Greta är ute och seglar


Greta är ute och seglar 1
Eftersom jag förhåller mig till sanningen lika slaviskt som klimatalarmisterna gapar med falsettröst gick det inte att undvika rubriken på dagens text. Men om jag ska vara konsekvent måste jag också påpeka att jag nästan alltid är ute och cyklar.

Jag äger nämligen ingen bil, inte ens körkort har jag. Det blev liksom aldrig av. Till min egen och mina medtrafikanters lycka får jag väl förmoda. Plånboken lider inte den heller några kval av min självvalda avhållsamhet från motoriserade fordon i privatlivet.

Är man då, som jag, på gränsen till autistiskt liberal får man ta konsekvenserna och bosätta sig ganska centralt i en stad och laga efter läge. Som tur är har jag en arbetsgivare som utan att pruta betalar mina resor i tjänsten och vuxna barn med körkort som ställer upp och hjälper sin far när han flyttar. Samt, inte minst, en helt utmärkt cykel av samma märke som på bilden. Ett stycke ingenjörskonst av engelsk modell som är så liten när den fällts ihop att den inte genererar några extrakostnader på dom tåg jag nödgas resa med å tjänstens vägnar.

Det finns bara ett problem. Mitt konsekventa cyklande, något anemiska uppsyn och privata klädsel med en förkärlek för Fjällrävens oömma kollektioner får människor att tro att jag är en miljömupp. Faktiskt är det så illa att vissa i rena upphetsningen tar mig för en Greta-sympatisör.

Visserligen är vi båda tydligen behäftade med Aspergers, eller s.k. högfungerande autister, men förutom det så saknar vi nog helt likheter i alla andra avseenden.

Hon är en ung flicka som med ungdomlig entusiasm och framåtanda kämpar för vad hon uppfattar vara den goda kollektiva saken.

Jag är en relativt småsur medelålders karl som tycker att kollektivismen, alldeles särskilt klimattokarna, kan gå och dra något gammalt över sig.

Det föreligger alltså en betydande, kanske t.o.m. avgrundsdjup, skillnad mellan mig och Greta. När jag är som mest pessimistisk över sakernas tillstånd är det nästan så illa att jag själv tror på talet om det s.k. kulturkriget (som vi kanske kommer fortsätta polemisera kring här på Fri Debatt).  Vänstern har ju, måste jag medge, en helt otrolig förmåga att kapa det offentliga narrativet och piska den ömhudade och förvirrade medelklassen i den riktning som önskas.

Det är för övrigt därför som Greta nu ska ut och segla. Värt att notera är att man i massmedia betonar hur spartanskt det kommer vara under resan över Atlanten. Det passar ju helt utmärkt in i den offerroll Greta självmant (?) iklär sig, vissa mer förvirrade debattörer har jämfört henne med en på jorden nedstigande Messias. Förutom att det är en väl tung börda att lägga på en så ung människas axlar kan man invända att det tar fokus från dom riktigt allvarliga frågeställningar som bör diskuteras.

En allvarlig fråga som vänstern borde vara mycket bekymrad över är t.ex. befolkningsfrågan. Vad händer när vi blir fler och fler på jorden som önskar ett högre välstånd? Inte är det väl så att människor i den s.k. tredje världen skall förvägras ekonomiskt utveckling för att jorden inte skulle klara av det? Eller är det så att socialister behöver fattigdom för att dom ska kunna känna sig som goda människor när dom måste offra något mycket litet av sin egen relativt stora rikedom för att hjälpa dom arma stackarna? Jag kan inte tänka mig att välmående länder tänker sig att utjämna genom en kraftig sänkning av sin egen levnadsstandard.

Vad tycker vänstern om att Kina dels tillåter att skolungdomar tvingas sommarjobba upp till 60 timmar i veckan för att inte riskera att bli underkända i sin gymnasieexamen för att en nyliberal världsordning kräver billiga konsumtionsvaror? Dels laddar upp med militär längs gränsen till Hongkong för att vara redo att intervenera om Peking anser att protesterna i staden går över styr helt och hållet?

Varför exercerar vänstern en sådan rabiat fientlighet mot transportinfrastruktur, medborgare som är bosatta på landsbygden och fungerande energilösningar? Är själva kärnan i deras civilisationskritik att vi har det för bra? Skall folket härdas och uppgå i ett nytt högre inkarnationstillstånd?

Där har mina politiska opponenter något att fundera på under dom två veckor som Gretas seglats över Atlanten beräknas ta. Ni kan väl lämna flickebarnet åt naturupplevelsen, som förmodligen är helt övermäktigt bra, och fundera på frågeställningarna här ovan. Om vi låter Greta vara ute och segla kan resten av vänstern hoppa i land och ta debatten.