Som bekant pågår det ett utbrott av Coronavirus. Som vanligt är Asien källan. Som vanligt rapporterar media att undergången är nära.
Jag hänvisar, som vanligt, till vad vi vet sedan tidigare och sitter lugnt i båten. Om du, som jag, känner till begreppet procent och har tillgång till miniräknare är det enklaste för att behålla lugnet att räkna antalet konstaterade dödsfall dividerat med antalet konstaterade smittade.
Visserligen ligger s.k. normala influensaepidemier normalt på ca. 0,1 procent i dödlighet och det nuvarande utbrottet på mellan 3,5-4,0 procent, beroende på hur uppdaterade siffrorna är. Vad vi bör tänka på är att vi är alldeles i början på utbrottet samt att alla konstaterade dödsfall hittills skett i Kina.
Kinas befolkning var 2017 1,386 miljarder människor. Om vi betänker att antalet dödsfall hittills är mindre än 100 personer, att det kinesiska styret vidtagit drakoniska karantänsåtgärder samt att man i god diktatorisk ordning stampar upp sjukhus ur jorden så känns situationen ännu så länge under kontroll. Visserligen kan man anföra att kinesiska myndigheter förskönar siffror, då är man dock svaret skyldig till varför internationell konsensus tycks råda såhär långt.
För 100 år sedan var sakernas tillstånd långt mycket värre. I efterdyningarna av första världskriget drabbades världen av pandemin Spanska sjukan. 500 miljoner människor, eller ungefär en tredjedel av jordens dåvarande befolkning drabbades, och man estimerar att den globala dödligheten låg på mellan 10 till 20 procent. Som lök på laxen var de flesta dödsoffren unga vuxna, det normala utfallet vid influensaepidemier är att barn, gamla och människor med försvagat immunförsvar drabbas.
Om man vill ha lite perspektiv går det utmärkt att jämföra med hur många människor som dör av andra orsaker. Visserligen är det kanske som att svära i kyrkan om jag citerar WHO här på Fri Debatt, men siffrorna är intressanta. Man räknar med att 7 miljoner människor dör av eget tobaksbruk, 1,2 ytterligare stryker med av passiv rökning, varje år! I absoluta tal finns det med andra ord andra och mer dödliga saker än det senaste Coronaviruset att oroa sig för i första hand.
Ska vi vara helt krassa så är ju den intressanta frågan hur vi ska hantera de kulturella orsaker som möjliggör sådana här utbrott.
Man kan bryta ned problemet i dels lokala seder och bruk, dels i internationella seder och bruk.
Om vi tar det senare först så sprids smittor mycket lättare idag eftersom det går enkelt och snabbt att ta sig nästan överallt på jorden från vilken given punkt som helst. När Spanska sjukan härjade var kommunikationerna långt ifrån lika snabba. Smittspridningen har alltså underlättats radikalt.
Lokalt i t.ex. Kina skulle man som västerlänning önska att marknaderna där man håller levande djur kontrollerades bättre eller försvann. De utgör en perfekt grogrund för virussmittor mellan djur-djur och människor. Tänk om man fick vara en liten fluga på väggen när centralkommittén i det kinesiska kommunistpartiet sitter och svettas över hur de ska hantera den frågan! Det är ju en sak att införa sociala poängsystem och förhindra folk att tänka själv, ger man sig på väldigt grundläggande behov och seder kanske folket börjar knorra! Det behöver man inte vara högt uppsatt kinesisk partipamp för att i ren självbevarelsedrift fundera både en och två gånger över.
Förmodligen bestämmer man sig för att låta marknaderna fortsätta som vanligt och istället utnyttja den potential till massåtgärder som varje diktatur besitter. Som att isolera miljonstäder och stampa akutsjukhus ur jorden. Det visar dessutom för populasen att man besitter handlingskraft och inte räds att kavla upp ärmarna!
Själv tar jag rapporterna om jordens snara undergång med ro. Om en värld som genomlidit ett världskrig klarade av Spanska sjukan, där huvudsakligen produktiva unga vuxna strök med, så hanterar vi det senaste utbrottet av Coronavirus utan problem. Alla som i framtiden far till Kina uppmanas att försynt ifrågasätta behovet av marknader med levande djur av alla sorter därstädes. Det är nämligen där problemets kärna ligger!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
