Magdalena Andersson kan skåda ut över sitt rike och konstatera att läget är gott!
Det kan nämligen hållas för sant att folket fortfarande är glatt och rusigt efter att de dödsmördarpandemiska restriktionerna, till största delen, fasats ut. Undertecknad måste dock fortfarande bära munskydd på jobbet då jag av tvingande skäl befinner mig nära människor.
Som lök på laxen är tågen nu också mer eller mindre knökfulla, det kan få mig att önska tillbaka restriktionerna.
Vidare har fru Andersson haft turen att kunna kapitalisera rikligt på kriget, eller om det är ”specialoperationen”, som ryssen bedriver i Ukraina. Ett tag omnämndes hon till och med som landsmoder, oklart varför. Men hela saken bevisar att den så kallade tajmingen, på svenska blir det kanske tidspassningen, är avgörande inom politiken.
I detta fallet var den givetvis helt oavsiktlig. Eller som man också kan kalla det, hon hade en jädra flax! Vem tror inte för ett ögonblick att herr Löfven grämer sig svårligen över den försuttna chansen att avsluta sin ämbetsperiod som landsfader. Att sitta i FN och identifiera framtida globala samarbetsfrågor under ledning av Liberias förra president smäller nog inte lika högt.
Givetvis anser nog fru Andersson, även om hon inte säger det högt, att det bästa med Puttes konfrontationer i Europa är att Sverige sist och slutligen ska in i NATO.
I praktiken har vi varit principiell medlem i den klubben ett bra tag nu. Vad som återstår är bara att formalisera eländet genom att gå från hangaround till fullvärdig medlem, ungefär som i vilken råkurrs-klubb som helst.
Visserligen finns det en del hinder på vägen. Bland annat tycker nog Turkiet att Sverige har en väl sympatisk inställning till kurder i allmänhet. Även Kroatiens president har framfört synpunkter på på både Sveriges och Finlands medlemskap. Hans roll är dock huvudsakligen ceremoniell och är sålunda inte värd att lyssnas för mycket på.
Dessutom är det ungefär noll och inga personer som tror att storpotäten själv i Nato-sammanhang, USA med ”president” Joe Biden i spetsen, kommer motsätta sig varken vårt eller Finlands eventuella medlemskap.
Så förr än vi anar kommer svenska soldater och officerare få chansen att lemlästas och dö under amerikanskt befäl. För det är väl ingen vid sina sunda vätskor som tror att Sverige kommer vara mindre lydiga i Nato än vad vi är i EU?
Vår vilja att lyda påbud och implementera allsköns regler kommer i sanning leda till landets undergång förr eller senare.
En bild av landets undergång fick vi förövrigt när de numera smått berömda påskkravallerna genomfördes på utvalda platser i landet.
Som pedagogiskt exempel på vänsterismens misslyckande utgör dessa ett lysande åskådningsexempel.
Tanken på att det sker en naturlig integration av kulturfrämmande människor har visserligen varit död sedan ganska länge. Men här sattes det verkligen i blixtbelysning vad begreppet ”integrationsresistens” innebär. Även för medborgare som är mycket svårt anfrätta av den giftigaste av socialistiska häxbrygder måste problematiken framstått som självklar.
Helt uppenbart är det dock så att dessa virrpannor inte helt och fult vill begripa var problemet består i. De kan nämligen inte helt låta bli att skylla problemen på en notorisk retsticka från Danmark, nämligen seriebrännaren av koraner, Rasmus Paludan.
För en normalvettig människa, undertecknad, framstår det tämligen naturligt att han vill provocera. Vilket också är helt i sin ordning.
Problemet ligger dock i att upploppsmakarna begår upplopp och kravaller därför de i grund och botten vägrar begripa att de lever i ett land med annorlunda kultur än den de vill ha.
För att sammanfatta det mycket kort så att till och med fru Andersson och hennes likar begriper problemet: De som begick upplopp och kravaller befinner sig i Sverige för att de vill njuta frukterna av vårt samhällssystem, inte för att anpassa sig eller bidra till det.
Absurt nog spelar upploppen och kravallerna Magdalena Andersson i händerna. Eftersom orsaken till kravallerna skylls på att människor utnyttjar sin lagliga rätt till blasfemi och att demonstrera denna offentligt kan man tolka olika lagrum till sin egen fördel.
Vad jag förstår kan polisen neka tillstånd till demonstrationer om den allmänna ordningen riskerar att störas, och det kan man väl lugnt påstå att påskkravallerna gjorde. Sålunda kan polisen, vis av erfarenhet, neka Rasmus ”Karlsson på taket” Paludan vidare tillstånd.
Problemet som uppstår med en sådan syn på sakernas tillstånd är givetvis att folket i ”utanförskapsområdena”, eller packet som jag föredrar att benämna dem, inte är dummare än att de begriper att de vunnit.
Problemet kan lösas på olika sätt. En metod är givetvis att upplysa grupper som har behov av det om svenska lagar, seder och bruk. Framgången för en sådan lösning synes dock svårt begränsad eftersom de som har behovet inte verkar intresserade.
Alternativt rustar man upp polisen tillräckligt för att kunna genomföra demonstrationerna lugnt och stilla. Med fördel kombineras det med återkommande koranbränningar ute i ”urten” för att finslipa den polisiära taktiken och nöta in budskapet om svensk yttrandefrihet.
Eller så kastar man helt ut folk som vägrar anpassa sig till den svenska samhällsmodellen.
Låt mig avsluta med att moderat-Uffe satt ner foten i regeringsfrågan. SD är inte aktuella i en borgerlig regering om en sådan, mot all förmodan får man väl tillägga, blir aktuell i höst.
Vi kan alltså konstatera att moderat-Uffe inte något vidare tänker på att ta över stafettpinnen från fru Andersson. Lever man i förhoppningen att L ska utgöra ett regeringsunderlag är man svårt ute och snurrar. Det förklarar också varför det inte blev en borgerlig regering förra gången det begav sig, moderat-Uffe verkar inte riktigt verklighetsförankrad.
Det vore givetvis fel att påstå om motsatsen om fru Andersson. Men hon är sannolikt inte lika känslig för vem hon hoppar i säng med för att behålla makten. Om inte moderat-Uffe ändrar uppfattning lär han fortsätta vara oppositionspolitiker.
Sålunda kan vi konstatera att läget i landet, ur Magdalena Anderssons perspektiv, är gott.
Folket har ligger på en lämplig nivå av rädsla och oppositionen har bevisligen mycket svårt att samla sig till att utgöra ett reellt hot.
Dessutom är det första maj och demonstrationsdags, livet leker!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
