ArbetarPartiet (och andra) Socialister

ArbetarPartiet (och andra) Socialister 1För mindre än en vecka sedan konstaterades det, givetvis med uppgiven röst i svensk media, att Viktor Orbán styrde sitt Ungern genom dekret. Betydligt tystare och mindre uppgivet verkar det vara när Stefan Löfvens regering planerar att runda riksdagen i Sverige.

Orsaken härtill går givetvis att spåra i det svenska narrativet om de i vårt land synnerligen djupt liggande så kallade demokratiska reflexerna. Något som Ungern och kanske framför allt Viktor Orbán anses sakna. Att ungrarna har en stolt modern historia av att göra uppror mot diktatur och stalinism bekymrar varken svenska journalister eller rikspolitiker. Ungern ska vara förbannat glada över Raul Wallenberg (som visserligen utförde heroiska insatser under 2 världskriget i landet) sin badhuskultur och tillverka exotiska korvar, därmed basta!

Med Sverige, den lilla europeiska randstaten i norr långt ifrån händelsernas centrum, är sakernas tillstånd givetvis mycket annorlunda. Risken finns kanske att eliten inom genusvetenskap, fördelning av kultur- och presstöd samt de största teoretikerna kring integrationspolitik drabbas av virussjukdom och inte längre kan utföra sina samhällsviktiga tjänster.

Den största faran av dem alla är dock, och detta måste anses vara ett oomkullrunkeligt faktum, om inte Löfven et al. visar handlingskraft i detta nu riskerar man valet 2022. Det gäller helt enkelt att gripa tillfället i flykten och mjölka maximalt.

När det gäller det största hotet mot svenska regeringars vänsterblivenhet har det varit ovanligt tyst från partiet som är ungefär som sossarna var på 40 0ch 50-talet. Sverigedemokraterna har kanske haft svårt att orientera sig i det nya och okända landskap som många uppfattar att viruspandemin utgör? Kriminaldårar och bidragsentreprenörer av muselmansk härkomst utgör ju kända storheter att attackera. Osynliga virus från orienten är inte lika lätt att förhålla sig till!

Igår vaknade dock hr. Åkesson till och publicerade denna debattartikel i Expressen. Synd för honom att pågående virusutbrott har den klassning som möjliggör för smittskyddsläkare att ta till nödvändiga tvångsåtgärder för att isolera folk som inte sköter sig. Saken är givetvis den att hr. Åkesson, på en kall beräknande politikers vis, räknar med det faktum att folk inte känner till den saken. Sålunda uppfattar hans väljare, och presumtiva sådana, att detta är en karl som har huvudet på skaft och mannamod att säga sanningen.

Jag räknade igår ut att jag den senaste månaden torde haft cirka 450 unika patientkontakter i ett rum på ca 10-15 kvadratmeter på min nuvarande arbetsplats. Jag sitter då oftast på cirka 1 meters avstånd från personen ifråga och är ofta tvungen att röra patienten. Därtill kan läggas tågpendling till och från arbetsplatsen ifråga. Trots detta har jag klarat mig från att smittas av covida-19. Orsaken härtill är givetvis mycket enkel. Förutom att jag själv är relativt ung, icke-rökare och i övrigt frisk så rengör jag mina händer med tvål och vatten, ytorna med sprit och ber dem med symptom på viruset att inte komma.

Vad vi måste se upp för nu är rädslan själv och tilltron till statens förmåga. Kampen för ett fritt samhälle med minimal statlig inblandning i våra liv får inte ta paus av den anledningen att viruspandemier sveper över jorden. Två saker kan vi nämligen vara säkra på.

Nämligen att repressiva socialister och viruspandemier kommer fortsätta utgöra en stor del av vår vardag för lång tid framåt!

Ytterligare ett beklämmande faktum är att det inte finns särskilt mycket hopp att de asiatiska länder, exempelvis Kina, som är dessa virus ursprungsländer i särskilt stor utsträckning vill hantera problemet. Kinas regering prioriterar stabilitet och ekonomisk utveckling framför alla, egna och andras, människors hälsa. Alla andra länders regeringar är för små för att kunna påverka och tydligen för oeniga för att samfällt utgöra ett hot mot Kina. Den som inte tror mig kan ju fundera över hur bra länderna i EU kommer överens.

I ett klassiskt liberalt samhälle garanterar en minimal statsmakt människors frihet och skydd från övergrepp. En sådan minimal statsmakt skiljer sig från ArbetarPartier och andra socialister på den punkten att dess uppgifter är få och väldefinierade. Med andra ord kan den reagera snabbare och mer resolut på utifrån kommande problem. Dess medborgare har dessutom, vill jag tro, ett så pass stort mått av självständigt tänkande och tilltro till sin egen förmåga att de själva klarar av svåra kriser. Regeringen i ett sådant land behöver inte larma och göra sig till med att inskränka makten hos parlamentet.

2022 är det val. Om den svenska valmanskåren lärt sig någon viktig läxa då återstår för den minnesgoda att bedöma.