Frihet innebär att respektera allas livsval, den kommentaren fick jag på mitt senaste inlägg och det är ett tankesätt som man ser allt för ofta bland nyliberaler. Respekt är uppenbarligen ett ord som inte längre har någon mening och detsamma kan man säga om ordet frihet.
Om du har frihet så har du möjligheten att göra val som din omgivning föraktar eller respekterar, om du väljer att bli en tjackpundare och genusvetare så kommer jag inte respektera det valet, jag kommer använda min frihet till att diskriminera dig i de sammanhang vi idkar affärer med varandra, jag kommer ej gynna dig ekonomiskt och jag kommer inte dra mig för att använda mina fria ord för att fördöma dina val om någon skulle fråga mig vad jag anser. Jag kommer emellertid inte spöa upp dig med en batong eller sätta dig bakom lås och bom i en dunkel källare, men inte heller kommer jag föra din tala om din hyresvärd vräker dig eller din arbetsgivare sparkar dig. Om du istället väljer att bli en entreprenör som gynnar lokalsamhället och lever ett föredömligt privat liv då kommer jag respektera dig, hjälpa dig och tala gott om dig. Respekt är något du förtjänar eller förlorar genom dina fria handlingar och förlorar du respekten så förlorar du i längden även friheten.
“Men are qualified for civil liberty in exact proportion to their disposition to put moral chains upon their own appetites… Society cannot exist, unless a controlling power upon will and appetite be placed somewhere; and the less of it there is within, the more there must be without.” ― Edmund Burke
Det vi har glömt i den moderna världen, i en tid då alla skriker efter rättigheten att vara sig själv, är att frihet endast existerar i den mån den tilldelas till dig av din omgivning (såvida du inte är en eremit eller bor på en öde ö). Din frihet att köra bil existerar bara i den mån du lyckats övertygat din omgivning om att du kan framföra fordonet på ett ansvarsfullt sätt, idag via körkort och imorgon via de restriktioner ägarna av vägarna kommer sätta upp.
Ju färre statliga regleringar och lagar ett folk lider under ju viktigare blir individuell respekt och heder eftersom din frihet kommer bestämmas av den respekt du lyckats få från din omgivning. Så som Edmund Burke beskrev det, antingen kontrollerar du på egen hand din aptit och dina begär eller så kommer din omgivning kontrollera den åt dig! Frihet är därmed att avstå, att behärska sig, att visa att man har kontroll, att inte vara en slav under sina begär. Frihet är inte och har aldrig varit att ge sig hän, att släppa loss eller att låta sina begär regera.
Rituella utlopp för begären har alltid existerat i from av festivaler och högtider där de kulturella reglerna temporärt sätts ur spel eftersom ett överdrivet strikt samhälle blir neurotiskt, men det har alltid varit just precis undantaget och respiten från det strikta och hårda livet, inte ett levnadssätt i sig. Det dionysiska som en krydda till det apolloniska livet. Idag försöker vår kultur förinta det apolloniska och enkom dyrka det dionysiska. Det är måhända ett begriplig snedsteg efter århundraden med puritansk kristendom som i lika stor grad bannlyste det dionysiska – men som till sitt försvar gav oss den industriella revolutionen och tog oss till månen – men likaväl ett snedsteg, ett snedsteg som kommer leda till obarmhärtig tyranni när det yttre måste begränsa dig eftersom du inte förädlar ditt inre. You better check yo self before you wreck yo self som den store poeten Ice Cube så elegant uttryckte det….
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
