Demo(n)krati?


Demo(n)krati? 1 En ryss, en polack och en ungrare gick in på en bar och vann demokratiska val. När de kom ut igen började demokratin att monteras ned. Bellman visste inte riktigt vad han skulle ta sig till!

Kanske var det en amerikan med där i baren också? En bullrig typ som innerst inne nog inte trodde på att han kunde vinna, men som vann ändå. För han är det så att motståndarna jagat honom som en skållad råtta genom hela ämbetsperioden. Ingen tror dock på att han faller på upploppet eftersom han har fördelen av att ha en majoritet av sympatisörer bland dem som ska döma honom i ett riksrättsåtal.

Men åter till vårt eget hörn av världen. Hur står det till med demokratin i Ryssland, Polen och Ungern? Har Bellman någon anledning att oroa sig?

I Ryssland planerar som bekant hr. Putin, gammal tjekist och nuvarande president, hur han ska hantera sin tillvaro efter pensioneringen från presidentämbetet. Eftersom han enligt konstitutionen inte är godkänd för ytterligare en presidentperiod planerar han en reträttpost samtidigt som den kommande presidentens makt minskas. Han passar också på tillfället att tillsätta en lydig och effektiv skattebyråkrat som premiärminister.

En god del av Europas ledare skulle nog hellre sett hur han drog sig tillbaka i stillhet. Kanske skulle han kunna börja jobba som fotomodell? Hr. Putin har ju en del erfarenhet av att fotograferas som barbröstad kraftkarl på hästryggen!

I Polen protesterar domarna mot regeringens strävan att få dem att fatta rätt beslut. Förra helgen gick en tyst marsch genom Warszawa av polska och andra europeiska domare. Enligt SvD uttryckte Svenska Domarförbundet sitt fulla stöd. Striden har pågått ett bra tag och Polen har fällts i Europadomstolen och kritiserats av EU-kommissionen.

I Ungern har vi kraftkarlen Orbán, han började pikant nog sin karriär som gravt liberal, med sin berömda princip om illiberal demokrati.

Det är finns stora likheter mellan dessa tre länder och en betydande skillnad mellan två och det tredje. De är alla gamla kommunistländer, men bara två av dem är medlemmar i EU. Ryssland är dessutom en gammal stormakt med oblyga aspirationer på att återupprätta sin historiska ära. Polen och Ungern vill nog mest, i ärlighetens namn, mjölka EU på upplevda fördelar utan att nödvändigtvis behöva implementera det som upplevs som negativt. Någonstans här klickar det för godhjärtade svenskar och andra som tror sig sörplat demokratiska principer med modersmjölken.

Med Ryssland är sakernas tillstånd som det är. Det är inte mycket som världen kan sätta emot deras ambitioner så länge Boris och Tatjana upplever en relativ välståndsökning. Ryssland har naturtillgångar, t.ex. gas som kan exporteras till Europa, och en hyfsad militärmakt. Europa kan bevisligen inte gömma sig bakom USA:s kjolar till varje pris, vilket får betraktas som helt rimligt. Så länge man inte själv kan tala brutalt maktspråk med Hr. Putin gör vi i Europa bäst att sitta still i båten. Vi kan anta att makthavarna i Kreml i grund och botten har samma sorgfria inställning till människoliv som sina sovjetiska föregångare.

Borde inte Polen och Ungern lyssna på sina lite finare demokratiska kompisar i den europeiska klubben för inbördes beundran, EU? Svaret  på den frågan är givetvis ett rungande nej!

I Sverige, och andra länder, glömmer vi bort ett enkelt faktum. Båda ländernas regeringar är valda i god demokratisk ordning, vi har alltså ingen anledning att döma deras politik på den grunden. Vidare är det inte säkert att just vår målbild av hur ett demokratiskt samhälle ska fungera stämmer överens med Polen eller Ungerns. Att det råder stora spänningar inom en organisation som EU måste för övrigt hållas för naturligt. Faktiskt är läget så spänt att landet som många hållit för en förebild inom parlamentarisk demokrati, som stod som ett bålverk mot nazism, valt att avsluta sitt medlemskap i klubben på kontinenten. Polen och Ungern upplever nog ännu fördelarna större än nackdelarna, sålunda stannar de kvar.

Besvärligt läge, alltså, för svenskar och andra som tror att just deras versioner av demokrati skall upplysa och göra segertåg över världen. När verkligheten inte stämmer med drömmen uppstår en besvärande kognitiv dissonans. Är det demokrati eller demo(n)krati?

En enkel fråga är då: Om nu västerländsk demokrati är överlägsen den variant som Ryssland, Polen och Ungern har, varför har ni övriga länder i EU-klubben ännu inte lyckats övertyga dem om det?

Där har Löfven et al. något att fundera på till nästa möte i Europeiska rådet, mitt stalltips är att de kommer bli mig svaret skyldigt!