Öppet brev till makthavarna om energipolitiken!


Öppet brev till makthavarna om energipolitiken! 1Dagens gästskribent är Bernd Stymer.

Till

Sveriges regering

forvaltningsavdelningen.registrator@regeringskansliet.se

registrator@regeringskansliet.se

statsradsberedningen.registrator@regeringskansliet.se

truls.borgstrom@regeringskansliet.se

i.elektrifieringsstrategi@regeringskansliet.se

Naturvårdsverket

GD Björn Risinger

registrator@naturvardsverket.se

Lena Odeberg

lena.odeberg@naturvardsverket.se

Energimyndigheten

GD Robert Andrén

registrator@energimyndigheten.se

Maria Stenkvist

maria.stenkvist@energimyndigheten.se

Sverige är på väg till ett kommande medeltida samhälle.

Hela vårt moderna samhälle bygger på oavbruten tillgång till en och samma sorts elektricitet. Utan den kan vårt samhälle inte existera.

När Fattigsverige sent omsider i början av 1900-talet beslöt att satsa på en elektrifiering av samhället insåg man att de jättelika kostnaderna bara kunde bäras av befolkningen om den också genom lag garanterades tillgång till el till självkostnadspris. 1945 hade den största delen av befolkningen tillgång till denna el. Men då det stod klart att total utbyggnad av befintlig vattenkraft inte kunde täcka kommande elbehov, beslöt det stora statsbärande Partiet att låta bygga stora kärnkraftverk som skulle ge billig el i överskådlig tid. 1970 hade kapaciteten blivit så stor att de som ville bygga nya bostäder bara fick bygglov, om bostäderna värmdes med el för åtgångens skull.

Vid denna tid hade Sverige, efter Andra Världskrigets chock av ett eventuellt tyskt överfall på ett bristfälligt svenskt försvar, hunnit bygga upp ett så starkt försvar att vi hade världens fjärde största flygvapen och dessutom ambitioner om eget atomvapen. Ambitionerna grusades av folkligt motstånd mot all atomkraft, även den fredliga elproduktionen, vilket ledde till folkomröstning 1980. Denna lyckades det stora Partiet sabotera med ett tredje alternativ till det naturliga ja mot nej. Ett bestående resultat av omröstningen blev en stor folklig misstänksamhet mot kärnkraft.

När Milton Fridman 1976 fick alternativa nobelpriset i ekonomi förläste sig inte bara Thatcher i Storbritannien och Reagan i USA på hans lära om att allt statligt ägande var av ondo utan också Persson och Olofsson m.fl. i Sverige. Den stora privatiseringsvågen som då utlöstes förändrade samhället i grunden på 1990-talet. Telekommunikation, radio och tv, el, skola, sjukvård, äldrevård, barnomsorg, kollektivtrafik, pensionssystemet – en gång offentliga monopol privatiserades helt eller delvis. Kungliga Vattenfallsstyrelsen ombildades 1992 till ett vinstdrivande företag, Vattenfall AB, och därmed försvann befolkningens garanti för rätt till säker, billig el. Minister Olofsson reste omkring och övertalade bl.a. det mycket vinstgivande Stockholms Energi att nu skulle elen bli så billig så företaget inte kunde ge vinst. Därför var det bättre att sälja det kommunala bolaget till statliga finska Fortum, som tjänade in hela lösesumman på något år. Ansvarigt borgarråd Hult medgav senare att försäljningen var tidernas sämsta affär.

Fortfarande i statlig ägo påbörjade det vinstdrivande Vattenfall AB 2010 en strategisk omställning till en hållbar energiportfölj med en stor internationell satsning på vindkraft, framför allt i Storbritannien. Hur affärerna gick visade Nuon-affären, en dyr förlustaffär för medborgarna när okunniga politiker lekte affärsgeni.

2016 slöts i Riksdagen en energiuppgörelse vilken numera biträds av en minoritet. Kärnkraften skall läggas ned och de 150 TWh el vi behöver skall 2040 komma från vindkraftverk. Men de ger el bara när det blåser lagom. Svenska Kraftnät, som svarar för överföring av all el, anger att el från vatten och kärnkraft ger 80 % säker el medan vindkraft ger 9 %. Varifrån elen skall komma, när det inte blåser och är natt, anges inte. Inte heller anges hur dagens 4500 verk skall ersättas, då alla så dags har fallit för sin tekniska livslängd om högst 15 år. Enkel matematik ger att 150 TWh kräver el från över 50 000 verk för 80 % säker el. Var skall dessa verk stå?

I Sverige finns inte plats.

Trots detta faktum driver riksdagsminoriteten med stöd av C och L svensk miljöpolitik fram mot allvarlig elbrist, så som anges i Kommittédirektiv, Dir. 2019:101, med uppdrag ”att se över all relevant svensk lagstiftning för att skapa förutsättningar för att nå klimatmålen inom det klimatpolitiska ramverket.” – där framför allt Miljöbalken skall ändras från att som mål värna miljö till ”att skapa förutsättningar för att nå klimatmålen”.

Kan det sägas tydligare än så här att regeringen utan stöd från befolkningen avser att missbruka sin lagstiftningsmakt till att skövla landets natur med tusentals vindkraftverk, maskiner som per definition leder till elbrist, så att samhället skall kastas tillbaka till medeltida umbäranden beroende på en simpel missuppfattning om klimatet.

Vi är många medborgare som motsätter oss denna förändring. Vi begär följande:

· offentlig debatt om regeringens planer att ändra hela samhället,

· debatt om den genomförda privatiseringen med följande försnillande av allmänhetens betalda tillgångar,

· att inga fler kärnkraftverk stängs, för att ge säker tillgång till el till garanterat billigt pris.

De befintliga förslagen till omvälvning av samhället kommer befolkningen inte att godta