Vår statsminister och käre ledare, Stefan Löfven, har som en av få svenskar ostraffat kunnat lämna landet för att bevista ett så kallat toppmöte i Portugal.
Någon större rädsla för pandemiska dödsmördarvirus behöver han inte känna, Stefan, eftersom landet Portugal numera tillhör kategorin bäst i klassen på att hantera eländet.
Hr. statsministern tog nog för övrigt statsplanet till Portugal, inte charterflyget som fattiga och nu före detta generaldirektörer använder för sina transporter, och behövde sannolikt inte visa upp intyg på vaccinationer och avmaskning när han anträdde landet.
Sådant är för vanligt folk.
Här i Halmstad kan man nu, om giltiga papper kan presenteras, åter ta färjan till Danmark. Den som är ovaccinerad eller eljest inte kan göra det troligt att man har antikroppar i tillräcklig mängd göre sig icket besvär, hen får nöja sig med det ickekontinentala utbudet av nöjen vi har i Sverige.
Nu är det ingen nöjesresa Stefan åkt på.
Han och de andra toppkrafterna (?) inom EU ska inte sitta vid atlantkusten med ett glas vitt och drömma sig bort! Man ska diskutera EU:s insatser på det sociala området!
Stefan, som är från en enkel bakgrund och vill alla väl, uttalar att Alla ska ska kunna leva på sina löner. Det är förvisso en rimlig åsikt som jag kan hålla med om. När jag läser vidare om hans storslagna planer dröjer det dock inte länge innan han trampar i klaveret och yrar om att Det är en viktig signal.
Det börjar bli trångt med signaler i socialdemokraternas frekvensband. Kanske är det dags att uppgradera till 5G så de får plats med allt.
Som alla gissat handlar kraftsamlingen i Porto om EU:s sociala pelare. Där ska det mesta från barndagvård till pensioner få plats, det vill säga de flesta aspekterna av ett liv som staten kan lägga sig i och styra upp.
För förnumstiga socialister som hr. Löfven är det inget konstigt med det. Av principiella skäl anser han nämligen att valboskapen per definition är fullständigt omdömeslösa och inkapabla att själv bestämma över grundläggande aspekter av sitt liv. Du skall rösta rätt och hålla gröthålet stängt, helt enkelt. Staten sköter resten.
Nu är inte Stefan, även om han i den officiella rapporteringen ofta framstår som sådan, helt tappad bakom en vagn. Han begriper att inte alla, och det av många olika skäl, riktigt delar hans storslagna visioner om Europa.
Exempelvis är både Polen och Ungern gravt excentriska länder i så motto att de i mångt och mycket värnar sina lokala varianter av starkt nationellt präglad socialism.
I Ungern utgår, för att nämna en sak, bonus till de familjer som väljer att fokusera på produktionen av fler små ungrare. Detta samtidigt som man med näbbar och klor motsätter sig migrationstillskott från länder som kraftigt avviker från Ungerns religion och kultur.
Sålunda menar Stefan att att det bästa sättet att genomföra alla projekt är att göra det enligt respektive lands kultur och tradition.
Det uttalandet får han sannolikt skäll för vid nästa regeringssammanträde. Jag kan nämligen inte tänka mig att miljöpartisterna accepterar att något annat land än den humanistiska, feministiska och sociala supermakten Sverige ska ha några synpunkter på hur en absolut jämställd och socialt rättvis Superstat Europa skall utvecklas.
Fredagsdeklarationen från tanke- och förhandlingsmödorna i Porto uttalar att man tillsammans stödjer en ambitiös agenda för stark, hållbar och inkluderande ekonomisk och social återhämtning…
Till intet förpliktigande, med andra ord. Var så säkra på att opportunisterna Polen och Ungern redan satt sina bästa krafter på hur ett sådant uttalande bäst ska vändas till de egna ländernas fördel.
De länderna har nämligen begripit att utnyttja unionens fördelar samtidigt som de håller emot de aspekter som innebär nackdelar.
Stefan Löfven fortsätter med signalerandet så det står härliga till. För honom är nämligen inte resultatet, annat än att själv behålla makten, det centrala.
Det är poserandet han intresserar sig för. Att bli klappad på axeln av de andra godhetsivrarna.
Hur det går för Sverige och medborgarnas frihet är av underordnat intresse.
Man kan sammanfatta det med två ord. Leve Socialismen!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
