Girjasdomen reser frågor


Girjasdomen reser frågor 1

Innan jag analyserar domen vill jag klargöra att det är min bestämda uppfattning, baserad på egen erfarenhet och tradition från området, att både samer och svenskar behandlats illa av svenska staten, samt att de juridiska problem, motsättningar och försämrade förutsättningar för modern utveckling detta medfört pågår än i denna dag, även efter domen.

Äldre historia

Historiskt gällde gamla Hälsingelagen i Norrland upp till Bygdeå vid Västerbottens kust strax norr om Umeå. Det är oklart hur långt in i landet den gällde. Lappmarksgränsen var ännu inte fastställd eller ens påtänkt. Jämtland och Härjedalen hade egna lagar. En nedtecknad version av Hälsingelagen verkar ha tillkommit först i samband med att Magnus Eriksson i mitten på 1300-talet skapade en gemensam Landslag för hela riket. Något original finns inte bevarat.

Det är oklart om och när Hälsingelagen kan anses ha gällt hela vägen upp till Tornedalen och eventuellt till viss del i Finland. Det kan också ha funnits en Finlandslag, en sådan är omnämnd man aldrig funnen. Eventuellt möttes de två lagområdena där språkområdena möts. Men här min spekulation lika god som andras gissningar.

Senare historia

Landslagen omarbetades hundra år senare under Kristoffer av Bayerns regeringstid. Den bevarade skrift som finns är den omarbetade version som trycktes 1608, där även gammaltestamentlig rätt hade infogats. Alltså en direkt förvanskning av gammal svensk rättssyn. Det är rimligt att anta att där ingen av dessa gamla lagar gällde fanns ingen gällande lag alls där varken svenska eller norska myndigheter utövade tillsyn och skipade rätt. Jag vill likna det med att marken var att betrakta som allmänningsmark utan fast lag.

Domen

Inget av detta omnämns i domen. Man gör bara ett löst antagande att det från 1500-talet fram till mitten av 1700-talet utvecklats en ensamrätt för samerna att bestämma över jakt och fiske i området. Detta låter som något taget helt ur tomma luften, men motiverat av att domstolen önskat komma fram till ett positivt beslut för samebyn.

Sedan kommer det riktigt märkliga!
Högsta domstolen drar i domen följande slutsatser:
– att rennäringslagen inte ger samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på det område där samebyn bedriver renskötsel och
– att samebyn ändå har en ensamrätt att upplåta jakt och fiske som en följd av historiska omständigheter som gäller för det aktuella området (urminnes hävd).
Genom domslutet fastställs därför
– att Girjas sameby får upplåta småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke och
– att staten inte får göra sådana upplåtelser.

Rennäringslagen

Rennäringslagen ger enligt domen INTE samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på sitt område. Men i underlaget för beslutet skriver man uttryckligen: När den första renbeteslagen tillkom år 1886 var det därför fortfarande enbart de samer som verkade på området som hade rätt att bestämma vem som fick jaga och fiska där.

Urminnes hävd som politisk urkundsförfalskning

Ändå säger domen alltså att rennäringslagens föregångare och dessas förarbeten inte utgör något underlag för en dom stöder samernas krav. Hur kan en domstol säga ja, men nej, på det viset? Domstolen gör heller ingen ansats att utreda skillnader i rätt mellan samer och renägare. Man blandar frikostigt begreppen, men menar i slutänden alltid renägare. Domstolen slänger sig alltså med begreppet urminnes hävd lika vårdslöst som regeringen gjorde 1948 när den så kallade Allemansrätten infördes med hänvisning till samma rätt.

Äldre ensamrätt kan ifrågasättas

Dessutom är det så att antingen hade inte samerna ensamrätt, eller så upprätthölls den inte. Enligt vad lokala källor berättat för mig. Om de lokala källorna har rätt, var är då deras hävdvunna rätt? Inte heller gör domen något för att lösa konflikten mellan privata markägare och samebyn vad gäller tilldelningen av älg. Som det är idag kan samerna gå in på privat mark och skjuta bort deras tilldelning. Kommer länsstyrelserna att få fortsätta besluta om älgtilldelningen inom samebyns område? Domen avslöjar inget konkret om detta.

Postmarxism och identitetspolitik

Domen är märklig sett till vad domstolen själv skriver om hur de resonerat inför domen. Därmed blir domen mer ett identitetspolitiskt aktstycke än ett renodlat juridiskt. Domen löser inte motsättningen mellan renägande samer och icke renägande. Den kan därför inte beskyllas för att göra etnisk åtskillnad. Däremot skiljer den uppenbarligen på identitet, i den postmarxistiska identitetspolitikens anda.

Här infinner sig den märkligheten att Sverige som inte har skrivit på FNs deklaration om ursprungsfolkens särställning, med hänvisning till att vi håller oss till (den felaktiga) tolkningen av deklarationen om de mänskliga rättigheterna inskriven i grundlagen. Ni vet det där om att värna alla människors lika värde, istället för den korrekta översättningens lika i värdighet. I den här domen tillmäts inte alla samer lika värde. Inom parentes kan nämnas att det måste ifrågasättas om det är meningsfullt att tala om ursprungsfolk i Europa, med alla de omflyttningar som ägt rum. För den nogräknade kan det gälla hela gamla världen och i större delen av den nya.

Äganderätt

En ytterligare egenhet är att äganderätten förkastas som grund för beslutsrätten över marken och dess produktion. Att man bestämt så om det förhållandet redan tidigare vad gäller gruvverksamhet är välbekant. Nu gör man den tolkningen även gällande värden ovan markytan, dock med reservation för att det endast gäller på statens mark.

Vad händer i nästa vända när skogsbolagen vill avverka på statlig mark, trots att det finns en statlig förvaltare? Kan privata skogsägare kräva att få avverka barkborreskadad skog i reservat och parker som angränsar till den privata marken?

Vad händer med de privata äganderätten om andra näringsidkare visar att de kan nå högre beskattningsbar intjäningsgrad med sin affärsidé, exempelvis kanoting, äventyrssafari, paintball? Eller ve och fasa, påstår sig nå bättre överensstämmelse med klimatmålen eller Agenda 2030?

Misstag och orättvisor består

Slutkänslan av denna dom är att staten har kastat ett köttben till samerna, i hopp om att den ska slippa utreda och genomföra riktig lagstiftning i riksdagen. Man lappar ihop gamla misstag och orättvisor med ny praxis. Övre Norrland, halva Sverige, är fortfarande en koloni i statens ögon.