COVID-19 väcker frågan om Skolplikt


COVID-19 väcker frågan om Skolplikt 1Svenska barn har sedan 1962 skolplikt i grundskolan, 2018 infördes obligatorisk skolgång för sexåringar redan i förskoleklass. Skolplikten upphör när barnet fyller 18 år.

Pliktförfarandet gällande barns utbildning går att spåra så långt tillbaka som 1723 då svenska föräldrar ålades att deras barn skulle lära sig läsa. I omgångar har det sedan utökats för att nu alltså gälla från förskoleklass till nionde klass.

Under hot om våld från staten mot barnets föräldrar/vårdnadshavare är dessa alltså tvingade att skicka iväg sina barn till skolan.

Svenska föräldrar knotar inte i onödan. Sannolikt beror detta på att grundskolan felaktigt uppfattas som en kostnadseffektiv lösning av de flesta medborgarna i vårt lilla nordliga kungarike. Statsmakterna har dessutom i sin oändliga nåd och visdom sett till att diversifiera utbudet med s.k. friskolor. Låt vara att dessa fortfarande är skattefinansierade och precis som kommunala skolor ibland kan lämna mycket i övrigt att önska när det gäller att leverera det man förväntar sig av dem; nämligen elever som är tillräckligt kompetenta för att kunna gå vidare till gymnasieskolan.

Personligen tror jag inte att skolan bär hela skulden för barns misslyckande. En stor del av problematiken ligger sannolikt i det faktum att föräldrar helt enkelt är oengagerade, alternativt engagerar sig på fel sätt. Det sistnämnda genom att mer eller mindre kräva höga betyg av lärarna oavsett om telningarna har kunskaper eller ej.

Men såhär i tider av COVIDA-19 och allmän undergångsstämning reses ju den intressanta frågan om barnen i grundskolan ska gå där eller stanna hemma. Skolplikten kan man ju inte förhandla bort så lätt eftersom den är lagfäst!
Vidare tycks det vara ett belagt faktum att barn i någon större omfattning inte drabbas av sjukdomen och sålunda inte skulle vara särskilt smittsamma. Samtidigt konstateras att Japan beslutat att skjuta upp skolgången minst 14 dagar. Det är inte svårt att förstå svenska föräldras oro!

Till saken med smittspridningen måste man i ärlighetens namn också lägga det faktum att en viss osäkerhet tycks råda om huruvida man behöver vara sjuk för att sprida smittan. Jag är benägen att tro att man måste vara sjuk eftersom de flesta som drabbas av sjukdomen i själva verket inte blir svårt sjuka alls. Det finns all anledning att tro att antalet fall av COVID-19 är större än vad som hittills redovisats då många i övrigt fullt friska människor med sjukdomen inte upplevt några allvarliga symtom.

En sak går dock att fastslå med absolut säkerhet. I ett Sverige styrt av klassiskt liberala principer skulle problemet kring att skicka barnen till skolan vara en ickefråga.

Som klassiskt liberal anser man nämligen att skolplikten ska avskaffas, det är föräldrarnas ansvar att uppfostra och utbilda barnen. En naturlig följd av det är att hemskolning tillåts.

Givetvis bemöts alla sådana resonemang av ett ramaskri från de i riksdagen sittande partierna. Problemet är nämligen att dessa, oavsett politisk beteckning och block, är mer eller mindre socialistiska. Som sådana har de alla skäl i världen att från tidig ålder fostra ett lydigt röstboskap som i framtiden kan uppdras att säkra de etablerade partiernas plats vid köttgrytorna.

Det ligger onekligen i farans riktning att barn som inte tillbringat sina mest påverkansbara år under statligt godkända utbildningsplaner med exakta definitioner hur många timmar som ska läggas på specifika ämnen växer upp till självständigt tänkande vuxna. Som lök på laxen, ur socialisternas perspektiv, slipper kanske de som vill att genuscertifieras och gilla olika. Det kan ju vilken riksdagshen som helst begripa att den utvecklingen är helt oacceptabel!

Jag tänker inte råda föräldrar i frågan om deras barn ska gå till skolan eller inte. Enligt min åsikt är Sveriges föräldrar kapabla att fatta det beslutet själv, eller borde åtminstone vara det. Däremot uppmanar jag alla som är föräldrar till barn i grundskolan, eller funderar på att skaffa barn, att verkligen ta sig en funderare över det faktum att ni under barnens uppväxt enligt lag, och under hot om våld, är skyldiga att placera era barn på av staten styrda utbildnings/uppfostringsanstalter. Är inte det att omyndigförklara er som föräldrar?