Har Du Klimatångest, Lilla Vän?


Kali Andersson, leg.psykolog, miljöaktivist och permakulturdesigner är i dagens upplaga av Expressen ute och raggar nya kunder. Hon är en av 3 glada kvinnor som tillsammans driver företaget Klimatpsykologerna.

Jag kan citera följa tankeväckande stycke ur texten, “I sitt jobb träffar hon personer som har så mycket klimatångest att det går ut över deras egen hälsa och relationer.”

Värt att notera i detta sammanhang är att jag själv inte har några problem med att folk kallar mig för sjuk i huvudet. Ett sådant påstående stämmer nämligen väl överens med verkligheten. Dum i huvudet är jag däremot inte. Samma läkare och psykologer som bekräftade det första påståendet vederlade nämligen det senare.

Jag har, bland mycket annat, fått uppleva hur det är att leva med en kliniskt diagnosticerad ångest av sådan förlamande karaktär att ett flertal ECT-behandlingar på låsta kliniker runtom i landet ansågs nödvändiga för att få fason på funktionen i hårddisken.

Kali Andersson vill givetvis inte lägga ansvaret på någonting på individnivå. Det måste till systemförändringar för att rätta upp läget. Så är det nämligen för människor som är svårt anstuckna av den svenska socialistiska febern att det aldrig har, och aldrig kommer föreligga något som helst personligt ansvar för någonting.

Bättre då att skylla på systemet, detta ogripbara väsen som på ett så intrikat vis påverkar vår livssituation på både gott och ont. I det gamla Sovjetunionen, saligen avsomnat och endast saknat av riktigt hårdföra gamla kämpar längst ut till vänster, var systemet så omtänksamt att politisk opposition bedömdes vara tecken på mental sjukdom. I vissa fall av så grav karaktär att inlåsning på mentalsjukhus var av nöden tvungen.

Kali Andersson har nog inte reflekterat över det faktumet att hon själv är en del av ett system, eller ett komplex, som tenderar att diagnosticera och sjukdomsförklara snart sagt varje yttring av mänskliga känslor och funderingar som kan förekomma.

Frågan verkar dock vara vilka yttringar av känslor och funderingar som kan vara avvikande men korrekta, respektive avvikande och dessutom inkorrekta?

Att ha s.k. klimatångest är just nu korrekt. Motsatsen, att tycka livet rullar på ganska bra och skratta lite i mjugg åt alla tokerier med gretor och klimatmöten anses däremot inkorrekt. Jag noterar att den i sammanhanget korrekta slutsatsen att problemet inte helt och hållet är Sveriges att lösa, med höga bensinpriser, flygskatter och plastpåseskatter, ses med yttersta misstanke av en alltmer högljudd vänsterrörelse.

Frågan är då när motsatsen till klimatångest kommer problematiseras och diagnosticeras? Förmodligen när majoriteten av den obildade medelklassen, inklusive Klimatpsykologerna själva, lider av sådan klimatångest att den som inte har det betraktas som så fullständigt avvikande att tillståndet måste ses som patologiskt. Då, om inte förr, väntar nog bekymrade män och kvinnor på att ta sig an den som inte uppfylla den rådande socialistiska normen!

Jag, som varken är psykiatriker eller psykolog av facket, kan förvånas över den frenesi  som det moderna samhället har att specificera allt mellan himmel och jord som betydande avvikelser från det normala. Du är inget förutom din diagnos, kan jag tycka att budskapet är. Problemet med den inställningen är att även politiska åsikter riskeras att ses som patologiska.

Så, har du klimatångest lilla vän? Då gäller nog, under förutsättning att du är myndigförklarad, att du tar och rycker upp dig några snäpp. Sjuk är du inte, psykologhjälp tycker jag att vi ska ge dem som är sjuka i huvud och själ på riktigt.

Har du problem med arbete och relationer kan det vara så att riktiga svårigheter ligger bakom. Börja med att checka av hur mycket alkohol du konsumerar. Äter och sover du ordentligt? När gav du upp ett riktigt asgarv senast? Hur mycket jobbar du? Känns det som ett tungt jobb att ta på sig träningskläderna för att motionera? Är du och din partner lyckliga tillsammans, eller känns förhållandet bara som en börda? Åker du på semester för att vila upp från jobbet, eller jobbar du för att ha råd att åka på semester?

Det finns säkert hundra och en fler saker att fundera på innan du hastar iväg till en “workshop” arrangerad av Klimatpsykologerna. Deras verksamhet verkar mer vara ett symptom på en medelklass som inte önskar se sanningen i vitögat, nämligen att det är deras egen skyldighet att fylla livet med innehåll och mening genom att bete sig som vuxna människor.

Länk till Klimatpsykologernas hemsida, läs och bilda dig en egen uppfattning om dem!