I början av september skrev jag om de globala mediala massrörelserna, Refugees Welcome, Donald Trump, MeToo, Greta Thunberg, Corona och BLM som sköljt över oss de senaste åren. Gemensamt för dessa rörelser är, förutom att de blivit globala fenomen, att de inte bara stannat på internet och i medier utan fått reella konsekvenser på samhället i stort. I slutet av texten spekulerade jag om vilken som skulle bli nästa massrörelse. Skulle det bli en andra anti-Trumpvåg, en ny coronavirusvåg eller något helt annat?
Idag kan vi ganska säkert konstatera att det blev en andra våg av Coronaviruset snarare än Trump 2.0. Visst har medierna drivit en anti-Trumpkampanj och som vanligt har det varit intresse runt det amerikanska presidentvalet men det har inte alls fått samma effekter som förra gången. Inga demonstrationer i länder som rimligtvis inte har något med valet att göra och i sociala medier har det varit betydligt lugnare med dygdsignalerandet. Nej, istället är det Covid-19 som dominerat och precis som den förra coronavågen har den inte drivits enbart av traditionella och sociala medier utan till stor del också av politiker. Över hela västvärlden införs restriktioner som bara för ett år sedan skulle tett sig som fantasier ur någon dystopisk framtidsskildring. Något som möjligtvis kan hända i Kina men inte här i Europa. Sverige har haft sin beskärda del av massrörelsen men ännu inte drabbats av lika hårda nedstängningar och undantagstillstånd som många andra länder, något som dock regeringen nu i elfte timmen ser ut att vilja ändra på.
Jag skulle kunna slå mig för bröstet och utmåla mig själv som 2020-talets Nostradamus och påstå att jag förutsåg den nuvarande mediala massrörelsen men det vore ohederligt. Faktum är att vad jag skrev där i september var “En annan möjlighet är ifall ,vilket vi innerligt hoppas att den inte gör, Covid -19, likt spanska sjukan skulle komma tillbaka i en andra långt dödligare fas”. Jag trodde alltså att det skulle krävas att viruset skulle mutera och förorsaka en betydligt dödligare pandemi för att en global hysteri i paritet med den förra skulle kunna piskas upp. Att det skulle kunna bli en medial våg som lyckades svepa med hela samhället en gång till utan att viruset verkligen hade blivit mer dödligt trodde jag aldrig. Verkar då viruset ha muterat till en dödligare form?
Virus tenderar att mutera och Covid-19-viruset är inget undantag. Rapporter indikerar att det kan ha blivit mera smittsamt men ingenstans kan jag hitta att det skulle blivit mera dödligt. Att den här typen av virussjukdomar ökar under hösten och vintern vet vi alla av erfarenhet så att en andra våg där dödsfallen ökar skulle komma behövde man inte vara epidemiolog eller siare för att förutse. Tittar man på antal dödsfall globalt verkar det ha stigit men inte till några katastrofala nivåer och i Sverige ser det betydligt bättre ut än förra vågen.
Men varför lever vi då i en tidslinje där västvärldens förment liberala öppna demokratier inför undantagstillstånd som ingen tidigare ens kunnat drömma om? Varför är arbetsplatserna tomma? Varför firar inte människor jul och nyår med sina nära och kära så som man gjort sedan urminnes tider?
Ett utmärkande drag för massrörelserna, förmodligen själva grunden till att de blivit så framgångsrika är bristen på opposition. Makthavare, institutioner, opinionsbildare och etablerade medier sluter alla upp bakom massrörelsens narrativ. I sociala medier tenderar de som är kritiska, om de inte rent censureras att i alla fall inte göra så mycket väsen av sig. Oppositionspolitiker och oppositionell media, så kallad alternativ media, brukar dock inte hänga på och ibland även försöka visa på ett motnarrativ. Men i fallet med Covid-19 verkar oppositionen inte bara vara med på tåget utan även driva på genom att kritisera de styrande politikerna, inte för att de går för långt i sina frihetsinskränkningar utan för att de inte går långt nog. Det som annars skulle fungerat som en naturlig motkraft verkar istället åt andra hållet och driver på massrörelsen ytterligare. Vilken politisk färg man har verkar spela mindre roll, alla politiserar pandemin och använder den som ett slagträ mot sina politiska motståndare. I USA kommer kritiken från demokrater som anklagar Trump-administrationen för att inte göra tillräckligt, i Sverige är det istället SD som vill driva på med hårdare regler. Få stora politiska spelare motsätter sig, det enda undantaget jag känner till är Nigel Farage i Storbritannien som startat partiet Reform UK som är kritiska till nedstängningarna.
Sannolikt kommer fenomenet med massrörelserna att fortsätta. Sociala medieplattformar som Facebook och YouTube har tidigare tjänat som plattformar där alternativa perspektiv kunnat komma fram, vilket man fått massiv kritik av etablissemanget för, men möjligheten för detta försvinner mer och mer när dessa informationsteknologiska jättar gör gemensam sak med etablerad media och makteliten och censurerar kanal efter kanal. Vissa åsikter går man till och med ut och censurerar på förhand.
Kanske är massrörelserna och den pågående Corona-hysterin helt enkelt vad som händer om man har en globaliserad uppkopplad värld där åsikterna bland etablissemangen i de olika länderna i stora drag överensstämmer med varandra, där etablerade mediekanaler ständigt pumpar ut information, där information utbyts mellan medborgarna med ljusets hastighet medan oppositionella röster tystas, marginaliseras eller knappt existerar.
Libertarianskt lagd observatör av samtiden.
