ta sig till? Inte har hen råd att avstå sitt arbete? Givetvis inte, men det finns inget som säger att undersköterskan låter sitt barn hemskolas av grannen, eller i familjen där en av föräldrarna jobbar. Det är civilsamhället som kan bidra med lösningarna, inte den socialistiska förmyndarstaten.

För en sak ska vi ha klar för oss, med en nattväktarstat följer per automatik ett lägre skatteuttag. Med lägre skatteuttag följer att medborgaren själv kan bestämma var överskottet ska gå. Istället för att betala en medioker till urusel utbildning via skattesedeln får medborgaren möjlighet att välja själv. T.ex. en förstklassig skolning av kravallknotten av någon som inte bara kan, utan också vill!