Vad ser Ulf Kristersson när han skådar ut över den lilla randstaten belägen i norra Europas utkanter?
Han noterar säkert inte att naturvårdsdirektören i Hallands län, Henrik Martinsson, är kritisk mot Länsstyrelsens positiva beslut att placera vindkraftverk utanför Hallands kust.
Henrik Martinsson menar att vi inte bara har en ”klimatkris” utan också en ”kris för den biologiska mångfalden”, sålunda illa vara att förstöra ännu mera med vindmöllor utanför kusten!
Hans lägesanalys reser den gamla frågan om det inte skulle finnas något bättre sätt att producera el på våra nordliga breddgrader utan att för den skull ställa upp en massa vidmållor överallt?
Kravet skulle då vara att metoden borde vara beprövat säker, i idealfallet borde den historiskt orsakat exakt noll och inga dödsfall på grund av olyckor i svenska anläggningar. Den skulle vidare vara oberoende av väder och vind samt vara möjlig att mer eller mindre omedelbart sätta på och stänga av. Som grädde på moset borde energikällan till denna elproduktion finnas tillgänglig i Sverige!
Jag tycker att ”regeringen” tillsammans med sin samarbetspartner borde tillsätta en utredningsgrupp bestående av landets skarpaste hjärnor för att undersöka saken och bereda frågan. Jag föreslår att man i första hand undersöker om det finns en tillgänglig metod för att exempelvis koka vatten så att ångan därifrån kan driva elalstrande turbiner!
Vad han med säkerhet noterar, vår ”statsminister”, är att ansökan om medlemskap i Nato endast går sådär halvbra. Med ännu större säkerhet är det så att hans partysugna kollega i vår före detta koloni Finland har konstaterat samma sak.
Problemet stavas i huvudsak E-R-D-O-G-A-N som har en besvärlig återvalskampanj att sköta. Med E-R-D-O-G-A-N är det nämligen så att han sitter på ett halvskakigt folkligt mandat och har behov av att visa att han är en sjutusan till karl för att få sitta kvar.
Även om vi beaktar alla andra faktorer som ledde till att Sverige tillsammans med vår före detta koloni Finland kastade in en ansökan till Nato, såsom akut rysskräck och en lika akut insikt om att det inte går att nedrusta försvarsmakten hur mycket som helst, så framstår missbedömningen om Turkiets ståndpunkt som den mest allvarliga.
Tänk om man fått vara med på sosseriets möte där deras skarpaste hjärnor beslöt sig för att byta fot i Nato-frågan! Funderade någon ens på hur Turkiet skulle ställa sig till en sådan ansökan?
Undrade man över om Sverige som mottagarland för hur många oppositionella turkar/kurder som helst skulle godkännas utan prut? Funderade någon över om ett svenskt förbud för krigsmaterial skulle påverka Turkiets inställning? Tänkte någon på att det i Sveriges riksdag satt en kommunistisk kurd som intet hade att förlora eftersom hon efter valet ändå skulle vara avpolletterad?
Men vad som är allvarligare, vet den självutnämnda svenska intelligentian att vi i Sverige faktiskt har rätt att tänka, tycka och uttrycka oss någorlunda fritt?
Den senaste som vrider sig som en mask på denna krok är författaren Lena Andersson i SvD när hon ska reda ut hur läsarna ska betrakta Paludans notoriska koranbränningar (som upprör Erdogan och fått honom att sätta ner foten). Man får givetvis ha i åtanke att SvD inte bär sina egna kostnader och därför uppbär presstöd, det gäller därför att fara fram med viss försiktighet när kritik ska riktas mot en ”regering” där ”statsministern” heter Ulf Kristersson. Lösningen är att kritisera populasen istället!
Lena Anderssons kritiska analys sammanfattas redan i första meningen med ”Liksom staten inte kan tvinga en förläggare att ge ut en bok ska den inte kunna tvinga markägare att behöva utstå bokbål.”
Vilket givetvis är en korrekt om än gravt autistisk analys som grundar sig i det faktum att Lena Andersson betraktar sig som frihetlig och har förläst sig på Murray Rothbard.
Hon skriver mycket riktigt att han slår i ””The Ethics of Liberty” (1982) fast som ett axiom att friheterna vi åtnjuter inte kan vara annat än en underavdelning till egendomsrätten. Endast så blir de begripliga och kan analyseras stringent. I kraft av sitt förnuft och sin person är alla människor ägare, vilket gör rätten att formulera sig och försöka övertyga andra självklar – men inte var som helst och överallt.”
I princip menar hon, fortfarande teoretiskt korrekt, att vad exempelvis ägare av konstgallerier och annat har för sig givetvis är en sak. Men att hitta på vilka stolleprov som helst i det offentliga rummet är i princip inte helt rätt.
Vad Lena Andersson, och för all del de flesta libertarianer och/eller ”obundna moderater” (vilket ledarsidan på SvD påstår sig vara, ”obunden moderat”) missar är att det sällan går att analysera saker och ting stringent!
Om så vore fallet skulle nämligen världen se helt annorlunda ut och vi skulle förmodligen fortfarande leva som jägare och samlare, vilket per definition givetvis inte behöver vara helt fel.
Men Lena Anderssons underförstådda mening är att patrasket, det vill säga vi som inte riktigt begriper hur en slipsten skall dragas, inte förstår vårt eget bästa.
Att tänka, tycka och yttra sig fritt göres bäst av eliten i de rum där endast de, och man får antaga att Lena Andersson hör till dem, har tillträde. Vilket vi nog med säkerhet kan tro att Ulf Kristersson håller med om!
Givetvis ser Ulf mycket mer. Sjukvården håller på att gå under, samhällsväven slits sönder på grund av integrationsresistens och gangsterkrig och det ena med det tredje.
Det lågintensiva inbördeskriget som kallas Sverige blir värre dag för dag och politikens lösning är ännu mera politik. Han har mycket att fundera på, Uffe.
Men några lösningar har han knappast förutom mera stat och mindre civilsamhälle!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
