Gång på gång så ställer folk frågan ”hur kunde någon delta i massmorden, hur kunde någon stå som lägervakt i ett Gulag, stjäla alla grödor från kulakerna eller marschera Armeniska barn och kvinnor till döds”. Att det sker är egentligen inte så svårt att förstå, det sker när människor avhumaniseras för att det gynnar ett högre syfte, ett högre syfte som givetvis definieras av de unga turkarna, av Stalin eller av Greta. Det viktiga i sammanhanget är att människor nästan aldrig är medvetna om den avhumanisering som pågår, allt för det goda syftet. Sällan blir det dock så tydligt som i det här fallet där en sköterska nekar sugrör åt en döende patient på grund av klimatet, något som Bitte Assermo har skrivit om på Det goda samhället [1].
Här ser ni det i all sin prakt, slutresultatet av kulturkriget. Så här ser vänsterns segern ut, den extrema statsindividualismens slutstadium där staten tar hand om allt så vi kan fokusera på att förverkliga oss själva, ett förverkligande som blott kräver att vi låter våra unga indoktrineras och våra gamla vanvårdas under politiska kommissarier förklädda till sköterskor. Vi finner den postmoderna människan i sin fulla prakt i sköterskan som viftar med fingret och säger ”app, app, app, det är inte klimatvänligt” när en döende åldrig försynt ber om ett sugrör. Hjärntvättad, indoktrinerad, fullständigt drabbad av klimatångest och likgiltig inför sina medmänniskor när PK-poserandet kräver det. Här har ni den moderna varianten av lägervakten som med kylig blick tar skorna och kläderna från den politiska dissidenten i det sibiriska lägret fullt medveten om att kallbranden är oundviklig.
Ett samhälles skick kan troligtvis utvärderas utifrån hur vi hanterar våra äldre och om så är fallet, ja då ligger vi risigt till. Skickar man sina föräldrar till äldrevården idag, då är man kanske inte en lägervakt men man är definitivt en medlöpare. Är självförverkligandet värt prislappen?
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
