Är Gud Död?

Är Gud Död? 1
I andra Mosebok 20:3 sägs det att “Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”  Klart och koncist, dessutom otroligt praktiskt om guden ifråga vill vara ensam herre på täppan!

Det visade sig fungera ganska bra under lång tid. I huvudsak får väl det franchisekoncept som kristendomen utgör sägas ha gjort ett segertåg över världen.

Till och med i det hårt sekulariserade Sverige, där folk i bästa fall tvingat sig igenom konfirmandundervisning för presenternas skull och i princip bara ingår sina äktenskap och tar farväl av sina döda i kyrkan, talar man allmänt om kristna värderingar.

Någon direkt konsensus om vad som är kristna värderingar verkar det dock inte råda. Vänder man sig till den före detta statskyrkans nuvarande primas, Antje Jackelén, synes det mesta var rätt och riktigt. Man ska vara snäll på gränsen till självutplåning och dessutom tänka på klimatet, helt enkelt.

Andra kristna sammanslutningar synes kanske vara lite mer tuffa i sin framtoning. Katoliker är som de är, likaså frikyrkor av olika karaktär och slag. Bland annat kan jag konstatera att en viss församling i Knutby fortsatt verkar ha en ganska egen tolkning av det kristna kärleksbudskapet.

Värt att notera att enligt svenska kyrkans egen statistik var antalet aktiva utträden 2017/2018 72025 personer, samtidigt var aktiva inträden 9052 personer!

Problemet är givetvis enkelt. För den moderna svensken är gud död.

Annat var det på den tiden när husförhör hölls ute i stugorna söndagsmässan var välbesökt, då fyllde kristendomen en funktion både för makten och folket. På den tiden, läsaren får själv avgöra om den var god eller ond, var löftet om ett bättre liv efter detta en så kallad USP. På svenska utläst till “unik konkurrensfördel” för statsmakt och kyrka att framhålla för att hålla pöbeln i herrens tukt och förmaning.

Men tiderna förändras. I dag är det betydligt större konkurrens i andlighetsbranschen, inte bara när det själva antalet religioner som pockar på den i religiös och andlig nöd varande medborgaren. Förvirrade själar utövar olika former häxkonster med kort och stenar. Inom näringsliv är det populärt att späka kroppen med extrem idrottsutövning. Vissa lager av folket ändrar närmast maniskt sina kroppar genom förstoringar, förminskningar, tatueringar och isättning av olika typer av metallstift. De flesta av oss verkar med fördel tillbringa en stor del av tillvaron med meningslös konsumtion.

Tidigare relativt småskaliga religioner i Sverige växer sig också allt större. Tyvärr är dessa, eller vissa inriktningar av dessa, inte alltid av en karaktär som utan vidare passerar helt obemärkt för en någorlunda modern och upplyst människa. Vanligtvis beror det på att utövarna varken är moderna eller upplysta. Intet har dom begripit av “att ta seden dit man kommer”. Detta skapar en explosiv mix när antalet av dessa individer blir stort och det bättrar inte när dom koncentreras till ghettoliknande områden.

Det har också öppnats upp för pseudoprofeter som reser jorden kring och predikar massornas uppresning mot olika tarvligheter. Barn som utnyttjas av skrupellösa vuxna och andäktigt betraktas som nya Messias.

Är det någon mer än jag som tycker att den svenska statssocialismen lyckats för bra med sin hegemoni? Det är nämligen där det grundläggande problemet ligger. Något som kunde upplevas sympatiskt och bra, nämligen att folk skulle få drägliga arbets- och levnadsvillkor, förfuskades och utgör nu mentala bojor som hindrar en optimal samhällsutveckling.

I Sverige lider vi stort av att en sund andlighet har ersatts av en extrem snällhetssocialism där vi tror att alla andra i hela världen ska uppfatta vår form av solidaritet och ansvar som vägen till ljuset och sanningen. På ungefär 100 år har vi ersatt dom kristna värderingarnas uppenbart ganska lyckade principer med ett statssocialistiskt dravel som riskerar att föra oss till stupstocken.

Sist men inte minst. Värt att notera är att jag själv betraktar mig som antiteist. För mig är religion ett resultat av evolutionen, en produkt av människors sökande efter sammanhang och sanning. Det hindrar dock inte att jag ödmjukar mig till att begripa det faktum att andra människor kan söka efter det som upplevs som större och viktigare i andliga sammanhang. Mitt förslag är att ni som dövar er med astrologi, stenar, häxkonster, “det svenska deckarundret”, gömma flyktingar, klimatprotester, flygskam och allsköns falska profeter söker er tillbaka till en väl genomarbetad andlighet som fungerat i drygt 2000 år.

En gud är enklare och räcker mycket längre än man tror!