Socialism i sin prydno!


Socialism i sin prydno! 1Det är relativt enkelt att avgöra när en minister i vår regering ljuger. Trixet är att se om munnen rör sig på dem, eller höra dem tala, alternativt läser en artikel om något de sagt. Då kan du vara relativt säker på att ministern far med osanning.

Sveriges landsbygdsminister, Jennie Nilsson (S), är ett sådant exempel. I ett reportage i SvD hävdar hon emfatiskt att vårt nordliga lilla rike inte kan komma att drabbas av matbrist under innevarande pandemi.
Hennes statssekreterare, Per Callenberg, hanterar situationen så gott det går genom dialog med de större matvarukedjorna och konstaterar krasst att lagstöd för ransonering finns om det kniper ordentligt. Knipa kan det ju göra eftersom vår geografiska placering här i världen är lite bekymmersam, konstaterar han vidare.

Vi kan alltså konstatera att statssekreteraren är en klipsk ung man. Något annat är förvisso inte att förvänta med tanke på att han har en civilingenjörsexamen i industriell ekonomi från universitetet i Lund.

Värre synes det vara med hans chef, Jennie Nilsson. Men i hennes fall måste man ju beakta att hon är tillsatt enbart på politiska meriter. Någon krav på högre examina, eller ens grundläggande högskoleutbildning, för att bli minister finns tyvärr inte i vårt land. Hennes bakgrund som vårdbiträde, småpamp inom Kommunal och något större pamp som kommunalråd samt kommunstyrelsens ordförande i Hylte anses vara gott nog.

Det intressanta med reportaget jag läser i en Sveriges malligaste morgontidningar är att det faktiskt, allt enligt näringsdepartementets beräkningar, kan uppstå brist på frukt och grönsaker.
Anledningen härtill är att det, håll i er nu, är svårt att få tag på arbetskraft!

Eftersom det på grund av rådande omständigheter är svårt att få hit utländsk arbetskraft riskerar vi att stå utan gurkor och dylikt eftersom svensken synes svårflörtad när det gäller så kallade låglönejobb. Jennie Nilsson väljer att formulera problemet på följande sätt;

– Vi måste hitta ett smörjmedel för att få arbetslösa i Sverige att ta jobben. Vi har sänkt kraven för a-kassan till tre månader. Räcker det för att fler ska ta jordbruksjobb? Det är sånt vi tittar på nu, säger landsbygdministern.

Där har vi socialism i sin prydno kombinerat med medborgare som alla är övertygade om att just de är ägnade att begå stordåd av en sådan karaktär att vissa jobb går deras ära förnär.
Mer precist kan man uttrycka det så att en socialistisk samhällsmodell önskar konvergera allas livsvillkor mot en punkt där alla har det ungefär lika dåligt. Då är samhället faktiskt per definition rättvist eftersom ingen har det bättre än någon annan. Förutom politrukerna och deras hantlangare då, dessa har ju det enorma ansvaret för att administrera eländet.

Problemet är ju bara att alla barn här i landet av sina socialistiskt korrekta föräldrar, ett konformistiskt skolsystem och propagandistisk media, statsstyrd såväl som reklamfinansierad, hjärntvättas till att tro på omedelbar behovstillfredsställelse, dålig framförhållning och att i första hand leva ut sin drömmar. Och det är klart, av sådana typer skapar man inga säsongsarbetare inom jordbruk eller bärplockning.

Utbildningsministern Anna Ekström (S) är en annan stjärna att hålla ögonen på. Hon är faktiskt ganska unik i vår regering eftersom hon är utbildad jurist och före detta sekreterare i Arbetsdomstolen. Men mer än något annat är hon karriärsocialist och, precis som sin företrädare på posten som utbildningsminister, Gustav Fridolin (MP), övertygad om att den svenska skolans största problem är jämlikheten.

I princip alla utomstående bedömare anser att problemet snarare är att både duktiga och svaga elever presterar sämre än väntat och att kvaliteten är ojämn. För Anna Ekström tycks svårigheten vara att det alls finns duktiga elever. Ytterligare avvikelser uppstår eftersom en del föräldrar är så förbenat osolidariska att de sätter glinen i kö för bättre skolor, om nu sådana fortfarande existerar i vår lilla nordliga europeiska randstat, redan innan de hunnit hem från BB.
I den senaste av många utredningar av den svenska skolans svårigheter föreslår man frankt att kösystemet skall upphöra och föreslår på fullt allvar utlottning av platserna. Detta trots att en av socialisternas favoritorganisationer, FN, anger det som en “mänsklig rättighet” för föräldrar att välja sina barns utbildning.

Det är, med andra ord, socialism i sin prydno.
Mer precist kan man uttrycka det så att en socialistisk samhällsmodell önskar konvergera allas livsvillkor mot en punkt där alla har det ungefär lika dåligt.

Nu kan man ställa den mycket rimliga frågan varför Jennie Nilsson inte kan lotta ut säsongsjobben inom jordbruket om Anna Ekström kan spela tombola med medborgarnas utbildning? Kanske är det så att det bara är jag som tycker att det vore mest rättvist av allt?
I den perfekta socialistiska staten, och vi vet att många försök att skapa den har gjorts, kan vi ju överlåta allt till välmenande byråkrater som endast har att under tjänstemannaansvar tillämpa det av den styrande makten beslutade regelverket.

Eller så kan man frångå det socialistiska samhällsbyggandet med alla sina regelverk, skyddsnät och passivt aggressiva världsförbättrare som tror att de begriper hur en slipsten ska dras.
Då skulle förmodligen folk kunna plocka gurkor utan smörjmedel från staten. Vuxna människor kunde själv välja om barnen skulle utbildas i hemmet eller av någon annan.

Det skulle vara klassisk liberalism i sin prydno, den största möjliga skräcken för socialister som hatar att människor har valfriheten att själva forma sitt liv.

(Den första versionen av denna text använde ordet prydnad istället för prydno. Vilket som är det rätta kan man tvista om, men jag som skrivit tycker prydno är ett vackrare ord!)