Magdalena Andersson kan skåda ut över sitt rike och konstatera att läget är relativt gott!
Techfantomerna omfamnar tanken på statliga plattformar där alla kan komma till tals helt ofiltrerat och journalisterna rankas efter sin förmåga att exakt referera vad som hänt, Annie Lööf vill mota ryssen i grind med fler vindkraftverk och vad gäller Nato-frågan kan absolut inget uteslutas!
Men vi börjar med att analysera kvalet till världsmästerskapen i att trilla boll. Sverige tog sitt ansvar för den prekära flyktingsituation som Polen har efter Puttes invasion av Ukraina, och lät polackerna få platsen vi bespetsat oss på.
En solidaritetshandling helt enkelt, eller om man vill kalla det en akt av ödmjukhet? Klart att Polen ska få njuta sötman att bli utslaget i gruppspelet eller åttondelen i diktaturstaten som arrangerar mästerskapen.
När det gäller techfantomerna, om man nu kan kallas så för att man hyr ut elsparkcyklar, så var det tydligen så att de var ledsna i ögat när de inte fick stå oemotsagda. Vilket givetvis är ett problem för dem som aldrig riktigt passerat puberteten.
Problemet här är att uthyrarna av elsparkcyklar i ett huj lyckades övertyga människor om tjusningen att hyra just elsparkcyklar. Samt översvämma städerna med otyget som ställs och slängs lite här och var.
Att det skulle finnas synpunkter eller till och med regler att förhålla sig till tyckte både techfantomerna och deras kunder var så 1900-tal!
Det blev ett hårt uppvaknande när de förstnämnda upptäckte att journalisterna inte dansade helt efter deras pipa. Sannolikt berodde detta på att de aldrig i hela sitt liv brytt sig om att läsa en tidning eller se på ett nyhetsprogram. För dem var journalism liktydigt med företagets lydiga PR-avdelning.
Det kan inte heller helt uteslutas ett visst messiaskomplex hos cykel-uthyrarna. Man ska ju komma ihåg att de i grunden förändrat vårt sätt att förflytta oss. Nämligen genom att ställa ut en massa schabrak i städerna som folk kunde hyra genom sina telefonapparater.
Med andra ord, de utnyttjade smart den inneboende lättjan hos alla människor.
Klart att de blev syrak när folk tjafsade emot och hade synpunkter på eländet.
Annie Lööf kan inte heller hon anses vara en intellektuell gigant på något sätt. Frågan som nu är på bordet är hur vi ska göra oss fria från vårt ryska energiberoende.
Det är när hon funderar vidare på lösningen av problemet som hon så att säga hamnar snett och får kortslutning. Svaret på hur vi ska lösa problemet är nämligen vindkraftverk!
Man kan klart argumentera som så att om snart sagt varje kvadratmeter av svensk mark upptas av vindkraftsverk så har vi kanske tillräckligt med energi, åtminstone blåsiga dagar.
Av detta följer för det första att vi visserligen, åtminstone blåsiga dagar, är energioberoende från ryssen. Samt, som grädde på moset, är notoriskt svåra att invadera eftersom det blir oerhört trång mellan vindkraftverken.
Det torde även vara förenat med stora svårigheter att skeppa över en invasionsarmé havsvägen eftersom ett antal vindmöllor måste placeras i vattnet också.
Men med tanke på hur notoriskt dyra schabraken är att hålla sig med, den estetiska förfulningen som de innebär och att de bara fungerar när det blåser är det hart när omöjligt att tänka sig en sådan lösning i praktiken.
Sverige behöver givetvis en väl fungerande kärnkraft. Duktiga forskare, ingenjörer och byggnadsarbetare har vi redan. Samt uranfyndigheter som räcker och blir över. Gå åstad och gör landet helt energioberoende med det vi äger och har. Då ska vi nog kunna köra elbilar alla och envar!
Med Annie Lööfs energipolitik och utrikespolitik är det samma som hennes förmåga att skapa en bra arbetsmiljö på partihögkvarteret. Nämligen ytterst bristfällig, knappast verklighetsförankrad och suboptimal för alla parter.
Fru ”statsminister”, Magdalena Andersson (S), är ingen höjdare hon heller. Hennes fantasifulla förtroendesiffror som rapporteras i media säger dock mer om den intellektuella nivån hos de tillfrågade än hos Magdalena själv.
Rimligtvis måste hon, givetvis mellan skål och vägg, anse att kriget i Ukraina kom som en skänk från ovan. Allt annat är ren lögn och förbannad dikt.
En socialdemokrati som var svårt sargad och ideologiskt förvirrad efter nästan två hela mandatperioder i samstyre med Miljöpartiet kunde inte önska sig en bättre enande kraft än Puttes invasion av Ukraina. Så angelägna om att behålla sitt momentum i opinionen är Magdalena att vi riskerar en Nato-anslutning fortare än kvickt.
Beroende på hur Finland agerar kan alla Nato-kramare få uppleva glädjen av att svenska soldater underställs amerikanskt befäl snarare än de anar.
Vi kan vidare anta att både Per och Märta förbannar sitt utträde ur regeringen. Det skulle vara mumma för en miljöpartist att i regeringsställning visa ansvar för Sverige i dessa tider!
Till mars månads supersocialist utnämns dock Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni. Hon uttalar i Svenska Dagbladet följande ord, som kanske sist och slutligen beseglar partiets vidare öden och äventyr i rikspolitiken; ”Självklart ska inte bränslepriserna vara så billiga att människor okynneskör.”
Den formuleringen går inte av för hackor, vill jag lova!
Fast egentligen har hon ett hjärta av guld, Nyamko. Som den notoriska vänsterböna hon är uttalar hon också följande odödliga citat: ”– Nu måste vi se till att folk också har råd att köpa mjölk, bröd och falukorv till sina familjer. Det kan man inte med de priserna man ser i dag…”
Skatteslavarna och röstboskapet ska alltså precis överleva men definitivt inte okynnesköra sina bilar. Människor som framhärdar i sitt stöd för en sådan partiledare borde rimligtvis förlora sin rösträtt.
Det är med skräckblandad förtjusning som jag fortsätter att följa utvecklingen i Sverige. Det enda jag kan vara säker på är att det bara kan bli värre!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
