Rättvisa? Lika villkor? Vi hör orden till leda i olika politiska debatter. Vad innebär då egentligen rättvisa och lika villkor? Är det att alla skall ha det ungefär lika bra? Eller är det att ingen skall särbehandlas utifrån kön, etnicitet eller religion?
Om man tycker att ett rättvist samhälle är ett samhälle som ständigt strävar mot att utjämna skillnader i välfärd mellan olika identitetspolitiska grupper som exempelvis mellan kvinnor och män, så vill man ha ett jämställt samhälle. Om man tycker att ett rättvist samhälle är ett samhälle där ingen skall särbehandlas utifrån kön, etnicitet eller religion, så vill man ha ett jämlikt samhälle. Här blir det uppenbart att ens syn på rättvisa beror på huruvida man vill ha ett jämställt eller ett jämlikt samhälle.
Går det då inte att förena jämställdhet och jämlikhet under ett och samma tak? Om man antar att vi alla egentligen är lika och att de skillnader som idag existerar mellan olika identitetspolitiska grupper i grund och botten endast härstammar ur gamla sedvanor, historiska orättvisor och förtryck, så vore detta möjligt. Om man däremot anser att vi alla är olika och att det finns faktiska skillnader mellan individer och olika grupper av människor så är jämställdhet och jämlikhet i praktiken helt oförenliga, då jämställdhet i en sådan situation förutsätter konstant särbehandling för att uppnå lika utfall emedan jämlikhet förutsätter att ingen särbehandlas för att uppnå lika villkor.
Vad innebär då begreppet “lika villkor”? Om man utgår ifrån att vi alla i grunden är lika, så måste alla skillnader i exempelvis välfärd mellan olika identitetspolitiska grupper per automatik bero på obsoleta och “orättvisa villkor”. I detta fall så blir det politiskt helt legalt att använda instrument som kvotering och särbehandling mellan olika identitetspolitiska grupperingar för att uppnå jämställdhet och “lika villkor”. Om man däremot utgår ifrån att vi alla är olika och därigenom också har olika förutsättningar, så kan dessa skillnader även förklara skillnader i exempelvis välfärd mellan olika “identitetspolitiska kollektiv”. I detta fall förutsätter en strävan mot jämlikhet att ingen skall särbehandlas för att uppnå ”lika villkor”.
Här kan man bara konstatera att synen på begreppen “rättvisa” och “lika villkor” ytterst bottnar i vilken ideologisk grundsyn man har. Om man anser att vi människor är lika, så är jämställdhet genom särbehandling och omfördelning av välfärd över skattsedeln helt legala politiska instrument för att uppnå “rättvisa” och “lika villkor”. Om man däremot anser att vi människor är olika, så innebär “rättvisa” och “lika villkor” i ett jämlikt samhälle att ingen får särbehandlas utifrån identitetspolitiska parametrar. Att begreppen “jämställdhet” och “jämlikhet” sedan ofta blandas ihop i den svenska politiska debatten är djupt missvisande. Ingenting kunde vara mer felaktigt, då begreppen i praktiken står i en diametral motsatsställning till varandra.
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
