De stora frågornas lockelse


De stora frågornas lockelse 1

Kära läsare om ni har orkat traggla er igenom mina texter så har ni förmodligen märkt att de tenderar att vara tämligen luddiga, mina skrifter ger en liten inblick i min brottningsmatch med verkligheten, kampen att försöka förstå vad en kultur egentligen är för något, att begripa hur vi människor är funtade och framförallt att fundera på hur man räddar västvärlden från dess annalkande förfall. Det är kort och gott texter som avslöjar min hybris och pompösa självbild för det som min penna åstadkommer är inte särskilt märkvärdigt, allt jag för fram har redan formulerats bättre och intelligentare av andra. Istället för att läsa mina texter så bör man därmed förkovra sig med Spengler [1], Kuehnelt-Leddihn [2], Sorokin [3], Taleb [4], Hoppe [5], Moldbug [6], Johansson och Schüldt [7] och många andra som klarsynt och elegant synar vad som sker i världen.

Det är nämligen så att jag fallit offer för de stora frågornas förbannelse. Istället för att fokusera på hur man gör världen lite friare och bättre här och nu i mitt närområde så blickar jag upp i skyn och inbillar mig att jag är den utvalda som kommer knäcka civilisationens gåta, som i triumf kommer upptäcka den röda tråden som förklarar vad som gick rätt och, ännu viktigare, vad som gått fel. Jag är inte ensam att lida av denna hybris snarare så skulle jag hävda att de flesta av oss som härjar på internet på diverse libertarianska forum och inom liknande sammanslutningar lider av åkomma i någon utsträckning. Som med så mycket annat så har internet [8] troligtvis förstärkt även den här tendensen.

En gång i tiden så sysslade seriösa politiska filosofer med den politiska filosofin som en bisyssla till deras riktigt arbete, exempelvis att driva plantage [9], ta hand om stora ägor [10], vara minister [11] eller administrera kolonier [12]. Det filosofiska uppkom i deras i brevkorrespondenser och när de skrev böcker på kvällarna och deras tänkande hade sin grund både i en solid bildning som sträckte sig tillbaka till de gamla grekerna och i det praktiska handhavandet att hantera andra människor, pengar och resurser. Vilka lärdomar kan vi internetkrigare dra av dessa giganter? Den främsta lärdomen är kanske den att vi till fullo borde hänge oss till vårt vardagsknegande, blöta tårna i lite entreprenörsskap och varför inte till och med göra något så ovärdig som att härja i kommunfullmäktige för att stävja vansinnet lite grann på lokal nivå? Gör som Jordan Peterson föreslår och städa ditt rum, organisera ditt närområde, se om det lokala och rikta därefter uppmärksamheten mot att lösa västvärldens problem. Kan du inte läsa problemen i din stad varför skulle du då kunna lösa hela Sveriges eller hela Europas problem? Tänkandet måste vara en biprodukt till handlandet.

Kommer det här hindra mig från att skriva fler blogginlägg om västvärldens långsamma sönderfall? Knappast! Det är trots allt spännande och intressant och ingen har sagt att jag måste leva som jag lär…

  1. Oswald Spengler – The Decline of the West
  2. Erik von Kuehnelt-Leddihn –Liberty or Equality: The Challenge of Our Time
  3. Pitirim Sorokin – The Crisis of Our Age
  4. Nassim Nicholas Taleb – Incerto 
  5. Hans-Hermann Hoppe – Democracy The God That Failed
  6. Mencius Moldbug – An Open Letter to Open-Minded Progressives
  7. Per Johansson och Eric Schüldt – Myter & Mysterier
  8. Johan Simu – Den digitala revolutionen och dess konsekvenser har varit en katastrof för den mänskliga rasen
  9. History – The Founding Fathers
  10. Wikipedia – Frédéric Bastiat
  11. Wikipedia – John Locke
  12. Wikipedia – John Stuart Mill